Hälsa Och Fötter ...

På en del forum i sociala medier kommer frågan upp med jämna mellanrum: Hälsar Ni vid möte? 
Vårat svar är, ja ibland, beror på var man är i trafiken, svårare på motorväg, man sitter och pratar osv. Fast absolut att vi vinkar tillbaka, om vi ser att mötande bil hejar före. Vi är inte några nejare till att hälsa. 

Tidigare i år när vi åkte mellan Stockholm-Norrköping. Fick jag för mig att räkna mötande husbilar. Och, att inte vara den som vinkade först hahaha. Hur många bilar tror ni att vi mötte och hur många var det som vinkade först? 

Nu när vi åkte upp och ner till Umeå, räknade vi husbilar och även lastbilar under en del av sträckan. Men rätt som det är kommer det träd emellan och räkningen kom av sig. Fast många var det.

Fem bilar där vi såg att passageraren hade fötterna uppe i fönstret. Då tänker jag att de måste vara riktigt viga, kanske yogapersoner som kan böja kroppen hur som. Ingen rolig tanke ifall något händer och deras krockkudde löser ut. Tänk att få benen uppkörda mot kroppen/ansiktet, så vig är då inte jag, men så har jag inte fötterna uppe i rutan heller. 
Minns när jag jobbade i jourbil och två av mina kollegor körde ner i ett stort hål i gatan, saknades ett brunnslock. Då löste krockkudden ut och han som bar glasögon, gjorde sig illa och glasögonen gick inte att använda då det blev en riktig smäll upp i ansiktet.
En lastbilschaufför hade bägge sina fötter uppe i fönstret, till vänster om ratten! Hur det nu gick till att lägga upp benen så? Man får hoppas att det var ett skämt, gummifötter kanske. När man kör om, ser man många lastbilschaufförer som har just en fot högt upp vid dörren/fönstret, barfota. 

Nu kommer svaret till hur många husbilar det var mellan Stockholm-Norrköping. Jo 110 stycken och det var 5 stycken som hälsade först. 

Detta var kanske ointressant vad vi pysslade med när vi matade på E4:an hihihi

Kram 
Yvonné

Ett Försök Till Hemresa Från Umeå ...

När bröllopet var över och vardagen kom, hade vi först tänkt att följa med Kjell o Dessan upp till Nolia mässan i Piteå, som började på onsdagen. Men så ombestämde vi oss för att åka tillbaka hemåt, då Jakob hade lite att ordna med sina glasögon osv.

4 mil söder om Umeå stannar husbilen, då hade hastigheten sänkts mer och mer och till slut fanns det ingen kraft i gaspedalen och inte ville den växla. Bara att stanna utmed vägkanten och som tur var, kunde vi ta oss fram till där det blev 2-filig körbana. På med varningsblinkers, de gula reflexvästarna och ut ur bilen och placera ut triangeln och blinkade puckar. 
Om man inte har blivit stående utmed en 110-väg, kan jag berätta att det var väldigt obehagligt. 
Vad är det för fel på folk som sitter bakom ratten? 
När vi stod utanför bilen, en bra bit ifrån den såg vi ett beteende som skrämmer oss. Trots att vi hade påkallat uppmärksamhet och Kjell o Dessan hade även ringt in till Trafiken, som gick ut med varning. "Kör de förbi som dårar". Vid tre tillfällen skrek jag rakt ut, trodde att bilarna skulle smälla ihop och vidare in i våran husbil, hårsmån!
Vet inte om det är det stora JAGET, som gör att man inte ska släppa in någon framför sig för då måste man kanske släppa på gasen alternativ bromsa in. Eller är det så att man inte förstår bättre och då vet jag inte om man överhuvudtaget ska framföra ett fordon. 
Efter Trafikinformatinen gått ut, blev det lugnare men efter 10 minuter hade hastigheten återigen ökat. Långtradarna var de som tog mest hänsyn och saktade in, ska inte dra alla personbilar över en kant för de fanns självklart de som också saktade ner. Men när man ser personbil som tampas om att komma före långtradare när den blinkar ut och dessutom tutar, ja då undrar man hur det står till. Det är inte konstigt att olyckor sker, helt i onödan OM man tog hänsyn till varandra.

TMA bilen kom och ställde sig bakom oss och vi pratade, tänk vilket riskfyllt jobb de har med bilarna vinande förbi.

