Nikkaluokta Kapell Del 2 ...

Vill gärna fortsätta att berätta om den fina platsen, Nikkaluokta, som är 70km, 1 timmes bilkörning från Kiruna.

Nikkaluokta Turiststation 

är ett fint hus, med flera små stugor i varierande storlekar runtomkring, som man kan hyra.

 På övervåningen var det en konstutställning. 

Visst är det ett vackert fönster med fin utsikt

I receptionen kunde man låna en nyckel, som satt på ett vackert renhorn.

Den var till ett litet kapell, som vi gärna ville gå och titta på.

 

Kapellet ligger vackert på en kulle och invigdes i augusti 1942. 

Initiativtagare till att kapellet byggdes var "De lapplänska fjällkarlarnas klubb" som ville visa sin tacksamhet mot vad fjällen och människorna hade gett dem.

Det var fint gjort tycker jag.

Med nyckeln i dörren kunde vi öppna den.

Nu får alla som vill följa med oss in i detta vackra kapell.

Välkomna

Det är renhudar, både på altarringen och predikstolen med fint vävda band.

 Vilken vacker handstil detta är skrivet med. Idag skrivs allt på dator. 

Min mor snvänder sig av skrivstil och när hon var på Apoteket och hade skrivit upp det hon behövde, kunde inte personal läsa skrivstil!

 Tavlorna var broderade med tenntråd/silvertråd.

 Dopfunden saknade sin silverskål.

Prästens kåpor hängde framme vid altaret.

 Ett vackert skrin med renhorn

Till vänster om dörren stod orgeln

 Därefter gick vi åter ut i solkenet.

Kram

Yvonné

Våra Vänner I Norrbotten ...

Nu är det absolut ingen som helst ordning i mitt bloggande.

Inte lätt att hänga med Var vi befinner oss hihihi Vi är fortfarande kvar i norr och påväg söderut, mot hemmet.

Vill bara skriva och Tacka alla våra fina norrbottniska vänner, som öppnar sina hem för oss och bjuder på goda middagar och låter oss delta i festligheterna.

I Junosuando bor min väninna M, som jag lärde känna under min vistelse i Liberia, 1986. 

Trots att "fammo" M hade sina guldklimpar, de sjuka barnbarnen hos sig. Bjöd hon hem oss i sitt varma mysiga hem, på väldigt god fisksoppa. Vi fick några timmar tillsammans innan det var dags att köra hem gossarna. Glömde totalt bort att ta kort på oss två!

Många TackKramar och hoppas gossarna kryar på sig snabbt.

Inte så långt därifrån bor min andra Liberia väninna B med sin sambo B.

Där blev vi också varmt välkomnade och fick vara med i jaktstugan då Jaktlaget bjöd på fest! Vilken ära att få vara med på den festen.

En stor grill stod på släpkärran, 

Det hade pågått förberedelse i flera flera timmar då det var helstekt gris, som skulle serveras.

Inne i stugan, var det tänt i spisarna och en härlig värme spred sig.

Grisen bars in och grillmästaren satte på sig pannlampan. Då det inte finns någon el i stugan, är det bra med pannlampa, för att kunna se när han skar upp köttet. 

Till det serverades hasselbackspotatis och en god kall sås/kräm. Gjord på kondenserad mjölk, vinäger, senapspulver och säkert något mer som jag redan har glömt. Två sorters efterrätt bjöds det också på.

Jättegott.

Dragspel och sång på tornedalsmål. Vi förstod inte ett enda ord av den dialekten.

Filmen är mörk, svårt att filma när det inte fanns belysning.

Det var verkligen en överraskning att få vara med på. När det var dags för bastun, då, åkte vi hem hahaha

Jukkasjärvigratängen var väldigt god, som BoB bjöd på, mums. Det var som en Jansson, fast på älg och bacon och även i det receptet fanns det nog något mer, som jag glömt!

Jag hade berättat för BoB att jag skulle vilja gå ut i skogen och hitta ett renhjorn. Ibland så slår önskningar in snabbt. Jag hittade ett stort renhorn och inte behövde jag gå ut i skogen och leta, utan jag hittade det på gräsmattan hahaha. Ja du B du är en riktigt rolig filur hihihihi 

Tack såå mycket för det och allt annat vi fick hos er "raringar".

När vi åkte därifrån såg vi en speciell ren, som B hade berättat om. Den har en konstig utväxt i pannan eller om det kommer från hornet. Såg lite otäckt ut.

