Gambia Del 3 ...

Fortsätter att berätta om våran sköna vecka i Gambia. Det känns extra kul att titta på bilderna och bombadera bloggen med dem, nu när det är blött och bara gråskala ute. Väderprognosen visar snö snart.

Nu fortsätter jag med de varma soliga bilderna och ni får gärna följa med.

Stranden, som verkar att den aldrig tar slut, gör att vi dras mot udden och rundar den och stranden fortsätter bara vidare. Om vi fortsatt söder ut, hade vi kanske kommit till Liberia (där jag bodde 86-87) hahaha

Nu gick vi norr ut, vilket visade sig bli 7km, till Bakau fiskehamn, som är väldigt liten när man jämnför med den stora fiskehamnen 15km söder ut. Ville se fiskebåtarna som är fint målade. Att vi fick se fiskmarknaden blev lite bonus eller inte, woops.

 Vi sökte skugga under palmerna, trots att det fläktade, blev det varmt att gå när det var +34grader.

 Vattnet var på väg ut, vilket gjorde att vi kunde ta oss fram mellan lavastenarna. Vid högvatten går det ända upp. Det gäller att se upp så man inte blir "fast" på den ena sidan.

 Närmare fiskehamnen såg vi dessa stora fåglar som hade hittat fiskdelar att mumsa på.

 Det var fiskrester överallt på träborden, i sanden och doften var därefter.
Tänk så smal båten är.

 Det ser ut som kyl/frys boxarna står på taket, vilket de inte gör , utan det är en väg där. I dessa gammla uttjänta boxar förvaras fiskarna tillsammans med is, någon el finns inte just där.

 På denna bild är den främsta en nybåt, den till vänster är gammal och den bruna längst bak under byggnad.

 Fotbollskillarna kom springande när de såg att jag hade en kamera och ville bli förevigade hahaha

I bakgrunden kämpade männen med att rulla ner båten. De använde gamla gasolflaskor att rulla den på.

 Vi tittade runt där dom stod och rensade fiskarna och det var så klart mycket inälvor fjäll och flugor och lukten var, ja det var det, så vi ville bara gå därifrån. Det blev inga foton tagna.

Hade vi gått upp från stranden och in i själva byn Bakau, kunde vi besökt Krokodilfarmen. Vilket vi inte gjorde, det hade varit ytterligare någon kilometer. Däremot fick vi se bilder från denna krokodilfarm, som ett par hade besökt. Man fick gå in till krokodilerna och det var inte bara 1, utan en hel flock. Restrektionen var, "gå inte framför huvudet på en krokodil!" Men dom var ju omgärdade av dessa stora krokodiler och satt på huk bredvid och klappade. Aldrig att jag hade gått in där. Fick sedan höra att ibland är krokodilerna ute och går i byn, för att rastas. Nej även om jag tycker om djur, har jag respekt för dessa farliga djur. Det var bra att vi inte gick dit, tycker det vore bättre om de fick leva fritt.

Vi vände och gick de 7 kilometrarna tillbaka

Med ett stopp för en kall pilsner, Julbrew. Det är den Gambiska ölen, som fanns med två olika alkoholhalter. Vi drack den svagare som var god, hörde av andra att den starkare inte smakade lika bra, fast smaken är olika och vi vet inte.

Detta var en av de gamianska rätterna, som vi åt. Kyckling med kryddigt ris format till ett hjärta.

Kanske någon undrar: Hur mycket kostar det?

Vi räknade med att 100 Dalasis, som de gambianska pengarna heter, delas med 5. Då fick vi priset i svenska kronor.

En öl kostade 70 dalasis på restaurangerna vi besökte, vad de kostade i supermarket, vet jag inte. Ett glas vin kostade 80 dalasis.

En maträtt, som den på bilden kostade 425 dalasis. En likadan rätt på en annan restaurang, som låg lite längre bort, kostade 275 dalasis. Ungefär så är prisbilden med andra ord, vi tyckte det var billigt.

Kram

Gambia Del 2 ...

Gambia. det lilla landet i VästAfrika. Ytan är lika stort som Småland. Är som en smal liten kil, som delas i mitten av Gambiafloden och är omgärdat av Senegal på tre sidor och fjärde sidan ut mot Atlanten. Befolkningsmängden är svår att uppskatta, det sägs 2 miljoner. Men det är endast de, som betalar skatt som räknas, alltså de som har något slags av inkomst. 

De första svenska turisterna kom i mitten av 60-talet med Ving. Det var tack vare Bertil Harding, som "upptäckte" Gambia då han kom med båt och skulle till Senegal men hamnade fel och kom till Gambia. Där upptäckte han stränderna och kontaktade Ving och på så sätt var turistresorna igång.