Ja sedan var det till att vända tillbaka till Umeå och verkstan.

Där kollade de upp bilen och kom tillbaka med svaret: topplockspackning, kunde vara topplocket.

Minst 3-4 veckor och runt 90 000, kanske att kamremmen också skulle bytas. 

Då började det snurra i våra huvud, kontakt med försäkringsbolag, Vad ska vi göra? Lämna vårat Annex och ta tåg hem som värsta Bag-ladies, ordna hyrbil för att få med lite saker eller ska vi ta hem bilen på trailer? Oj oj många frågor telefonsamtal och tårar, för jag blev så ledsen. 

Jakob kontaktade våran verkstad hemma, Leif på Torvalla LCV i Haninge. Leif sa att han under sina 30 år inte varit med om att byta ett topplock, bara så där rakt av på grund av instrumentets resultatet. Eftersom man kan få ett likadant svar på instrumenten, topplock alternativ EGR ventil, ville han att vi skulle be verkstan göra en ny mätning av EGR ventilen, för sig.
Det är lite knepigt att be om en ommätning, känns som man trampar någon på tårna. Men vi upplevde att de var lite röriga virriga och vi fick lite diffusa svar, så därför stod vi på oss och ville ha det gjort. Tre gånger var vi in under tisdagen och bad om mätning, samtidigt som vi kollade tågbiljetter hyrbil osv. 
På onsdag fm tog de in bilen och gjorde mätningen, vilket resulterade i att det var EGR ventilen, som var trasig. En sådan ventil beställdes och skulle komma följande dag, torsdag.
Ringde Kjell och Dessan som hade åkt upp till Nolia mässan i Piteå och frågade om vi fick komma tillbaka och sova hos dom. Självklart fick vi det och dom kände på sig och hade redan förberett med nybäddade sängar, guld värt att ha sådana vänner. Vilken lättnad det blev, kände hur min kropp bara slappnade av efter all oro stress som varit innan. 

Verkstan skjutsade hem oss till KoD, där vi köpte pizza, duschade och somnade direkt ZzzZzz. 

Vaknade någon timme senare när KoD kom hem från Nolia.

Torsdag kom och svaret från verkstan var: tyvärr, delarna har hamnat på avvägar, kommer i morgon!

Ja vi fick bli kvar ytterligare ett dygn hos KoD och vi fick ytterligare en dag tillsammans.
Fredag förmiddag, vad tror ni svaret blev? Man tror att det var ett skämt när han sa att: delen har kommit, men, det var en felbeställd del! Ny del beställdes och skulle komma på måndagen.

Hur som helst, KoD skulle ta hand om sina barnbarn och vi blev hämtade av verkstan. Då hade dom rullat ut husbilen på parkeringen så vi kunde bo i den över helgen. 
Vad vi gjorde på lördagen, har jag redan berättat om i tidigare inlägget.
Söndagen bjöd på fint väder och vi åt frukost lunch ute och njöt av den fina utsikten, ironiskt.
Städade, vädrade sängkläder och fixade med bilen.

Japp så var det måndag och vi var taggade, hade gjort i ordning bilen, stängt luckor lådor för att kunna rullas in igen till verkstan.
Ett enda stort skämt, delarna hade inte kommit med morgonleveransen men de kommer efter lunch kl 13. 
Vi tog en promenad i regnet en bit bort och åt lunch, hittade ett reklamföretag som vi tittade in i och fick se deras stora broderimaskin. Det var lite annat mot min symaskin och vilken hastighet den arbetade i, jösses där gick det undan.

Tillbaka till verkstan och klockan hade blivit 13,30. Tror ni att delarna hade kommit?
Svaret blev: Nej, kommer i morgon tisdag. Då tror man att sitt eget topplock skulle gå ur!
Hur kan det vara så, har man ingen koll på var grejerna är? Tycker att när jag själv skickar/väntar på ett paket så vet man var det är någonstans vid omlastning osv. Men här verkade dom inte ha en aning om vart grejerna befann sig, märkligt. Kollade själv med ett transportföretag hur snabbt ett paket kan komma upp från Stockholm till Umeå, och det är på samma dag. 

Vi fick tillbringa ytterligare en natt på parkeringen, som nattvakter hihi. 