Därifrån fortsatte vi till ytterligare två vänner, nämligen 

Kjell och Dessan med Vardagsglitter bloggen

Där stod lunchen klar på bordet, ärtsoppa med punch och pannkakor, mumsigt. 

Jösses så vi har blivit bortskämda av alla våra norrbottniska vänner!

Den 17/9 2012 träffades vi fyra för första gången när Jakob och jag gjorde våran första resa norr upp.

Igår var vi ut på restaurang Golden Dragon och firade våran 6 åriga vänskap. 

Både Jakob och jag åt ren, som var gott tillagat.

 Även här har vi blivit så varmt mottagna, igen. Vi var nyligen här, fyra veckor sedan.

Det känns som tiden aldrig riktigt räcker till. Vi har alltid något att fixa med. Den här gången hjälpte jag Dessan att komma igång med bandkantaren till symaskinen.

 Killarna trivs också tillsammans och har sina drönare att fixa med.

 Ja då var det dags att lämna Pite-vännerna för denna gången. 

 Eller var det så att dom tänkte följa med oss i husbilen?

Hahahaha

Nejdå inte ska dom följa med oss inte, det funkar inte med alla våra symaskiner och drönare i husbilen hahahaha

Tack för all hjälp vi har fått under resans gång av Er/och all den tid du har gett oss Kjell.

JätteKramizar

***

Vi är verkligen glada att vi har  så många vänner här uppe i norr.

Tack

KramKram

Yvonné o Jakob

Vi Är I Norrland, Nikkaluokta Del 2 ...

Vill fortsätta och berätta om våran underbara Norge resa, fast den får vänta lite till.

För vi är fortfarande här uppe i Norrbottens län, Sveriges nordligaste län och landets största och ytmässigt nära 1/4 del av Sverige. Med andra ord, ganska stort.

Ni som funderar på att resa upp, gör det omgående, färgerna är fortfarande fantastiska och temperaturen likaså, inga mygg att tampas med och magiska norrsken.

***

Från Abisko rullade vi vidare och stannade för natten 20km innan Kiruna, på Rautas, en rastplats med ett vattendrag strax bredvid.

N67  59 35  E19 54 11

 Där pratade vi mannen, som sitter vid bordet i reflexjacka. Han arbetade utmed järnvägen och röjde sly, innan snön kommer och tynger ned grenarna. Han berättade att det åker två olika malmtåg. Det ena med blå lok är LKABs i Kiruna och de svarta kommer från Svappavaara. Tågen har 68 vagnar och varje vagn väger 64 ton! Att järnvägen håller är otroligt, vilka påfrestningar.

Vi passerade bara förbi Kiruna och fick en skymt av det nya stadshuset, Kristallen.

Valde att ta av från stora vägen och körde mot 

Nikkaluokta

 Där stötte vi återigen på de fina renarna som går omkring som dom vill. Ena gången på vägen och sekunden efter ner i diken för att återigen gå upp på vägen.

 Några var riktigt mörka

Vägen var asfalterad enda fram till men den var sååå böljande åt alla håll. Rätt som det var lossnade våran översäng och sänkte sig ner. Nu visste vi att våra ryggstöd var höga och sängen skulle stanna och vila på dem och fortfarande kunde vi se ut och köra. Men det är inget vidare att få ner den när man kör hahaha

Stannade och klämde fast sittunderlägg, för att sängen inte skulle röra sig i sidled, vilket fungerade.

Jag gillar att fotografera och vill helst ha med alla mina 4765 bilder i bloggen eller hur många det nu är jag har tagit? Måste begränsa mig men bara lite, för det kommer bli mängder med bilder, jag lovar hahaha

Framme vid vägens slut, dit även länstrafikens bussar går.

 Lite längre bort är turiststationen där man får betala för att parkera bilen eller rättare sagt om man ska övernatta. Vilket kostar för husbil 100:- och med ström 150:-, tillgång till toa och dusch. Ingen tömning finns av varken toa eller gråvatten.

Parkeringen är på en grusplan.

 Hungriga som vi var blev det mat på en gång.

 Även hela kostcirkeln när det gäller sött också. Vad gör väl det när vi ändå skulle ut och gå senare.

Området runt omkring var fantastiskt vackert. Trädens gul grön röda skiftningar var verkligen väldigt fint och när solen sken blev det liksom ännu starkare färger.

Kram

Yvonné