En Blandad Vecka Restaurang Fotografiska Altan ...

 Man får dagarna att gå i en rasande fart, tycker jag.
Köpte en 5 liters dunk rapssåpa på Granngården och har nu skurat altanerna. Med såpan blir trät lite ljusare och kändes bra. Tycker det går lätt att skura, är inte så förtjust i att använda högtryck då det lätt kan dra upp flisor i trät. Nu har det regnat i ett dygn och lite svårt att se hela resultat. Blev det inte helt okej har vi mycket såpa och kan tvätta altanen ytterligare en gång. 

***
Jakob har gjort sin första golfrunda för den här säsongen. Visserligen är det bara 9-hål som har öppnat och fortfarande vintergreener. Ganska blött var det på sina ställen, fast gubbarna hade trevligt och var glada att säsongen har börjat. 
***
Maggan och jag tog en promenad på 9km i stället. Vi hade som mål att titta på kattugglan som har fått en ny stor holk. Kattugglans stora träd blåste sönder i en av stormarna i vintras och en holk sattes upp i trädet bredvid. Vi vet att den har flyttat in, det har jag sett bilder som andra tagit. Men inte ville den visa sig för oss, den här gången heller. Tror jag har varit dit 5-6 gånger men aldrig lyckats få se den. Bara ett stort svart hål gapade tomt mot oss. Men vi får göra nytt försök snart igen.

***
Fotografiska Stockholm, stod på tisdagens program tillsammans med min väninna Lena. Det var lite blåsigt när vi gick utmed kajen i solskenet.

Det var Elliott Erwitt fotoutställningen "Through the playful eyes", vi började titta på.

100 bilder, övervägande svartvita bilder, som hyllar en av fotografihistoriens mest träffsäkra humoristiska blickar. Han var på rätt plats på rätt tidpunkt och kunde fånga många roliga bilder. Det var intressant att titta på hans bilder och se vad han såg genom linsen. Det är i betraktarens ögon, titta noga på bilderna.
En utställning som vi tyckte var väldigt bra och den pågår fram till den 17/5 2026. 
Ifall ni inte hinner gå dit, visar jag en del av bilderna här.
De tre första bilderna, är direkt på väggarna.

Det fanns ett fåtal färgbilder också fast jag tyckte bäst om de svartvita.

Ytterligare en utställare var, Tobias Regell Sveriges mest betydande porträttfotograf. Hans utställning heter "Du såg mig med orädda ögon" också många fina svartvita porträtt av kända personer.
Den utställningen pågår till 3/5 2026

***

Klockan blev 11,30 och vi gick samma väg tillbaka utmed kajen men nu hade det blivit mulet. Magen kurrade och vi hade bord bokat på restaurang Akkurat på Hornsgatan. Där blev det en god kycklingrätt med paprikasås, som var en av dagens alla rätter. 

Nästa gång vi kom ut, regnade det ordentligt, ingen av oss hade paraply, det blev en snabb promenad till tunnelbanan.

***
Jajamensan nu är besiktningen avklarad och OK, livet känns genast roligare. I natt var det återigen frost men nu skiner solen, bara att börja tvätta och fixa dona. 
Öresundsbrons dosa är uppdaterad, bara tuta och köra över, ja kanske inte tuta men köra över bron kan vi göra, ganska snart. 

***

Margareta med Plåtisen.
Måste berätta vad som hände oss för ett par dagar sedan. Det blev ett trevligt oväntat möte i en matbutik. 
Jag på mitt håll i butiken och tittade runt, Jakob kom och anslöt, varpå en kvinna, som stod bredvid plötsligt säger: Nu känner jag igen er, ni har en blogg som jag läser ibland. 
Hon bor en bit bort från oss, heter Margareta och kör en Plåtis. Vi fick en väldigt trevlig pratstund mitt i matbutiken. Tänk så roligt det är att ha en blogg och få sådana här möten. 
Tack Margareta att du började prata och samtalet vi fick, Välkommen på fika när du har vägen hitåt. 

