Tyskland Speyer Och Rhendalen ...

 Dagen innan hade vi gjort det stora tekniska museum bredvid ställplatsen. Nu när solen sken var det dags för en promenad genom parken, bort till den stora Domkyrkan.

Domkyrkan är romersk-katolsk och den största bevarade romanska kyrkan i världen och dessutom ett

världsarv.
Även det en kyrka som har förstörts rivits antänts och gravar som grävts upp och plundrats, däremellan har kyrkan byggts upp. Målningarna vittrade sönder och i mitten av 1960-talet renoverades kyrkan och de flesta freskmålningar togs bort och återställdes till det romanska utseendet.
Kyrkan är 134 meter lång, nästan 38 meter bred, och det högsta tornet av de två, är dryga 71 meter.

Jakobspilger 
Auf dem weg nach Santiago de Compostela 
En fin staty som stod på gatan en bit från kyrkan.

***

Tillbaka vid ställplatsen bestämde vi att fortsätta resan och åkte mot Rüdesheim för att följa Rhendalen. Att välja Moseldalen när molnen började bli mörka, var inget för oss. Har nämligen varit i Moseldalen ett antal gånger och var gång har solen lyst, med sin frånvaro. Därför blev det Rhendalen, visserligen har vi varit där också men det fanns en tanken att gå upp till Lorelei klippan och sitta utmed Rhen i solskenet. Men vi lämnade det med en tanke, ingen sol där heller, gjorde ett stopp i fina Bacharach för lite inköp.

Vi rullade vidare efter att tittat i appen Park4Night där vi hittade en plats i Neuwied, som visade sig bli bra att sova på. Dagens etapp blev 18 mil.

Vaknar av att bilar kommer körande, bildörrar slår, fötter som springer. Öppnar lite på rullgardinen och ser blått ljus som blinkar. Vad var det som hände? Jo vi hade parkerat bredvid brandstationen och det var en utryckning. 
(Bilden togs när bilarna kom tillbaka)

Forfarande mörkt ute och vi somnade om, tills ljudet av en lastbil kom och ett otroligt ljud av krossat glas! 
Vad hände?
Jo då var det dags att tömma glasbehållarna hahaha

Ja det slutar inte med det, en stund senare kommer ytterligare en bil och det börjar skramla med järnstänger. Då var det dags för marknadsståndet som skulle byggas upp. 

Bara att inse att vi skulle inte få ha någon sovmorgon, utan valde att gå upp, klockan hade blivit 06,30. 

Kram Yvonné 

Tyskland Speyer Museum ...

 Vi lämnade slotten bakom oss och åkte till en ort vid namn Schömberg, där appen Park4Night visade att det fanns en ställplats. Vilket det också fanns och vi parkerade där för natten efter att kört 9mil.
48.7838.  8.6529

Klockan hade blivit sen eftermiddag när vi kom fram, men ville ändå ta en promenad för att se var vi befann oss. Den här gången blev kvällspromenaden ingen höghöjdsträning utan vi höll oss på platt mark. Fast om vi hade kommit dit dagen innan, då hade vi kunnat varit uppe bland trädtopparna och åkt bland annat lite zipline. Nu fick vi bara stå på marken och titta upp på alla linor och vajrar som var draget inne i skogen.
Hela verksamheten höll på att stänga ner för säsongen, när vi var där var det den 29/9. 
Så är det, bloggen ligger fortfarande långt efter.

Det fanns en fin park med blommor och konst.

Efter den övernattningen fortsatte vi norr ut och stannade i orten Speyer,  49.3109   8.4505 

knappt 30km söder om Mannheim. Dit var det 96km.
Det är en stor ställplats med allt, också från Park4Night. Den ligger bra till för ett besök i stan, bara att gå genom en park. Nära att gå bort till floden Rhein och framför allt bredvid ett enormt stort teknikmuseum. 

Vi blev så nyfikna på detta stora museum som man såg hade flygplan båtar osv utanför.

Där inne fanns det saker både högt och lågt, även en biograf som visade olika filmer. Vi tänkte köpa biljetter till bion men ville inte binda upp oss till en viss tid. Vilket var bra då det var så mycket att gå runt och titta på. 

En sådan träpall som hon håller i handen, har vi också när vi sitter och plockar av bären från buskarna. 

Inte bara inne i hallarna som det fanns saker, utan det var även ute på gården.

I den andra hallen var det om rymden och mopeder.

Utomhus fanns även båtar och en ubåt. Tänk jag har alltid varit nyfiken på hur det ser ut i en ubåt men skulle aldrig kliva ner och åka ner i havet. Fast nu stod den stora ubåten U-9 mitt framför oss med sina 45,73meter och en bredd på knappt 5 meter. 

En ganska liten lucköppning där vi klättrade ner för den branta stegen. 

Det är smalt och trångt, på vissa ställen kunde man inte stå rak, förstår inte hur dom kommer åt alla kranar och ledningar, måste vara akrobater för att ta sig runt i den ubåten.

Kändes bra att klättra ut igen.

Vi gick ner till Rhein och tittade på pråmarna som passerade medans vi fick lite i magen. 

Kram Yvonné