När detta inlägg läggs ut, sitter vi i Travemünde och väntar att åka upp på färjan som ska ta oss tillbaka till Malmö.
Vi har avslutat resan med väldigt fina soliga dagar i Nederländerna.
Som jag nämnt tidigare ligger bloggen långt långt efter mot var vi befinner oss. Vilket händer när man har roligt och umgås med vänner och dessutom blir sjuk.
Nu är jag frisk, bara lite högfärdshosta som Jakob kallar det.
Inläggen fortsätter komma från våran höstresa, som ni gärna får fortsätta att följa med på.
***
Vilken fantastisk morgon vi vaknade till i Chiavenna. Kunde inte bli en bättre dag att köra över passen, bergen är så klara och känns så nära, vilket kan bero på fönvinden.
Jättebra att bägge passen är öppna när vi kommer.
Från Chiavenna kommer man ganska snart in i Schweiz där passvägen börjar. Malojapasset är det längsta passet, 30km och kommer man från norr är det ganska platt. För att ner mot Chiavenna, från det hållet vi kom är det en riktigt brant serpentinväg. Max lutningen är 9% vilket verkligen märktes och där var det också kort mellan kurvorna.
Läser man om Malojapassets historia är det otroligt att dom tog sig över passet redan på Romartiden.
År 1648 finns det dokumenterat att det fanns ett värdshus med stall uppe i Maloja. År 1827 byggdes en modernare väg med 22 kurvor, det är den nuvarande vägen. I slutet av 18800-talet gick det 12000 hästar över passet per månad. Stackars hästar som fick släpa och dra handlarnas varor. En hästdragen postbuss gick 2 gånger i veckan. Den ersattes år1919 av PTT alpvagn.
Här gnäller jag att det var lite knepigt att få upp vårat ekipage till passets höjd med sina 1815 meter.
Läser man om Malojapassets historia är det otroligt att dom tog sig över passet redan på Romartiden.
År 1648 finns det dokumenterat att det fanns ett värdshus med stall uppe i Maloja. År 1827 byggdes en modernare väg med 22 kurvor, det är den nuvarande vägen. I slutet av 18800-talet gick det 12000 hästar över passet per månad. Stackars hästar som fick släpa och dra handlarnas varor. En hästdragen postbuss gick 2 gånger i veckan. Den ersattes år1919 av PTT alpvagn.
Här gnäller jag att det var lite knepigt att få upp vårat ekipage till passets höjd med sina 1815 meter.
Möten med lastbilar, bilar bakom och så hade vi dessa spandexklädda cyklister som också ville vara med och dela på vägen och kurvorna.
Det är som med golf, man vet att man kan ändå blir det inte som man önskar. Ungefär så kände jag när bilen inte svarade på gasen, som jag önskade. Ja ja vi kom upp i alla fall även om jag hade hjärtat i halsgroppen.
Det är som med golf, man vet att man kan ändå blir det inte som man önskar. Ungefär så kände jag när bilen inte svarade på gasen, som jag önskade. Ja ja vi kom upp i alla fall även om jag hade hjärtat i halsgroppen.
Väldigt skönt att stanna och gå ut och andas den härliga bergsluften uppe vid
Maloja Palace, som byggdes under två års tid och stod klart år 1884. Det hade 300 rum, 450 bäddar, stora sällskapsrum och matsalar även scen för konserter.
Det har haft olika ägare och gått i konkurs osv. Nu är det en italiensk ägare som har satsat och renoverat till 130 rum, 50 sviter, hälsocenter, balsalar och matsalar för 700 personer.
Andra söndagen i mars, startar Engadin Skimarathon utanför ingången till hotellet. Alpernas största skidevent som lockar 11-13 000 längdskidåkare.
Maloja Palace, som byggdes under två års tid och stod klart år 1884. Det hade 300 rum, 450 bäddar, stora sällskapsrum och matsalar även scen för konserter.
Det har haft olika ägare och gått i konkurs osv. Nu är det en italiensk ägare som har satsat och renoverat till 130 rum, 50 sviter, hälsocenter, balsalar och matsalar för 700 personer.
Andra söndagen i mars, startar Engadin Skimarathon utanför ingången till hotellet. Alpernas största skidevent som lockar 11-13 000 längdskidåkare.
Varje gång som vi har åkt förbi detta Palats ser det lika öde ut, då som nu. Läser man recensionerna så förstår man också att det inte lockar till sig några gäster. Vilket är synd för läget är absolut underbart med bergen och den lilla sjön.
Maloja passet är verkligen ett vackert pass. Vi har däremot inte fortsatt vägen rakt fram till St Moritz. Utan alltid tagit av till Julier passet, vilket vi gjorde även denna gången. Eftersom vi redan var uppe på 1815m blev det inte någon häftig stigning upp till Julierpassets 2284 meter. 16 km långt och maxlutning 12%.
Här ändras landskapet, träden lämnar vi bakom oss och kommer upp till bara berg och snö.
Här ändras landskapet, träden lämnar vi bakom oss och kommer upp till bara berg och snö.
Och vi fortsätter vidare ner för Julier passet på andra sidan.
Hade tänkt att göra ett stopp i Bad Ragaz men det var så mycket folk och bilar överallt att vi fortsatte vidare till orten Sevelen. I den byn kom Jakobs mormor ifrån men han vet inte riktigt var i orten hon bodde.
Där gjorde vi kväll efter en jättefin dag över bägge passen.
Så hade vi lämnat Italien bakom oss för denna gången och var tillbaka i Schweiz.
Där gjorde vi kväll efter en jättefin dag över bägge passen.
Så hade vi lämnat Italien bakom oss för denna gången och var tillbaka i Schweiz.
Kram Yvonné
