Nu har vi då kommit till dagarna 5 - 9 på resan. Vi dukade upp för frukost ute i solen. Vilken dag det skulle bli, då det redan hade blivit varmt.
På parkeringen började det fyllas på med bilar, många vandrare som ville upp tidigt på berget.
Nu när det pågår stora renoveringar av cabinen är det lite rörigt framför hotellet. Bakom det gamla hotellet finns en stor parkeringsplats och en sektion avsedd för husbilar. Stora platser och kanske att man kunde få el, nu minns jag inte riktigt och priset 18Fr, men vi parkerade för några timmar. Säntisbahn går upp från Schwägalp till Säntis 2400m. Fast nu har cabinbanan varit avstängd för reparation, man byter ut vajrarna och har gjort en ny mast osv. Det räknas med att öppning sker på senhösten i år 2026.
Det fanns många vandrare som tog sig upp till toppen trots att topprestaurangen var stängd. Vi nöjde oss med att se berget från dalstationen. Och åt en god lunch inne på restaurangen.
Några av rätterna som valdes.
Det var fortsatt fint väder ute och jag gick ut för att njuta av allt.
I den stora ringen har man tre mindre brottningsringar, på vardera 12-14 meter i diameter. Dessa ringar fylls på med 15cm färskt kompakt fuktigt sågspån, packas hårt med vägvält, för att dämpa fallet när de kastar runt varandra. Brottarna har ett par speciella kortbyxor av lin/hampa, utanpå sina vanliga kläder. Byxorna har ett insytt läderbält, så brottarna får ett bättre tag i motståndarens byxor och kan kasta runt varandra. Nästa tävling är den 15 augusti 2027 och redan nu är sittplats biljetterna slutsålda, kvar är ståplats. Det byggs upp stora läktare för den stora åskådarmassan på 12000 personer. Det skulle vara roligt att vara där och titta.
Schwaegalp-Schwinget
Käse-Restaurang Berghof Ganterschwill. berghof-ag.ch
Självklart åt vi ostfondy.

Så efter den kväll fortsatte vi följande dag till en annan del av landet, orten Unterägerie, med den fina Ägeriesee. Där mötte vi upp Hedy och åkte uppför berget till ett rehabcenter för att hälsade på Armand. Han hade råkat illa ut stackarn, först en operation i benet och sedan föll han och slog upp den tidigare operationen. Nu har han ett tuff tid framför sig att komma på benen igen. Det blev ett annorlunda sätt att träffas på, fast lika trevligt som annars när vi ses. Nu håller vi tummarna att han tar sig tillbaka.
Vi stannade bara i en parkeringsficka och fick sällskap av långtradare och personbilar. Trots att vi stod så precis utmed vägen, var det ingen trafik på natten och vi sov så gott. Vägen som går upp i skogen, höger i bild. Följer man den kommer man upp till flera restauranger, Alp Rittmarren och Alp Egg, det finns flera där uppe, beror på hur långt man vill vandra. Där uppifrån har man fantastisk utsikt över berg och sjöarna. Jag tyckte vi kunde ta en tur dit upp men det var lite för sent på kvällen för att vi skulle hinna tillbaka innan det blev mörkt. Jakob som har varit där uppe en hel del visste hur vägen såg ut dit upp och hur långt tid det skulle ta för oss att gå. Står det 1 timme på en vägvisare, brukar vi lägga till hälften, alltså 1,5 timmar. Man ska absolut inte starta en vandring när klockan är 18 på kvällen.
Följande dag var vi tillsammans med familjen.
Följande morgon vaknade vi till lite smatter på taket, det regnade. Vi skulle ha lunch tillsammans med hela familjen uppe i orten Kirchberg, på restaurang hotel Toggenburgerhof. Riktigt bra mat serveras även där. Tänk vad jag saknar sådana där tallrikar med massor med sallad.
Kram Yvonné





























