***

Nu väntar lite utejobb av olika slag.
Önskar er en trevlig helg och hoppas det blir soligt.

Kram Yvonné

Barnbarnets Konfirmation ...

 15 år, det var år 1969, det min tur att konfirmeras i Löftets kyrka, Solna. Minns att jag inte tyckte det var speciellt roligt med studierna och inte fick vi åka på något läger. 
Minns att vi allihopa var väldigt nervösa inför det muntliga förhöret som skulle ske i kyrkan. Vi satt på främsta bänkarna och prästen Bengt, som vi hade haft under hela konfirmationstiden. Han gick fram och tillbaka och delade ut frågor till oss. Minns inte om jag ens fick någon fråga eller inte, men nervös var jag för tänk om man skulle svara fel. Hur som helst blev vi allihopa godkända och fick ställa upp oss på kyrktrappan. Några kåpor hade vi inte.
Jag hade själv sytt min klänning, den var i vit crepe och hade breda manschetter med klädda knappar. Även halsringningens öppning hade klädda knappar. Har för mig att min bästis, man hade en bästis då, hon hade sytt en likadan klänning. Hon hade alltid fin solbränna, vilket syns på benen medans mina alltid var/är vita hahaha.

En knallig rosa kappa hade jag fått, redan då tyckte jag om färg på kläderna.

Nu ska det inte handla mer om min, konfirmation. Utan det var näst yngsta barnbarnet, Folke´s dag.
När jag var i butikerna för att leta efter ett konfirmationskort, fanns det ett enda och det var så fruktansvärt fult. Förstår inte att någon ens skulle vilja köpa ett sådant, hmm kanske därför det fanns kvar.

Egentligen höll jag på att sy men nu blev det bråttom att göra ett kort. Fram med alla papper linjaler och andra tillbehör, en låda gick sönder och innehållet ramlade ut på golvet och det blev en enda röra, tänkte att detta måste dokumenteras. 

Allt ordnade upp sig och det blev ett kort till slut. Även städat undanplockat i rummet hahaha

Konfirmationen ägde rum i Söderledskyrkan, Hökarängen, som är en av Stockholms södra förorter.  
Det är en stor röd tegelbyggnad som vi har passerat många många gånger men aldrig besökt. 
Kyrkans första spadtag togs 1958 av prästerna i höga hattar och ämbetsdräkter, som gick tillsammans med församlingsborna med spadar till kyrkans tomt. År 1960, 11 december stod kyrkan klar och invigdes av biskop Helge Ljungberg i närvaro av kung Gustaf VI Adolf. 
Det är en kyrka med stor rymd, själva kyrkorummet har en takhöjd på 14 meter och framme vid altaret är det hela 18 meter där det även är ett ljusinsläpp. En bredd på 12 meter och längden är 28 meter. 

Ett stort runt vackert blått mosaikfönster, likaså mosaikväggen som är 3 meter hög och 12 meter lång har konstnären Uno Lindberg Eskilstuna gjort. 

De tre vise männen och Jesusbarnet, vid altaret är gjorda i trä och 1,39 höga. 

10 konfirmander och de hade vita kåpor.

Det var trevligt i kyrkan och konfirmanderna gjorde olika rollspel från de tio budorden. 

Det blev en märklig färg på Folkes kåpa då han tillsammans med morfar, ställde upp sig i skuggan, men den var fortfarande vit.

Kalas blev det hemma hos Ulrika som hade fixat mycket gott att äta och gofika.

***

Tidigare i veckan skulle min mor ha sina väninnor på kaffe och ville bjuda på just smörgåstårta.
Sagt och gjort, jag gjorde en sådan och vi åkte över och lämnade den tillsammans med en flaska bubbel. 

Hon blev jätteglad och smörgåstårtan var uppskattad av hennes gäster.

***

Norrsken har vi haft och visst är det vackert. 

Kram Yvonné

98 År Firades På Rest Gondolen ...

 Vad var det för eländigt väder vi vaknade till i söndags morse, dessutom på min mammas födelsedag 98 år.
Jo stora snöflingor som föll ner +2grader. 

