Kopparberg Och Barken ...

 Lämnade Håverud bakom oss och kom så småningom fram till en liten fin badplats i Kopparberg, Djäkens badet. Vi gjorde i ordning fika och tog med oss ner till ett av borden. Trots att det var sen eftermiddag kom det ner folk som var sugna på att bada. Nej tack inget bad för oss, tyckte det blåste lite mycket eller hur var det nu, badkrukor kanske.  Det fanns toaletter och omklädningsrum även en kiosk vars öppettider var nog beroende på vädret.
Vi stannade för natten tillsammans med två tyska bilar, som kom senare på kvällen.

Jakob och jag har varit i Kopparberg tidigare och ville göra ett återbesök i deras fina Ljusnarsbergs kyrka från 1600-talet.
Kyrkan med spånklädd faluröd timmer och de många tornen. Den lilla kvadratiska kyrkan som snabbt blev för liten då ortens befolkning snabbt växte i och med kopparbrytningen. Sågades kyrkan mitt itu och delades, korpartiet flyttades åt öster och emellan byggdes korsarmar ut. Invändigt 
gjordes det om till ett brutet tak med synliga takstolar. Mörklaserade väggar och kor med fina schablonmålningar i taket.
Predikstolen från 1643 och dopfunten, utformad som en präst från 1644, är de äldsta föremålen i kyrkan. 

Följ med oss in i kyrkan.

Efter det kyrkobesöket åkte vi vidare på väg 233 som var en trevlig väg via Kloten med sjöar. Vi kom fram till orten Vad, där ställplatsen som förbokats ligger vid sjön Barken. 
60.0201  15.6733
När man bokat får man en kod till att öppna grinden in till ställplatsen.

Här fanns 15 platser, där vi stod på Gräddhyllan var utan el. Önskades el fick man stå utmed röda huset. Tömning av gråvatten latrin och fylla färskvatten ingick i priset 200:-. Kryddor ingick också, vilket man fick plocka.

Vädret var lite si så, rätt som det var kom en skur och grillningen hann precis bli klar.

Följande dag var det dags att åka vidare till Hagges Golklubb, där TL-golfen skulle dra igång. Vilket redan har berättats om i tidigare inlägg.

Kram Yvonné

Tio År Sedan Far Avled ...

 Idag 1/9 för 10 år sedan hade vi begravning av min fina far, som bara blev 84år. Han dog av ett stort brustet aortaaneurysm, som tur var befann han sig redan på sjukhuset. 
❤️

Det kom verkligen som en chock, att han inte fanns med oss längre. 
Så är det fortfarande, saknaden finns jämnt, tror inte att jag har bearbetat riktigt allt. 
Gjorde ett stort fint blomsterhjärta till hans begravning.

Oj vad det är jobbigt att tänka tillbaka på allt som hände då. Vi hade en tuff tid då med flera dödsfall under kort tid.
Hur det än är så tar man sig igenom det. Minnena finns alltid kvar. Den stora saknaden lika så ❤️

Kram Yvonné

Akvedukten I Håverud ...

Många år sedan, skulle tro att det var i början av vårat husbilsåkande, runt 20 år sedan, som vi besökte Håverud. Sedan dess har vi sagt att vi borde åka tillbaka, vilket äntligen blev av när vi lämnade Stenbrottet på morgonen. 
Håveruds Camping hade vi siktet inställt på, då det är enda stället man kan övernatta på i Håverud. Svängde först in till den stora gräsmattan där det stod en del husvagnar, det var allt annat än plant där.  BM och jag gick en sväng bort till grusplanen nere vid kanalen och hade sådan tur att få två platser bredvid varandra, på första raden. Killarna kom snabbt efter med bilarna och vi betalade installerade oss.
I servicehuset finns toa dusch kök och tvättmaskin.

Vi hade kollat upp tidtabellen för en båttur på söndagen, men just på söndagar gick det ingen tur. Annars hade det varit trevligt att åkt med Dalslandia genom slussarna till Långbron, för att ta rälsbussen tillbaka. Det fanns hel eller halv kanaltur, med eller utan lunch. Nu blev det inte någon tur, däremot visste vi att Dalslandia skulle komma till Håverud klockan 14,30. 
Efter lunch, gick vi över den smala träbron bort till slussarna och akvedukten. 

Här ser man den närmaste bron som är landsvägsbron, längst ner den gröna akvedukten och bortanför järnvägsbron.

Sjön Åklång, det är därifrån båten ska komma.

Nu började det närma sig, slussvakterna börjar jobba. Medans dom gör klart för båten, går Jakob och jag upp till utsiktsplatsen. Medans BM och Lars blir kvar vid akvedukten (fick deras bilder på båten när den kom in till akvedukten)

Plötsligt kom rälsbussen uppe på bron, stannade och tutade, Dalslandia svarade med sin båtpipa.

Tänk vilken byggnation detta är, makalös ingenjörskonst, vad man kunde på den tiden 1865-1868 av dessa två män Nils Ericson och Werner Ericson.

Det som gör just denna akvedukt så unik, är att den hänger fritt och är en plåtränna, 33,5meter lång. 

Att det sedan finns landsvägsbro järnvägsbro och forsen runt omkring, gör det än mer speciellt.
Tog en kvällspromenad och köpte lite thaimat, passade på att fota uppifrån landsvägsbron.
 

Dalslands kanal kallas världens vackraste vattenväg. 
I början trafikerades den av segelfartyg ångbåtar och motordrivna fartyg med gods från järn och pappers bruken även förnödenheter till de tidigare isolerade byarna. Numera är det för fritidsbåtar.
Hela sjösystemet är 250km som går genom långsmala sjöar medans kanaler som är grävda/sprängda är 12km. Nivåskillnaden mellan Vänern och sjön Stora Le är 66meter, 31 slussar och 17 slusstationer. 

Tittade in i byggnaden vid slutstationen som är ett fd gammalt pappersbruk. Där hittar man bland annat Visit Dalsland Center, turisinformation, det var fotoutställning, fiskbutik, restaurang café, souvenirer.

Kvällen bjöd på vackert spegelblankt vatten 

Nästa dag fortsatte vi långsamt uppåt i landet.

Kram Yvonné