Amsterdam del 2 ...

 Efter en timme inne på huskyrkan var jag också fikasugen och Jakob kunde tänka sig en påtår.
Vi strosa runt bland kanalerna och tittade än på det ena och andra. Att parkera utmed en kanal är något jag aldrig skulle tänka på, tänk om man glömmer bort sig och kör över kanten eller kliver ut ur dörren och ramlar ner i kanalen. Och jag har inte ett enda kort på deras smala kanalparkeringar, på den här bilden, vänster sida, är det bra med plats mot kanalen till och med en kant.

Många av dessa hus har en balk högst upp, vilket man förstår behövs när det är dags att flytta möbler och man kan hissa upp och ner sakerna på utsidan. För att inte skada fasaderna lutar husen något framåt.

Plötsligt när vi gick, fortfarande i Red Light, kom vi till ett hörn som vi kände igen att vi varit på. Länge sedan, år 2008, tillsammans med våra goda vänner, satt vi och tog en öl utanför. Upptäckte att på andra sidan den smala kanalen fanns det flickor i några fönster. Ja ni förstår att vi blev nyfikna på hur det gick  till, var det som att peka ut en fisk i ett akvarium på restaurangen eller? Ja där satt vi fyra nyfikna, uppflugna på varsin stol med blickarna riktade mot andra sidan kanalen. Det tog inte lång stund förrän en man kom och gick in genom dörren. Nej han pekade inte ut någon av flickorna, från utsidan. Men plötsligt försvann en flicka från fönstret, den flickan som faktiskt hade mest kläder på sig och draperiet drogs för.  
Visst minns man Magnus Ugglas text: 4 sekunder. Nej så snabbt var han inte ute på gatan igen men det tog inte lång stund, runt 10-11 minuter.

På den tiden kände man haschdoften nästan överallt, nu kunde vi bara ana den på något ställe. Kanske det är mer av det senare på dagen kvällen. Men tror man får böter om det röks på offentliga platser, likaså att kissa i kanalen tror jag kostar 100 euro. Roligare kan man ha för den hundringen än att kissa där.

Känns de igen: De dansande husen, från 1600-talet, som lutar åt olika håll på grund av träpålarna har satt sig ojämnt i den mjuka lerjorden.
Dit fram gick turistbåtarna och sedan vände om.

På en flotte nedanför broräcket kunde man titta på detta konstverk. Titta noga så ser man att det är hänglås, gjort som en karta över Amsterdam.

Vackert med Blåregn men giftigt.

Muntplein, där floderna Amstel och Singel möts, är Amsterdams bredaste bro, och numrerad som bro nummer 1, som ett enda stort torg. Munttoren, som en gång i tiden hörde ihop med stadsmuren stadsporten och vakthusen bredvid tornet användes till att prägla mynt på 1600-talet.
Stor knutpunkt för spårvagnarna och bredvid ligger Blomstermarknaden. Mycket som händer och utgår ifrån denna plats.
Visste ni att Amsterdam har 1500 broar, Hamburg har 2000, Venedig 400 och Stockholm 57 stycken.

Här på alla pråmarna mellan två broar, hittar man Blomstermarknaden.
Självklart gick vi runt och tittade där. Nej vi köpte inte en enda lök, det har vi gjort tidigare och det kom bara upp några enstaka av alla vi köpte. Hade även fått den informationen att inte köpa några lökar där. Årets lökar ligger fortfarande kvar i jorden, det är det som odlarna håller på att ta hand om nu. I sådana fall är det bättre att beställa lökar och få dem hemskickade i höst. Om vi ska ha några tulpanlökar, köper vi de hemma i höst istället.

Dessa tulpaner håller sig i alla väder, kanske det är sådana man ska köpa, behöver inte ens vatten hahaha

Vi struntade i både tulpaner och träskorna och gick vidare till Friteshuis VleminckX. 
Ska man äter pommes en gång i livet, så ska man göra det i Amsterdam på detta ställe. Bara ett hål i väggen med en kö som aldrig tog slut. Men det gick fort framåt, den personalen hade serverat pommes några gånger tidigare. Jakob valde en mellan strut utan någonting på medans jag valde en liten strut med ketchup. 
Hur många olika såser kan det finnas till pommes? Väldigt många när man såg deras såsmeny, undrar vad en samuraisås är? 
Frågade hur mycket potatis deras ställe gör av med per dag? Han sa att det handlar nog om 300kg potatis.