Nu hade vi blivit två husbilar som sov där. De var ett danskt par, som kom med bärgare från Abborrträsk där de hade väntat på ny växellåda i 11veckor! De hade fått växellådan insatt men redan i Lycksele inträffade något med bilen och den stannade och därifrån kom dom hit till verkstan.
Jo jag vet, vi ska absolut inte klaga när man hör detta.

Tisdag 14 grader halvmulet och ganska blåsigt. Ställde ingen klocka på alarm, hade ingen större förhoppning om någon tidig verkstadstid. Plötsligt far Jakob upp ur sängen och säger: Jösses klockan är 8,45 och sedan var han i full gång i badrummet. Till saken hör att han hade sett 6:an som en 8:a. Klockan var alltså bara 6,45. 
Men tack vare det, kom vi upp tidigt och satte nästan frukosten i halsen när det knackade på dörren klockan 7,45. Då stod 6 verkstadskillar redo att knuffa in bilen till verkstan. Oj det var bara att ställa undan tallriken och hoppa i skorna hahaha. För i det läget kan man inte säga: låt mig äta klart och kom tillbaka senare hihihi.

Gissa om vi var glada när vi tog emot nycklarna efter 8 dagar och kunde åka iväg. 

Ett Tack till företaget, även om deras kundmottagande varit bristfälligt, dom har lite att jobba på då det gäller information. Men vi har haft det bra hemma i annexet under tiden. 
Stort Tack till KoD som "tog hand om oss" under två dagar då humöret var långt nere i skorna. Bästa SIS.

Stort Stort Tack till Leif på Torvalla LCV som med sin kunskap, sparade många kronor åt oss. 

Kram Yvonné

'

En Dag I Umeå ...

 Vi tillbringar ett antal oplanerade dagar i Umeå på grund av att husbilen gått sönder. Tur att vi har våra vänner Kjell o Dessan här i Umeå, för vi har kunnat sova hemma hos dom två nätter förra veckan, supersnällt.
När vi vet hur allt blir,  kommer det i ett separat inlägg.

***

Nu ska vi visa lite från Umeå, Björkarnas Stad eller ska man byta namn till Rondellernas Stad?

Midsommar år 1888 bröt det ut en stor stadsbrand i Umeå där många förlorade sina hem. Det blev nya stadsplaner med bredare gator och björkar planterades utmed gatorna. Varför just björkar, jo de träden innehåller mycket vatten och brinner inte lika lätt som barrträd.  Och visst finns det en hel del björkar i staden. Fast det finns runt 70 rondeller eller cirkulationsplatser i Umeå kommun. Vilket man märker när man kör E4:an som är dragen utanför staden. Hela ringleden stod färdig 2024, vilket måste vara bra för staden att slippa tung trafik genom centrala delarna av staden.

I lördags var det dags för Bondens marknad, vi har fått låna cyklar från verkstan och kunde möta upp Kjell o Dessan i stan.

Vi har varit här ett annat år och då var det fler utställare eller säger man bönder, som säljer sina grönsaker. Tydligen så kommer det fler bönder nästa gång marknaden är, för då har skolorna börjat berättade mannen som vi köpte tunnbrödet av. Lite kantareller och hårt tunnbröd var det vi köpte med oss. Kjell hittade rökt fisk.
Grönsakerna såg så fina ut och då tänkte vi på våra grönsaker som vi har hemma i trädgårdslandet. Rapporten hemifrån säger: att kålmaskarna har fest på brysselkål o grönkålen. 

När Kjell o Dessan cyklade hem, fortsatte  Jakob och jag genom den fina parken, som har ett litet porlande vattendrag, vitmålade broar och fint klippta gräsytor.

Träffade på två män i parken, som satt i skuggan på en bänk. Varav den ena i tidsenliga kläder och en riktigt gammal cykel, en original höghjuling från år 1884. Vacker sadel, som han hade lagat och spänt skinnet på. Tramporna var original, visst är det fantastiskt att gummit håller. Inget för mig att ens testa en sådan cykel då det inte finns någon broms.

På andra sidan parken hittar man Umeå stadskyrka, Domkyrkan. När jag var uppe ensam i februari 2025, då besökte Dessan och jag kyrkan, finns mer om det kyrkobesöket  Här . Då fick vi info att kyrkan skulle hållas stängd under ett år, 2026, för invändig renovering. Blev lite förvånad när kyrkan var öppen och allt såg ut som förra gången jag var där. Tog ändå några bilder.

