Polcirkeln Och Kiruna ...

 Från Grodkällan fortsatte vi resan upp till Polcirkeln, där vi övernattade. Vi stod på ställplatsen, där kan man få ström. På rastplatsen kan man tömma toa.

Där på vägen mötte vi också de första renarna. 

Duggregnet följde med till Kiruna, där hade vi bestämt träff med våra grannar hemifrån. När vi hela tiden går omlott hemma, får det bli en träff när vi är på rull. Nu blev det på Ripans Camping.

 Regnet smattrade till och från på taket och vi försökte med en promenad till platsen dit kyrkan flyttades. Men att gå i 50 minuter i duggregn, för att sedan vända hem 50 minuter, Nej tack vi nöjde oss med en liten runda.  Ripan ligger en bra bit bort, kuperat, till nya staden dit kyrkan har flyttats och stadshuset Kristallen och klocktornet finns. Egentligen en ganska tråkig camping, i alla fall den här årstiden och med regnet på asfalten.  Servicehuset var fint.

Vi hade i alla fall väldigt trevligt tillsammans i deras fina Carthago Liner 4 two. 

Följande morgon var det klarblå himmel, vi vinkade Hej då till vännerna, som fortsatte öster ut.

Innan vi lämnade Kiruna, åkte vi upp till den stora fina rastplatsen, nedanför skidbacken, Luossavaarabacken. Där uppifrån har man fin utsikt bort mot stan, LKAB gruvan och Kebnekaise, där snön hade lagt sig.

Klart man vill se Kebnekaise genom hålet i den stora stenen eller hur?

Vi träffade flera Kirunainvånare uppe på rastplatsen. Det fölls så klart att samtalen handlade först om kyrkflytten och sedan att många andra måste flytta från sina hem. Bland annat en av kvinnorna som var närmare 90 år och hon visste inte alls vart hon skulle bli tvungen att flytta. Visst är det tråkigt att det har blivit så. 

Vi gav oss ut på vägen igen och körde riktning väster ut. Fortsättning följer.

Kram Yvonné

Grodkällan På Slengmyren ...

 Efter vi mumsat gosaker på Prinsessbageriet i Sorsele, fortsatte vi vidare norr över på E45. Passerade i utkanten av Arvidsjaur och i orten Stora Tallberg tog vi av, in på en grusväg BD 651 som fortsätter vidare till Lomträsk. För att vara grusväg, tycker jag den var helt ok att köra, med det menar jag att det gick att parera för de större groparna. En bit in på den, svängde vi in på ytterligare en grusväg, som var betydligt smalare. Så här dags på sen eftermiddagen och dessutom lite halvmulet, var vi ensamma på vägen de sista 2 km fram till den lilla parkeringsplatsen eller ska man säga parkeringsfick/mötesplats. Vi behövde inte trängas med att parkera bilen men hur det är en solig dag undrar jag.

Skylten visade 600 meter på spång.

Att gå på sådan spång, är inte alltid så lätt om man har svårt med balansen. Vi klarade oss bra och spången var inte blöt, vilket kan försvåra gåendet.

Gäller att hålla tungan rätt i mun, när vi gick över den blöta vackra myren.

Så var vi då framme vid den första lilla kallkällan på Slengmyren.
Nja det vart väl inte direkt någon stor Aha upplevelse men om man fortsätter en liten bit till

Kom man till den större källan och då fick vi båda två säga: Wow.
När så solen kom fram och lyste på källan var det helt turkost.

 Förr i tiden då samerna gick på stigen från Lomträsk mot Arvidsjaur och rastade vid källan. Såg de grodor, som övervintrade i källan och därav fick källan namnet Grodkällan eller som den heter på samiska Tsuobbuojája.

Kallkällan är en artesisk eller en kokande källa där vattnet har ett väldigt högt tryck. När man står vid kanten och tittar ner, bubblar det från botten där vattnet tränger upp. Det blir inga luftbubblor som kommer upp till ytan utan bara som ett pulserande.
Den turkosa färgen kan bero på flytande lerpartiklar som reflekterar det blå gröna ljuset men även ljusgröna trådiga alger. 
Det är fascinerande att se hur det pulserar, lite mystiskt.
Har svårt att få ut film här på bloggen men om någon vill se, finns det ett kort bildspel, på Instagram joytillsammans.