Ditte, som har bloggen "mitt i" har varit i Gambia på 70-talet då de små planen landade mellan palmerna. Idag är Gambias landningsbana Afrikas längsta, 3500meter. Byggdes av amerikanerna, som en extra "back-up" för att kunna plocka ner sateliter, om de inte kom ner på rätt plats. 

Bertil har, Bertil Harding Boulevard uppkallad efter sig och så här ser den ut. Kanske inte riktigt som vi tänker oss en boulevard med trädplanteringar hihihi

Vi gick en bra bit utmed den långa raka boulevarden. Fötterna blev ganska dammiga av den rödfärgade lateritjorden, jodå vi hade sandaler men det hjälper inte.

Kom fram till Art Craft market. Där fanns en hel del hantverkare, bland annat denna kille som gjorde fina träfigurer.

Fastnade hos silversmeden, han satt snudd på i mörker och jobbade. 

 Han blåste i plastslangen för att få extra syre till gasol lågan och på så sätt högre värme.

 Han höll på med filigran, tunna silvertrådar som löds ihop.

Intresserad nyfiken som jag är, ville jag testa att göra en krumelur med silvertråden, han vart inte speciellt imponerad hahaha Det såg så lätt ut när han böjde och snurrade till tråden.

Det är så roligt att prata skratta och pruta med folket. Jag älskar att göra det, kan hålla på hur länge som helst. 

En filmsnutt med mycket grimaser Skyller på att jag inte hade glasögonen på mig hahaha. Fick till slut ihop en lite krumelur av silvertråden. Tror nog att han gjorde om den när jag gått hahaha.

Fortsatte vidare på boulevarden bort till Monkey Park. Där köpte vi flera påsar med jordnötter, sådana som har skal och valde att inte ha någon guide. Då kunde vi strosade runt i egen takt i skuggan av de höga träden och mata aporna. 

Grön sammetsapa, de var så söta vänliga nyfikna och tog jordnötter väldigt försiktigt från handen. Om nöten legat på marken, putsade dom bort sanden först innan den öppnades.

Det fanns en del höga termitstackar också.

Röd Colobus, som var lite skygga och gärna höll sig uppe i träden.

Apan tar nötterna såå försiktigt ur Jakobs hand.

Vilka långa fingrar och tår aporna har.

I stället för att gå tillbaka till entren,  hittade vi en smal avsides stig ut från parken, som ledde ner till stranden,

Långa långa långa stränder och med tidvattens skillnad på 1,5 meter. Vilket gör att de ibland är väldigt breda med vattnet långt ut och andra tider går vattnet väldigt högt upp och stranden nästan försvann. 

Man kan undra varför hotell, som det vi bodde på har pooler, då det ligger precis vid strand och hav. Jo det är ganska mycket undervattens strömmar. Badvakter och flaggor finns, som man bör ha koll på. Vi såg ett tillbud en dag då badvakterna fick göra en insatts, då en kvinna inte kunde ta sig in över vågorna utan kom längre längre ut. Sedan såg vi även de turister som struntade i badvakternas visselblåsande och simmade ut ändå, idiotiskt.

Själva höll vi oss med vattnet upp till låren och flöt med vågskummet in.

 Tänk att vi hittade en restaurang med schweizer flagga haha Där blev det ett stopp för lunch.

Vi åt av de Gamianska rätterna som vi tyckte var goda. Tyckte att maten var lite mild i kryddningen men det var bara att be om att få det "spicy".

Korna var ute och gick själva på strandpromenad.

 Bredvid där vi satt och åt, upptäckte vi att bakom muren, fanns en golfbana med sandgreen. Det har vi spelat på i Tanzania, och i Liberia. Vi gick aldrig in på området och tittade närmare.

Här skulle killarna ut med näten. Ser ni killen till vänster i bild som kastar sig i vågen för att simma ut.

 Skulle aldrig ge mig ut i en sådan båt, den ligger väldigt djupt i vattnet usch.

Jakob försöker ta sig ett dopp, han får gå ut långt.

Tidvattnet är långt ut, vilken bred strand det är då.

Vad, som gjort dessa små högar med fint mönster, vet vi inte. Är det en krabba eller? Vi såg aldrig något djur trots att vi stampade i marken kom inget upp mer än att det sprutade upp en vattenstråle ur ett annat hål, en bit bort.

 Hittade många såna här fina snäckor som vi i Liberia kallade för "Sanddollar". I Gambia sa dom StarShell

 På våran uteplats fanns en Hibiskusbuske och till frukosten serverades bland annat en mörkröd juice, Wonjo juice, som är gjort på just Hibiskusblomman. Den är lite sur och smaksätts med mynta och socker. Tyckte den var god och fräsch.

Kram 

Yvonné