***

Strosade runt lite i det fina vädret innan vi hämtade cyklarna och trampade ner till älven. 

Det är fint nere vid älven och strandpromenaden med planteringar sittplatser statyer.

Passerar Tegsbron och kom fram till Julia, som man kan säga är Anna´s lillasyster då hon bara är hälften så hög som Anna. alltså endast 7 meter. Konstnären är spanske Jaume Plensa som gjort Julia i gjutjärn. medans Anna är i glasfiber och marmorpulver. Anna, hittar man på nordvästra Tjörn i skulpturparken Pilane. Medans Julia står och tittar ut över Umeälv, 7 meter hög och 3 m diameter, ser platt ut, vilket hon också är. 

Vi följer strandpromenaden och kommer fram till Bildmuseet med sina 6 våningar och 36 meters höjd, där ligger det fint utmed älven med ett fik i bottenvåningen.

Hade tittat lite innan och sett att det finns några olika utställningar, bland annat något om med AI. Nu är varken Jakob eller jag några hackers eller insatta i AI världen. Just därför tyckte vi det var intressant att gå dit. 

Blev riktigt bländade när vi klev ut ur hissen på plan 6 och vilken rymd, vi möttes av.

Vi har som sagt inte den kunskapen som man kanske skulle haft för att få ut mer av denna utställning, fast vi var nöjda ändå och tittade runt.
Bland annat denna långa 7meters tygbonad av siden, som det var målat på.

 
En gång om dagen kl 14, flyger de med en drönare upp och ner utmed bonaden. Drönaren läser av bonade och omvandlar målningen till olika ljud, som man kan lyssna på i hörlurarna. 

Jag vet inte vad jag ska säga, för mig lät det bara som ett och samma brus hela tiden, samtidigt som man följde det på en bildskärm med olika rutor/platser på bonaden som blod barn skugga. 

Vi fastnade på "Någon hemma?"
Detta var ett projekt som Lauren Lee McCarthy har använt sig av bland sina vänner. Där hon monterat upp kameror microfoner dörrlås osv i deras hem. Personerna övervakades av Lauren på distans och hon styrde allt hemifrån. Till exempel följde hon personen från rum till rum och tände lamporna i förväg, startade robotdammsugaren och även kunna ge rekommendationer.
En mänsklig version av Amazons Alexa, en smart hemassistent.
"Allt som Alexa kan göra, kan jag göra bättre. Jag kan förstå dig som människa och förutse dina behov och önskningar" enl Lauren.
På den vänstra skärmen var det just från en av vännernas hem. Medans den andra skärmen, var svaret vi fick i skrift.

Kanske var det den stora bädden, som gjorde att vi tog en lite längre paus där. Här var det just en människa som tog över AI rollen, i detta fall var det Ture, som satt bakom väggen och skrev svaret på de frågor vi hade. Svaret fick vi av en kvinnlig röst samt att vi kunde läsa på en skärm ovanför bädden. Vi passade på att fråga om det fanns en restaurang i närheten och vi fick ett svar. Mitt i allt kom det in en guidad visning på engelska hahaha.

Så här gick det till, hoppas ni kan höra.

Där uppifrån fick vi fin utsikt över Öbackaparken där den stora Klädnypan "Skin 4" på 9 meter står på kullen..

Vi går till nästa våning med AI.

 

De återstående våningarna var från Konsthögskolan Umeå Universitet.

Barnen hade en liten avdelning där originalteckningarna visades från Julia Groths bilderbok "Var är mitt ägg?" som hon har fått priset Snöbollen 2025, Årets svenska bilderbok.

Sedan var det dags för mat och eftersom AI personen hahaha hade tipsat oss om Gotthards krog, cyklade vi dit. Gjorde visserligen ett kort stopp och tittade vad rest Tonka hade på menyn men inget vi ville äta.

Gotthards Krog, trevligt vid kajen och god mat, vi njöt i solen innan vi började trampa tillbaka till verkstan.

Vi upplevde att Umeå har många fina parker med blomrabatter . Denna rabatt med många olika sorters Solrosor har barn från olika förskolor planterat.

Kram från ett regnigt Umeå +14gr

Yvonné