Här fortsätter det med bilder.

Samma väg tillbaka och vi var nöjda att haft turen med lite solsken som gjorde att vi såg den turkosa färgen. 

Kram Yvonné

Storuman Och Sorsele ...

Dagarna i Umeå gick fort och plötsligt var det söndag och dags för oss att åka vidare, Jakten på Norrsken fortsatte.
Det blev en regnig resa upp till Lapplandsportens camping strax innan Lycksele. Där gjorde vi ett stopp för att säga Hej till Remo, som driver campingen. Nu är campingen stängd inför vintern och öppnar igen till Våren.

Därifrån fortsatte vi och passerade Armbrytargymnasiet. Kan ni gissa var vi befinner oss då?
Just det, i Storuman, kul att det finns ett gymnasium med inriktning på armbrytning. Heidi från Ensamheten har vunnit många VM guld i armbrytning och är gift med skidskytten Björn Ferry.

Fortsatte fram till Storumans Camping, checkade in och ställde oss på en av de nya platserna vid sjön. Det fortsatte regna och vi blev inne resten av kvällen.

Dagen efter blev en bra dag då regnet hade upphört. Innan vi åkte vidare tog vi en promenad bort till hängbron och fiskodlingen. 

Fortfarande blött i gräset efter nattens regnande.
Spegelblankt vatten, riktigt krispigt i luften och de vackra höstfärgerna.

Det tar alltid lite tid att komma iväg, då man träffar trevligt folk i andra husbilar. En hel del tyskar och schweizare som är ute och åker den här tiden på året. Och naturligtvis pratar Jakob med sina landsmän hihihi. Min tyska är inte så bra men försöker ändå hänga med i samtalen.

Nästa stopp när det var dags för fika, blev i Sorsele. En ort som vi för många år sedan har stannat och köpt en jättegod fäbodost. Nu var siktet inställt på kaffe och något gott till. 
Prinsess Bageriet, som ligger precis utmed vägen på vänster sida, om man kommer söder ifrån och mitt emot en stor rastplats, pizzeria finns i andra delen av byggnaden. 

Det drivs och bakas av en schweizare och den unga kvinnan i butiken kom från Tyskland. 
Ja ni förstår att det pratades även där hahaha. 

Jakob valde en morotskaka med en twist, den hade en degbotten som gick upp på kanterna med fyllningen däri och glasyr.
Tror jag ska testa att göra morotskaka på så vis nästa gång. 
För egen del blev det en god kanelbulle.
Här var det inte några Stockholmspriser på 50:- för en kanelbulle, tror jag det var 19:-.

Var vi hamnade två timmar efter fikat, berättar jag om i nästa inlägg.

Vi kom förresten hem igår kväll efter 2 veckor på rull. 

Kram Yvonné

 

Hos Vännerna I Umeå ...

Äntligen fick vi träffas igen, det var länge sedan och alltid kul att träffas och nu hemma hos Kjell Dessan i Umeå.
Vi fick fina mysiga dagar tillsammans. Vi har bara varit, pysslat och ätit gott, som pite palt det är såå gott. 

Nu när det börjar bli lite kyligare, har vi lagt in mattorna i husbilen. Visserligen har vi dubbelgolv men det är skönt med mattor. De vi har är lite tråkiga men framför allt är det bökigt att behöva ta bort mattorna när man vill komma åt luckorna i golvet. Vi vill ha mattor som är utskurna för luckorna. 
Nu tipsade Dessan om en matta på Rusta, som man kan göra mattor till husbilen av. Sagt och gjort vi åkte iväg och köpte en stor matta. Och så satte vi igång och tog över hela deras rum hahaha. Vilka goa vänner vi har som låter oss stöka till.

Plockade med oss mattorna in för att ha som mallar.

Snillen spekulerar, hur delarna skulle läggas ut.

Det blev så bra med luckan vi gjort i mattan och mjukt att gå på.

När vi ändå höll på att pyssla, köpte vi tyg, softshell. Lånade Dessans symaskin och sydde i veckband, som sattes ett nytt draperi upp i ytterdörren. 

Killarna hade också lite att pyssla med.

En av kvällarna visade sig lite lite Norrsken.

Vi Tackar så jättemycket för allt vi gjort dessa dagar och goa skratt😍

Ser framemot när vi får ses nästa gång, Kramiz.

Kram Yvonné