Följande morgon mellan klockan 07,10 - 07,45. får ni följa med på soluppgången i Björkliden. Hur solen kommer upp i bortre änden av Torneträsk och belyser fjället där jag stod. Det var så vackert.
När så frukosten var avklarad och bilen utvädrad efter en konstig lukt, som uppstod när Alde pannan startade. Jakob var i kontakt med Alde, som sa att det ev var något på kretskortet som smällt ner! Inga varningslampor lyste och då var det inte någon oro, enl Alde.
Vi hann träffa Kathrin från kvällen innan och sa Hej då innan hon fortsatte söder ut.
Vi åkte några kilometer vidare bort till Tornehamn. Min tanke var att, den här gången måste jag hitta fram till Rallarkyrkogården. Tredje gången gillt eller vad brukar man säga.
Parkerade vid Informationstavlan, längst ner i högra hörnet på bilden och gick utmed den prickade stigen, över vägen, upp för en brant backe.
Hur svårt ska det vara?
Kom först upp till det lilla kapellet och tog en titt inuti, lika fint som förra gången.
Det finns inga skyltar som visar var man ska gå till Rallarkyrkogården, i alla fall har jag aldrig hittat någon. Jag valde en av stigarna, igen!
Över stock och sten, hoppa hit och dit, Varför, tog jag den stigen?
Efter cirka 30 minuters irrande kom jag ut på breda stigen, som jag tidigare hade börjat gå på, men vände eftersom den drog iväg åt fel håll, enl mig. Med facit i hand skulle jag ha fortsatt att gått på den.
Till slut kom jag fram och kunde läsa om bland annat legenden Svarta Björn, som syns stående i dörröppningen. Hon kom vandrande på rallarvägen från norska fjorden och sökte arbete som rallarkocka. Kvinnan som ingen riktigt vet var ifrån hon kom, vem hon var eller vad hon hette. Det sägs att hon kan ha hetat Anna Rebekka Hofstad. Hon fick sitt namn Svarta Björn av en same på grund av sitt svarta hår, mörka ögon och atletiska byggnad.
Hon dog ung, bara 22 år, kanske blev hon ihjälslagen av en annan kokerska på grund av en man eller dog hon av tuberkulos. Ingen som vet om hon blev buren till Rallarkyrkogården och begravd under ett av korsen. Kanske kanske inte.
Det finns en minnessten utanför kyrkogården, som släktingar tillsammans med SJ och Norske Stadsbaner har placerat till minne av Anna och legenden Svarta Björn.
Totalt är det cirka 170 personer varav 70 är barn, som vilar på platsen. Många rallare omkom i olyckor men 1901 var det många som dog i Tyfusepidemi
Ett litet kapell finns också.
Precis bredvid kyrkogården går så klart malmbanan med sina 750meters långa malmtåg, 68 vagnar, 6800 ton, ett tåg i timmen med full last till Narvik och tomt tåg tillbaka till Kiruna.
Vägen dit tog mig cirka 45 minuter medans det gick på cirka 25 minuter tillbaka.
Så om någon av er har tänkt ett besök till Rallarkyrkogården, håll er på den breda stigen, vik inte av från den.
Trevlig Alla Helgons helg
Kram Yvonné
