måndag 30 september 2019

Genom Lechtal ...

Vi har en skön lugn semester och träffar vänner och familj. Ibland ganska tidigt i säng för vi är såå trötta, trots att vi har sovmorgon varje morgon!
Denna stackars Blogg har verkligen blivit lidande av detta trevliga sköna liv. Vissa dagar orkar jag inte ens ladda över bilderna till datorn för John Blund kommer susande.
Det gör inte så mycket, egentligen, snart är semestern slut och jobbet börjar.
Ska fortsätta att berätta vad vi har haft för oss, innan vi vände bilen uppåt norr.

***
Lämnade Garmisch efter vandringen genom Klammen (förra inlägget) och hade hoppats på att få se det höga berget Zugspitse med sina 2962m. Men berget ville inte släppa ifrån sig molnen riktigt.
I stället för att köra över Fernpass, valde att köra väg 198 som går genom Lechtal. En dalgång som vi inte har åkt i tidigare. 
Vi gjorde en övernattning i orten Elmen. Egentligen var det inte ens i orten utan ute i marken, bredvid en lekplats intill ett vandringsområde, var det 2 längre platser.
 Jakob ser riktigt ruggig ut, fast det var inte kallt, däremot blåste ordentligt, fönvinden drog fram i dalen.

 Följande morgon var det blått med något enstaka moln.

Vi fortsatte i dalgången, som visade sig vara väldigt fin. Hmm undrar hur många gånger jag har skrivit just det ordet, om alla platser som vi passerat.
 Många hus var fint målade och hade väldigt mycket blommor, det gillar jag.



 Det blir vad det blir för plats när fikatarmen slår till och kräver sitt hahaha

I orten Holzgau stod en "till-salu-traktor" vid vägen, tänkte så klart på min vännina inför nästa års traktor-VM hahaha
Vi tog inte av mot Lech för att köra Arlbergtunnel. Tunnlar är något som jag fort väljer bort i den mån det går. Vi fortsatte mot Hochtannbergpass.

 1676m var det passet. Absolut inget "pass" med hårnålskurvor utan bara en stigning uppåt.
Men såå vackert när vi kom upp, med de böljande kullarna och spetsiga bergen.
När kikaren togs fram kunde jag se två personer i sänkan mellan de höga bergstopparna. Dit upp skulle jag vilja gå, men det får bli en annan gång.
 Det finns en liten sjö där uppe och där gjordes det i ordning för parkering.
Har man åkt upp måste man så klart ner och då kom några hårnålar på den breda vägen.

Hittade en liten plats vid floden, som passade för korvgrillning. 


Nästa övernattning blev i en ort som heter
Egg.
När vi kom fram till "park4night" platsen hade bilskolan tagit över hela platsen där det var tänkt att vi kunde stå. Vi orkade inte leta efter annan plats utan parkerade vid sidan om.
Tog en promenad bort till orten och handlade.
 Tänk så många meddelande som har suttit på denna anslagstavla. 
Ett konstverk i sig.
Det här blev den sista övernattningen i Österrike innan vi följande dag åkte över gränsen in till Schweiz.

Kram
Yvonné



söndag 29 september 2019

PartnachKlamm ...

Visst är det roligt när man stöter på nya saker. Vilket vi gjorde när vi på kvällen gick runt och tittade på skidområdet i Garmisch-Partenkirchen. (förra inlägget)
Ingen av oss hade en aning om att det fanns en Klamm här, också. Liknande den som vi besökte i Österrike, Sigmund Thun Klammen, trodde vi.
Denna klamm är dessutom öppen året runt, vilket måste vara häftigt att se på vintern med isformationerna som bildas.
När man vill besöka denna Klamm, går man runt själva skidstadion, på andra sidan. Där kan man ta en hästdroska 
 eller som vi, går cirka 2km, fram till ingången.
Entre avgift 6 euro. 
Där började en spännande vandring genom denna 10 000 åriga klamm, som är 699meter lång och 
80 meter djup, omges verkligen av höga bergsväggar tätt inpå en.
In genom grinden och se till att gå lite lätt böjd. Vi såg några som hade fått märken i huvudet då det ej var ståhöjd på alla ställen och det var mörkt i gångarna. Vi hade vandringskängorna på oss, vilket var bra då det var blött där man gick i mörkret. 
Följ med in i Klammen, det kostar inget för er hihihi
Bakom oss började själva Klammen
 Det fanns en bro som gick över klammen som vi bestämmer oss att gå till.
Naturligvis är det en bra klättring uppåt.


 Vi fick lite till livs på detta ställe, innan vi skulle börja gå nerför.
Så kom vi fram till bron, det var lite otäckt att hänga över räcket och titta ner.



Denna klamm och Sigmunds klammen skiljer sig åt så till vida att denna klamm är: längre, smalare, djupare och stigen går i berget, inga uppbyggda träbroar att gå på som Sigmunds.


Kram
Yvonné

lördag 28 september 2019

Garmisch-Partenkirchen ...

Vi rullade iväg från vackra Zillertal för att åka till Garmisch-Partenkirchen, Tyskland.
Gps´n lurade oss lite eller snarare var det så, att vi försökte lura Gps´n att köra en väg mellan Fall och Wallgau, som inte alls var lämpad för våran bil, över 4ton. Halva sträckan gick bra men sedan gick det inte längre. Då skulle vi hamnat på överbyggda träbroar och överhängande berg, vilket vi inte ville. Det var bara att vända och köra rätt hahaha via Bad Töls.

 Framme vid skidstadion i Garmisch finns en ställplats, perfekt när man vill vandra och gå till PartnachKlammen.


Slutspurten på störtloppsbacken, den var ganska brant kan jag meddela.
Till vänster om den backen finns hoppbackarna.
April 2007 sprängdes den gamla hoppbacken från 1921 bort och redan i december 2007 invigdes den nya.
Det är väl knappast någon som missat Nyårsdagens tv-sända hopptävlingar därifrån. I alla fall visades de förr, kanske de har slutat sända.


Det kändes lite mäktigt att gå runt och titta. trots att grävmaskinerna förde oväsen.
OS ringarna från 1936.
Det pågick stora markarbeten inne på stadion-området. Dom måste ju få stopp på skidorna efter nedslaget. Det krävs nog en hel del material till att bygga upp en sådan vall.


Solen försvann bland molnen och spred ett magiskt rosalila sken.
 Hoppbacken tändes när det började skymma.
 Detta är sträckan vi åkt från Zell am See via Hollenzen till Garmisch.

Kram
Yvonné