Ja i den gränden stod vi tillsammans med många andra och åt våra krispiga pommes, som var enormt goda. Inga smala slappa mjuka pommes, utan de var alltså jättegoda. 

Efter det salta var vi åter ute vid kanalen och skulle leta oss fram till en takbar, som jag visste låg i närheten. 

Framme vid hotellet Västra Amsterdam och med hissen upp till sjätte våningen klev vi ut på W Lounge, med hela Amsterdam framför oss. Takterassen går runt 360 grader, det finns en lång pool och även Herr Porter som är en bar/steakrestaurang. 

Vägg i vägg med slottet och Dam Square. 

Min drink var så vacker med det ingefärs sockrade glaset, blomman och passionsfrukten. Smakade bra gjorde den också, Jakob tog ett säkert kort, en Aperol.

Det var mysigt att sitta där uppe, bort från folk och brus, där var det lugnt och skönt i solen.
När vi gick, passerade vi köttavdelningen, wow säger jag, tror inte jag har sett sådana köttbitar tidigare. Nu är ingen av oss några sådana köttätare, vi äter köttfärs men väldigt sällan en hel köttbit. 

Men när vi såg dessa hade jag nog kunnat tänkt mig att smaka, fast vi hade ju ätit pommes innan hahaha

Allt var inte bra, när man skulle gå på toan var det nerför en trappa och det var ganska mörkt, Jakob höll på att ramla då han missade sista steget. Inne på toaletten såg det ut så här och där toaletten var fanns knappt någon belysning alls! Funderade på att tända mobilen för att leta efter papperet. Undrar varför det var så lite belysning för man såg knappt vad det stod på tvål/handkrämen.
Det är kanske modernt att ha en sådan inredning.

Ute i solen igen passerade vi slottet och gick vidare till centralstationen, ville komma iväg hemåt innan rusningen började.

Blev en glass innan tåget rullade iväg med oss tillbaka till Haarlem.

Det var vad vi hann med under en dag i Amsterdam. Med all sannolikhet kommer vi komma tillbaka, det är en härlig stad att bara gå runt i. 

Kram Yvonné Jakob

Amsterdam Del 1 ...

När vi var inne i Haarlem bestämde vi oss för att ta tåget in till Amsterdam följande dag, istället för att ta ytterligare en dag i Haarlem. Några säger att Haarlem är som ett mindre Amsterdam med kanalerna osv. Till viss del kan jag hålla med, fast var och varannan stad i Nederländerna har ju kanaler. 
Tågstationen heter Overveen, dit var det några hundra meter att gå. Tåget såg man från ställplatsen när det åkte fram o åter, det gick två tåg i timmen och inget som störde, inte oss i alla fall.

Biljetter kunde man köpa på perongen, ser ut som ett gult rör, där lade man bara sitt kort emot. Men det gick bara att få en biljett, ja egentligen fick man ingen biljett, utan när man går ut genom spärrarna dit man ska, får man lägga sitt kort mot den avläsaren och pengar dras från kortet. Eftersom det var Jakobs kort som användes och jag hade mitt hemma, fick vi gå till den stora blågula automat där man också kunde betala med kort och där ange till vilken hållplats man skulle, där fick man en biljett. Viktigt att komma ihåg att lägga kort/biljett mot spärren när man gick ut, annars kan det bli dyrt om kortet tror att man åker runt med tåget som i en evighetsmaskin hihihi. För den sträckan på 20 minuter, fick vi betala 7,80 euro/pers enkel väg i 2:a klass.

Det är en vacker stationsbyggnad när man kommer in till Amsterdam. Hade läst om att det fanns konst att se i gångarna under stationen. Nu hittade vi bara en av många för vi ville inte gå genom spärrar och plötsligt behöva köpa biljett för att komma ut igen.

Vi har varit i Amsterdam tidigare och åkt båt runt i kanalerna, minns att vi tyckte det skulle varit britsar man kunde ligga på, för det kändes i nacken efter att tittat uppåt i någon timme. Van Gogh museum har besökts. Den här gången hade vi bara en sak som jag ville gå till och där skulle vi vara redan klockan 10, annars var det bara att strosa som gällde.

Båtarna är redo att starta upp inför en ny dag med förväntansfulla turister som vill se kanalerna osv. 
Det kommer bli en solig fin dag för oss alla.
Visst får man lite känslan av Venedig när husen ligger precis i kanalerna.

