Trädfällning ...

 Vi har varit hemma en vecka och en av anledningarna till att vi vände hem, var att ett träd skulle tas ner.
Dagen efter vi kommit hem tvättades husbilen och fick tillbaka sin originalfärg, så smutsig den var.
En hel del av tomaterna plockades av och får mogna inne.
På tisdag kvällen kom en trevlig tysk kvinna, som jag Yvonné mötte uppe på fjället, i mörkret när jakten på norrsken pågick. Hon åker runt i sin blåa bil och vantligtvis sover hon så klart i bilen. Men nu när det började bli kalla nätter, sov hon inne hos oss.
En mysig middagskväll fick vi sittandes i köket och pratade en mix av svenska engelska och tyska. 

De första frostnätterna har kommit och de tidiga golfarna får vänta med att gå ut på banan.

***
Ja så var det trädet som skulle tas ner. 
Vi och grannen hade en ek, som stod på tomtgränsen. halva halva. Eken har blivit mer och mer sjuk, grenarna har dött och barken lossnat. Med dessa stormar vi har nu för tiden är det inte roligt att ha den precis bredvid huset. 
I fredags kom Björn med sin stora kranbil som tar ner träd. Han är så skicklig och vi har anlitat honom tidigare. Nu var det dags igen.

Bit för bit plockas trädet ner.

Vi fick en stor hög att ta hand om.

En fika i solskenet var skönt.

I helgen kom några av barnen och hjälpte till med att gräva upp en del blommor. Och att flytta in den stora biten, 70*80 cm som skulle in i källaren för att vara en huggkubbe. Stor tung och otymplig för oss två men inte för de yngre som hjälptes åt.

Nu står den på plats i källaren, en redig huggkubbe.

Den stora högen har minskat och vi fortsätter jobba vidare de närmaste dagarna. För snart kommer det mer jobb som ska utföras hahaha

Nu är alla gröna tomater avplockade medans de röda äpplena får sitta kvar.

Inlägg från våran Norrlandsresa fortsätter senare.

Kram Yvonné

 

Polcirkeln Och Kiruna ...

 Från Grodkällan fortsatte vi resan upp till Polcirkeln, där vi övernattade. Vi stod på ställplatsen, där kan man få ström. På rastplatsen kan man tömma toa.

Där på vägen mötte vi också de första renarna. 

Duggregnet följde med till Kiruna, där hade vi bestämt träff med våra grannar hemifrån. När vi hela tiden går omlott hemma, får det bli en träff när vi är på rull. Nu blev det på Ripans Camping.

 Regnet smattrade till och från på taket och vi försökte med en promenad till platsen dit kyrkan flyttades. Men att gå i 50 minuter i duggregn, för att sedan vända hem 50 minuter, Nej tack vi nöjde oss med en liten runda.  Ripan ligger en bra bit bort, kuperat, till nya staden dit kyrkan har flyttats och stadshuset Kristallen och klocktornet finns. Egentligen en ganska tråkig camping, i alla fall den här årstiden och med regnet på asfalten.  Servicehuset var fint.

Vi hade i alla fall väldigt trevligt tillsammans i deras fina Carthago Liner 4 two. 

Följande morgon var det klarblå himmel, vi vinkade Hej då till vännerna, som fortsatte öster ut.

Innan vi lämnade Kiruna, åkte vi upp till den stora fina rastplatsen, nedanför skidbacken, Luossavaarabacken. Där uppifrån har man fin utsikt bort mot stan, LKAB gruvan och Kebnekaise, där snön hade lagt sig.

Klart man vill se Kebnekaise genom hålet i den stora stenen eller hur?

Vi träffade flera Kirunainvånare uppe på rastplatsen. Det fölls så klart att samtalen handlade först om kyrkflytten och sedan att många andra måste flytta från sina hem. Bland annat en av kvinnorna som var närmare 90 år och hon visste inte alls vart hon skulle bli tvungen att flytta. Visst är det tråkigt att det har blivit så. 

Vi gav oss ut på vägen igen och körde riktning väster ut. Fortsättning följer.

Kram Yvonné

Grodkällan På Slengmyren ...

 Efter vi mumsat gosaker på Prinsessbageriet i Sorsele, fortsatte vi vidare norr över på E45. Passerade i utkanten av Arvidsjaur och i orten Stora Tallberg tog vi av, in på en grusväg BD 651 som fortsätter vidare till Lomträsk. För att vara grusväg, tycker jag den var helt ok att köra, med det menar jag att det gick att parera för de större groparna. En bit in på den, svängde vi in på ytterligare en grusväg, som var betydligt smalare. Så här dags på sen eftermiddagen och dessutom lite halvmulet, var vi ensamma på vägen de sista 2 km fram till den lilla parkeringsplatsen eller ska man säga parkeringsfick/mötesplats. Vi behövde inte trängas med att parkera bilen men hur det är en solig dag undrar jag.

Skylten visade 600 meter på spång.

Att gå på sådan spång, är inte alltid så lätt om man har svårt med balansen. Vi klarade oss bra och spången var inte blöt, vilket kan försvåra gåendet.

Gäller att hålla tungan rätt i mun, när vi gick över den blöta vackra myren.

Så var vi då framme vid den första lilla kallkällan på Slengmyren.
Nja det vart väl inte direkt någon stor Aha upplevelse men om man fortsätter en liten bit till

Kom man till den större källan och då fick vi båda två säga: Wow.
När så solen kom fram och lyste på källan var det helt turkost.

 Förr i tiden då samerna gick på stigen från Lomträsk mot Arvidsjaur och rastade vid källan. Såg de grodor, som övervintrade i källan och därav fick källan namnet Grodkällan eller som den heter på samiska Tsuobbuojája.

Kallkällan är en artesisk eller en kokande källa där vattnet har ett väldigt högt tryck. När man står vid kanten och tittar ner, bubblar det från botten där vattnet tränger upp. Det blir inga luftbubblor som kommer upp till ytan utan bara som ett pulserande.
Den turkosa färgen kan bero på flytande lerpartiklar som reflekterar det blå gröna ljuset men även ljusgröna trådiga alger. 
Det är fascinerande att se hur det pulserar, lite mystiskt.
Har svårt att få ut film här på bloggen men om någon vill se, finns det ett kort bildspel, på Instagram joytillsammans.

Här fortsätter det med bilder.

Samma väg tillbaka och vi var nöjda att haft turen med lite solsken som gjorde att vi såg den turkosa färgen. 

Kram Yvonné