När vi lämnade vännerna i Piteå var det en lite gråmulen dag. Vi bestämde oss för att åka inåt landet. Jakob ville åka upp till Kittelfjäll och titta på skidanläggningen, en plats som ingen av oss har varit till tidigare. Kjell tipsade oss om att ta svängen via Älvsbyn som är en trevligare väg och vi kunde även tömma toa och gråvatten där. Det är ett kar, som man kör in under bilen, smidigt.
N 65 40 12 Ö 21 0 33
Efter Älvsbyn hade vi också fått tipset om en fin rastplats med forsen bredvid. Tur att vi hade koordinaterna, för skylten hade försvunnit och det hade varit lätt att missat den annars.
N65 40 39 Ö20 20 49
Under bänken fanns det lite ved ifall man ville tända en eld, till och med täljda pinnar.
Fortsatte på väg 94 till Arvidsjaur då Herr Ren kom springande över vägen och ville visa upp sig för oss.
Regntunga skyar hade vi ett tag.
Tanken var att vi skulle ha stannat i Arvidsjaur vid Lappstaden. Vi gjorde bara ett snabbt stopp där, den lilla parkeringen var en byggplats och det var inte så roligt. Vi har varit där tidigare och haft en bra rundtur bland byggnaderna. Nu blev det bara som en bensträckare då jag gick och tittade bland husen.
Vi rullade vidare på väg E45 mot Sorsele. Strax nordväst om Sorsele, utmed en väg som jag inte vägnummret på, stannade vi vid ett vattendrag.
N65 32 24 Ö17 23 59
Visst ser det fint ut?
Första tanken var att ta ut stol och bord, ja man ville ju njuta av utsikten.
Det gick så där eller rättare sagt det gick inte alls. Vi blev attackerade direkt och höll på att springa ner varandra, för att snabbt komma in i husbilen igen.
Natten blev inte direkt lugn. Dessa oinbjudna varelser hade fest inne i husbilen, på oss. Vilka blodsugare och dessutom stannade dom kvar hela natten.
Denna bild tog jag någon gång vid 02,30. Dimman ligger lite lätt över vattnet.
På morgonen hade den tätna ordentligt men lättade snabbt med hjälp av solen.
Det var bara att leta fram mygg racket och byta batterierna och sedan tog vi kål på alla som hade övernattat inne. För inte skulle dom få följa med oss vidare på resan inte.
Kram
Yvonne