Stockholmsgata ...

Vinkade Hej då till vännerna i Jorm och körde ner mot Strömsund. Nu var vi på jakt efter en säkring till konvertern, som även den hade lagt av.  
Vi tog en liten fikapaus vid en liten brusande fors, där man kunde se var den gamla bron hade varit en gång i tiden.

Vidare in till Strömsund och efter lite letande, hittade vi en säkring, men den smällde direkt. Då blev det att leta efter en ny inverter, vilket vi hittade på Elon. Med den på plats, kunde vi fortsätta mot

 Stockholmsgata. 

Har ni hört talas om den platsen? Det hade inte vi gjort, förräns Kjell visade oss en film, tror det var en reklamsnutt från Turistbyrån. Kan ha fel men film var det och vi blev nyfikna på platsen.

Namnet Stockholmsgata syftar på Gamla Stans smala gränder i Stockholm. Ligger på gränsen mellan Västerbotten och Västernorrland. Det är en kanjon på 1,5km lång med lodräta väggar på omkring 40meter. Denna kanjon bildades för 9200år sedan, nästan lite svårt att fatta att det är sååå länge sedan. Dom tror att det skedde en jordbävning och en isälv störtade ner i dalgången och gröpte ur urberget.

För att komma dit körde vi lite hit och dit tills vi kom fram till orten Solberg. 

I Solberg kom så äntligen avtagsvägen in till naturreservatet. Jahaja 22km på grusväg!

Ingen större hitt kan jag meddela och eftersom vi hade tänkt oss att stannat tidigare för natten men fortsatt, för att det blåste så mycket på de ställena vi hittade. Och när vi ändå var så nära, kunde vi lika bra fortsätta. Vad vi inte visste då var denna grusväg. Ju mer magarna kurrade desto sämre blev stämningen och grusvägen gjorde det inte bättre. Hastigheten var nog som max 15-20km. 

Till slut kom vi fram, precis innan det blev mörkt.

När vi kom fram tyckte vi båda två att vi var nog ett par knäppisar som kör ut så här i skogen. Ingen täckning, visade mobilerna och GPS´n hade ingen väg att köra efter och inte visste vi riktigt var vi befann oss på kartan. Fast vi var inte de enda knäppisarna, för när det blivit helt svart såg vi strålkastare och det kom ytterligare en husbil. Vi pratade med varandra och dom hade tänkt samma sak.

Kändes lite bättre att ha sällskap där ute i skogen.

Följande morgon var vi redo för denna Kanjon och allt vad vi hade läst om. Ut i Skogen ska vi gå tralalalalaa

Jättegrytan, hade vi sett framemot att få komma fram till med de höga väggarna runt omkring. Kan väl säga, si så där imponerade blev vi. Men visst är det häftigt att tänka på hur det har bildats osv men men broschyrer och dess bilder är på ett sätt.

Nu ger jag upp för i kväll, det tar cirka 6 minuter för varje bild att laddas ner, suck, nu när vi har ström, då krånglar något annat. Det börjar bli sent och tidigt i morgon bitti blir det golf på Sollefteå GK. 

Fortsättning följer.

Natti Kram
Yvonné