Tio År Sedan Far Avled ...

 Idag 1/9 för 10 år sedan hade vi begravning av min fina far, som bara blev 84år. Han dog av ett stort brustet aortaaneurysm, som tur var befann han sig redan på sjukhuset. 
❤️

Det kom verkligen som en chock, att han inte fanns med oss längre. 
Så är det fortfarande, saknaden finns jämnt, tror inte att jag har bearbetat riktigt allt. 
Gjorde ett stort fint blomsterhjärta till hans begravning.

Oj vad det är jobbigt att tänka tillbaka på allt som hände då. Vi hade en tuff tid då med flera dödsfall under kort tid.
Hur det än är så tar man sig igenom det. Minnena finns alltid kvar. Den stora saknaden lika så ❤️

Kram Yvonné

Några Dagar Kvar På 2020 ...

Nu är glada Julen slut slut slut 

Min fina pappa skulle ha fyllt 90år på Julafton❤️

Allt har varit lugnt och mysigt. Visserligen annorlunda mot tidigare år, det måste erkännas och allra tråkigast att vi inte har umgåtts med min mor. Trots det, har hon varit på glatt humör när vi pratat i telefonen och väldigt glad för vägg almanackan, jag gjorde till henne. Samlade ihop lite av mina bilder från tidigare år och passade in dem till årets månader.  

Julafton började med utelunch på altanen tillsammans med yngsta dottern och K´s mor. Det var så mysigt att klä sig varmt och vara ute, När vi satte oss för att äta tomtegröt och skinkmacka, hade vi dörrarna på uterummet fortfarande öppna. Tycker det här var ett riktigt bra alternativ att ses ute så här. Det kommer vi ta med oss till andra familjeträffar också.

Jag hade turen att hinna träffa Tomten Junior innan han åkte vidare, detta år i bil hihihi

 Just på Julafton, var det frostigt och solen kom fram hela 3timmar, det var härligt och vi passade på att gå en promenad. Farfar har bytt golfvagnen mot barnvagn hahaha

 På kvällen blev middagen  med oss fem runt bordet och farfar Jakob sjöng för Ellie som skrattade så gott. 

Juldagen snöade det, runt 3-4cm och det blev härligt ljust. På Annandagen kom andra dottern med familj och vi hade öppnat upp Sopp-kök på altanen och barnbarnen åkte pulka på baksidan av huset. Undrar Vem, som tog kort, hmm, ingen. Ja så kan det bli ibland.

Följande morgon var det ösregn och halv storm, grantomtarna jag hade gjort, blåste iväg och all snö var borta. Trist trist med detta gråväder och väderprognosen visar bara regn, en vecka framåt. Då får man vara inne och mumsa godisar och sju sorters kakor.

Kram

Yvonné

Våran Sista Kram ...

För precis 1 år sedan var min far och jag tillsammans med våra respektive och åt en bit mat efter att jag slutat jobbet. Ett par trevliga timmar tillsammans då vi skojade och skrattade och även pratade allvar.

Min far kallade ibland sin särbo för "damen på ön", det var mest när han tyckte att hon var lite gnällig och hade åsikter som han inte höll med om. Just den här dagen sa hon till mig, att min far inte riktigt kom ihåg och hade svårt att veta hur han skulle göra vissa saker, så hon var tvungen att "ta hand om honom" som hon uttryckte det. När jag frågade honom om hur det låg till med det, om han inte kunde ta hand om sig själv. blev hans svar: nej för fan jag kan ta hand om mig själv hahaha Jag trodde honom naturligtvis och har aldrig märkt att han inte skulle kunna ta hand om sig själv. Däremot lite velig och svårt att bestämma sig, för att inte göra någon ledsen, har han alltid varit, vilket inte är något fel i sig.

Ja  vad vi inte visste den sena eftermiddagen när vi skildes åt innan dom steg upp på bussen för att åka hemåt. 

Var att just den kramen, blev den sista kramen som min far och jag gav varandra.

Min fina far vad jag saknar dig.

Kram

Yvonné

Vad Var Det Som Egentligen Hände Pappa .......

Inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att detta skulle hända mig/oss.

Inom loppet av tre veckor sker detta:

Först förlorade vi våran fina kissekatt Nogger.

Därefter, är jag påväg in i väggen.

Några dagar senare, avled min moster plötsligt. Hon var min mors sista syster i en syskonskara av 7.

Redan där tyckte jag att livet vart ganska tufft. Min mor behövde stöd och jag själv kände att jag inte riktigt räckte till.

Då kom nästa smäll utan förvarning: min fina goa pappa dör!!!

Pappa hade åkt in på sjukhuset för han var lite tungandad.

Allt var under kontroll, han gick omkring på avdelning med sin droppställning innehållande penicillindropp. Läkarna tyckte han var en oförskämt pigg 84 åring med tanke på att han ev hade en lunginflammation. Han skulle bara göra en datortomografi av lungorna och därefter planerades det hemgång. Vi pratade med varandra runt 14-tiden och allt var bra, han väntade på besök av sin särbo.

Ja så kom det ödesdigra telefonsamtalet klockan 17,35 och en lungdoktor presenterar sig och frågar om jag är ensamen hemma? 

Den frågan sa allt.

Inom loppet av ett par minuter satt vi i bilen och körde in till sjukhuset.

Under den tiden det tog för oss att komma fram hade han genomgått datortomografin. Där man såg att hans kroppspulsåder hade brustit. 

Hade man sett detta tidigare hade det ändå inte gått att operera, det var alldeles för stort.

Pappa vaknade aldrig upp efter det som inträffade på avdelningen.

 Det har varit tufft och är fortfarande.

Mycket praktiskt som ska ordnas med lägenhet papper osv osv osv.

Två stycken begravningar med 5 dagars mellanrum.

På Pappas begravning, sjöng "våran" dotter Kristina akapella i kyrkan.

Hon har en sådan fantastisk vacker röst.

Ängeln I Rummet

"Det bor en ängel i mitt rum
hon har sitt bo ovanför mitt huvud
hon gör mej lugn
och hon viskar till mej
allt det jag säger dej 

Det bor en annan i min kropp
hon har den vackraste av själar
hon är kärlek och hopp
och hon berättar för dej
hur mycket jag älskar dej 

Det bor en ande vid min fot
som blåser värme över huden
det kittlar och du såg att jag log
men när hon andas på mej
är det för att jag ska komma
och värma dej 

Här är jag med allt det andra
som gör en människa hel
och jag hoppas jag hoppas att du orkar
och att ängeln i rummet
det är henne
du ser"

Jag hade gjort ett stort BlomsterHjärta 

och skrivit text på bandet:

"Far i Baljan"  Tittar du ner, tittar jag upp

(När han ringde sa han oftast: Hej det är Far i Baljan)

Allt har gått så fort.

Känns som jag lever i en bubbla och inte riktigt kan ta till mig vad som egentligen har hänt. 

Så mycket praktiskt som har varit och fortfarande är.

Vad händer sedan?

Det är konstigt tomt, pappas röst kommer aldrig mer höras.

Vi försöker samla ihop oss så sakteliga och komma tillbaka till livet.

Livet går vidare, sägs det.

Kram

Yvonné