När det var dags att ge oss iväg till stan, hade det slutat snöa, vilket var bra. 
Mamma hade bestämt att vi skulle äta lunch uppe på Rest. Gondolen, som är precis ovanför den ljusa belysningsrampen. Till gångbron som är ovanför restaurangen, kom vi med Katarinahissen, som den här gången fungerade.

Man har en fin utsikt över stan och Slussens stora byggarbetsplatsen, som har blivit så gott som klart. Förra gången vi var på Gondolen var för två år sedan och då såg bygget ut så här.

Nu ser det ut så här.

Åt andra hållet, mot Djurgården osv. såg det ut så här för två år sedan, där hade inte bygget satt igång än.

Nu däremot var det en stor byggarbetsplats. Där själva bussterminalen för Nackabussarna är flyttad långt bort från Slussen och ligger på pontonbryggor.

Det är kul att se det från ovan. 

När vi nu kom upp med Katarinahissen, gick vi direkt in via baren Zeppelin, som ligger på våningen ovanför själva restaurangen.
Konsten på väggarna har Marie-Louise Ekman gjort, som skildrar samtal som utspelas i en bar. Inne i själva baren finns mer konst på väggarna men dit gick vi inte för att fota.

En trappa ner och vi kom till restaurangen som ser likadan ut som förra gången. Det rutiga golvet är jag förtjust i.
Min långe lillebror, som är så lik våran far och fina mor ❤️ 98 år, med en klänning som jag har sytt.

Vi fick ett bra bord i slutet av matsalen. Dels fint med utsikten men också för att det inte är lika hög ljudnivå längst bort. Är det mycket ljud, blir det svårt med hörapparaterna. De gånger vi har varit här uppe, har vädret varit grått vilket också varit bra. För med tanke på en solig dag kan det vara svårt att sitta med solen i ögonen och inte kunna se personerna på andra sidan bordet. 

Det blev torsk med champagnesås och spenat/pommesduchesse, det är så gott, skulle kunna ät det alla dagar i veckan. Jakob valde en oxfilepasta med grönpepparsås som han var väldigt nöjd med.

Vi är allihopa riktiga gottegrisar, kan man säga så hahaha. Ingen middag är fullbordad utan dessert. Det är något jag tittar på först i en meny, vad finns till efterrätt. 
Vi tog in olika allihopa och sedan blev det ett smakprov av varandras. 
Jakob valde Tiramisu med dulche de leche och pecannöt även ett glas Amaretto.
Nu fick jag bara smaka pyttelite men jösses så god den var, bästa tirran jag ätit.
Visst är den vackert upplagd?

Min bror valde Pavlova med blodapelsin citruscurd och yoghurtglass. 
Absolut inga ben i den heller, så god och fräsch.

Ann föll för Chokladcreme saltkola och Creme-Cru glass, de rostade hasselnötterna hoppade hon över för att slippa allergisk reaktion.

Den var så len och god tillsammans med kolan och det salta.

Den jag valde blev en Pistageglass olivolja med kanderade pistagenötter och havssalt.
Mamma undrade om jag åt avocadokräm hahaha Vilket säkert hade varit gott men det här var en riktigt god pistageglass med de stora nötterna ovanpå.

Stackars mamma som bara smakade lite på våra efterrätter. Hon är så försiktig med att äta socker och nu hade hon ändå druckit lite vitt vin och ville inte äta något sött.
Efter den härliga lunchen åkte vi hem till oss för att fortsätta fika, påtåren. 
Då kunde även mor få något gott till kaffet. På morgonen hade jag bakat Petit Choux som fylldes när vi kom hem med grädde och färska hallon, vilket hon gillar och framför allt är sockerfritt.
Blev en fin avslutning på dagen.

***

Våra Snödroppar stod emot både snön och regnet.

Till helgen är det nästa kalas och helgen efter osv osv 
"Livet är en fest",
som Nationalteatern sjöng någon gång på 70-talet.

Kram Yvonné