Med kartan i handen styrde vi direkt till 
Ons´Lieve Heer op Solder = Vår herre på vinden. 
Det är en hemlig huskyrka som byggdes högst upp i ett av kanalhuset, utmed en av kanalerna i Red Light området. Ja nu var väl inte den här kyrkan så hemlig eftersom det spelades orgelmusik som hördes ut på gatan. Den är nog mer hemlig för oss turister som inte ser den utifrån. 
Vill man besöka, kan man beställa biljett on-line och bli tilldelad en tid. Vilket vi inte gjorde utan chansade på att vara där lite före öppning. Jag klev in som nummer två, medans Jakob utforskade området utanför. Med facit i hand var det helt perfekt, för när jag gick därifrån vällde det in en stor grupp 12-14 åringar som hördes på långt håll!
Nu kommer det en hel del bilder från denna katolska kyrka, som byggdes på 1660-talet.  Man byggde denna hemliga huskyrka för katoliker och andra religösa utövare som inte kunde ha sina gudstjänster offentligt. 
År 1887 stod St Nicholas kyrka klar och öppnade sina dörrar. I och med det stängde man huskyrkan och det blev ett museum redan 1888. Vilket är det näst äldsta museet i Amsterdam med 85 000 besökare/år.
På första söndagen i månaden håller man fortfarande katolsk mässa i huskyrkan. Med uppehåll under juli och augusti. Då kostar det inget att gå in.

Entrén är i det modernare huset med rött tegel medans museet är till vänster i bild. Man får gå ner för trappor och gå upp i huset bredvid. Till slut var jag helt förvirrad mellan alla våningsplan och trappor rum hit o dit hahaha. Har man svårt att gå kan man inte rekommendera ett besök. Pratade med en kvinna där inne som hade riktigt ont i sina höfter och tog sig ner baklänges i de branta smala trapporna.

Huskyrkan är i det huset där det står en vit bil parkerad framför.

Följ nu med i trappor och rum.

Entrén från kanalen ser ut så här inifrån, fint med glaset och tittar man inåt ser det fint ut med marmorn, fast det är målat som marmor. 

Eftersom jag kom nerifrån källaren, började min vandring upp för en brant trappa, till själva entrén.

Detta är ett av de tre köken som fanns i huset.

Nu kom man till en lite märkligt brant trappa med svängda trappsteg inåt, man fick titta ner för att se var man satte fötterna.

Rummet hade en kamin och inbyggd säng med draperier för så man inte skulle märka av sängen.

Ytterligare ett rum ut mot kanalen.

Det här rummet som låg ut mot en gränd var förvisso mörkt men hade ett fint tak som var anpassat efter golvets mönster, med lika stora rutor.

Plötsligt hade jag kommit upp till kyrkans första våningsplan. Med stolar och bänkar som på den tiden var för de rikare. Desto högre upp i kyrkan man fick sitta, var för de sämre ställda.

Det är högt till tak om man ska gå ända upp till tredje våningen, i dessa branta trappor.

Vänder mig om och ser orgeln som ser ut att sitta upphängd på väggen mellan två våningar.

Förr hade man en person som fick stå och pumpa upp luft till orgeln men tack och lov slipper man det nu. Det går i den mörklila golvsockeln som man ser mot den vita väggen. 
Repet i taket är för att hissa upp saker med till vinden, inte till att ringa i kyrkklockor.

 Det var ganska högt att stå där uppe på tredje våningen och titta ner.

Tittade in i sakristian där en av prästens kläder hängde på en galge.

Det var så fint med duvan uppe i taket.

Genom fönstret kunde prästen se bort till den stora kyrkan Oude Kerk.

Prästens rum med en enklare säng, inga draperi utan där var det luckor som stängdes till. 
En plats för bikt fanns också på ett av våningsplanen.

Den här original tapeten blev jag förtjust i. 

Längst ner i huset fanns ytterligare ett kök och en dörr som mynnade ut i gränden. Med tanke på alla dessa smala branta trappor som finns i huset, måste jag beundra de som balanserade mat brickor tvätt ved/kol osv upp och ner.

Kyrkan hade även fint silver

Vid utgången stod Aposteln Petrus, höjde han möjligen handen till ett Hej då?

Med den Hej då hälsningen, gick jag ut i solen en timme senare och mötte upp Jakob som hade suttit på ett cafe i närheten och njutit i solen.

Vi fortsatte tillsammans utmed kanalerna, men det kommer i ett annat inlägg.

***

Just nu är vi i Papenburg med långkalsongerväder hihihi

Kram Yvonné Jakob