Schweiz Del 3 ...

Det är ingen ordning alls på mig och bloggandet. Skyller på att vi har haft semester och då har datorn inte varit framme.

***

Fortsätter inlägget om Krummenau.
Dagen därpå var det lite molnigt, vilket var riktigt skönt. Vi tog fram cyklarna för då hade vi bestämt oss för att inte ge oss, vi skulle upp till restaurangen Wolzenalp. Om man inte vill eller kan vandra eller cykla så finns en stollift som tar en upp till toppen. Därifrån får man gå en liten bit till restaurangen.

På morgonen gick Jakob till Käserei för att köpa en Sopf, det är den fina flätan, ett bröd som hör till att äta på frukosten, när vi är där. Inget hälsokostbröd med nötter osv utan det är ett vitt bröd. Ibland bakar Jakob det till jul.

Det blev även en Mandelfisch till fikat och fylld med mandelsmet, som liknar mandelmassa.

Efter frukosten, som var våran 4:e dag i Schweiz, var vi så redo att ge oss iväg på cyklarna.

Jakob njöt ordentligt och medans vi cyklade berättade han och pekade om sina barndomsminnen både där och där. Medans jag stannade och fotade, knackade han på i olika hus, där han pratade med ytterligare några barndomskompisar. 

Här kommer tre video när Jakob berättar.

Den ena kossan har vit rand längs ryggraden och den andra har runt magen.

Det blev lunch på 1500meters höjd och vi hade då cyklat uppför i 6 km med 800 höjdmeter. Ganska bra eller hur? Väl värda en Fitness-tallrik med kycklingfilé, ja det är så här en sådan rätt ser ut.

Vi rullar ner till byn igen, medans Jakob släpper på, så tar jag det lugnare, i ett par kurvor var det så brant att jag gick med cykeln. 

Lagom till middag, kom våra vänner Gabi o Pitch, som bor i en annan del av Schweiz. Första gången vi träffades var i Colmar år 2014. Dom har varit hemma hos oss och för två år sedan hade vi några dagar tillsammans vid Gardasjön. Vi försöker träffas och för det mesta får vi ihop det, alltid lika skoj var gång. Det blev ett glas Aperol, innan vi gick och åt på restaurang Adler.

Våran femte dag i Schweiz, då träffade vi även familjen, vilket blir i nästa inlägg.

***

Nu har vi kommit till Sibbarp Camping i Limhamn/Malmö och har njutit av en underbart solig dag 19gr

 med vacker solnedgång.

Kram Yvonné

Schweiz Del 2 ...

 Del 2 av höstresan i Schweiz.

Dagen efter klassträffen åkte vi vidare ner i dalgången Toggenburg. Där mötte vi den äldre modell postbuss, som är så fin och blank. Till skillnad mot de nya engelska bussarna som har köpts in. Dom bussarna väsnas så pass högt i backarna att de har förbjudits att köra förbi äldreboenden och sjukhus. Verkar inte varit så genomtänkt. Vi kan hålla med om att det lät ordentligt när de kom gasande uppför backarna. 

Tänk att det känns på ett speciellt vis när man kommer runt kröken och ser den lilla orten Krummenau och husen uppe på slänten. Speciellt ett av husen utmärker sig med väldigt mycket blommor, det är Jakobs föredetta föräldrarhem. Mängder med blommor har dom, som syns vida omkring.
Vi svänger ner till den stora grusparkeringen som oftast fylls på med vandrarnas bilar, där finns några platser avsedda för husbilar. Är det fullt där, får man stå på den vanliga parkeringen. Vi tycker att man skulle kunnat plana ut husbilsplatserna lite, för som det är nu lutar det en del och ser inte välkomnande ut. Den vanliga parkeringen är helt klart planare. Men det är en plats att övernatta på för 12 Fr. som man får  scanna och köper via mobilen.

Vilken kanondag, solen sken och det var riktigt varmt 28gr och ingen vind. 
Ovanför min hatt, ser ni ringen där föräldrarhuset ligger.

Vi började med att gå upp till en kompis som bor i huset nedanför Jakob´s. Vi träffade honom en kort stund kväll innan på restaurangen och bestämde att vi skulle komma upp till honom. Man tycker inte att det ser så högt upp men när man börjar gå, då inser man att det är några höjdmeter, nästan 100.
Efter en stund tillsammans inne i hans svala hus, fortsatte vi upp till Dreien, det är så föräldrarhuset heter. När vi gick in på grusvägen som leder upp till huset, förstod vi att de var hemma, hundarna talade om att det var folk påväg.

Det här huset med alla blommorna sticker verkligen ut på långt håll, fantastiskt vackert.

Nu var det ett bra tag sedan vi besökte familjen men i somras var yngsta dottern där och de blev fint  välkomnade och fick en rundvisning av huset. Ja och nu kom vi och fick samma fina bemötande. Man kanske tänker att de ska vara trötta på oss, som dyker upp med några års mellanrum. Men absolut inget som de visar, utan de tycker det är intressant när Jakob berättar om de olika rummen, hur det såg ut då och vad de användes till osv Den familjen som köpte det, har tagit så väl hand om huset och renoverat enl deras behov.osv. Att golven sluttade har de fått ordna, annars hade inga nya möbler gått att använda. Hela 8 cm har fått höjts och fönster flyttats upp osv  Tur att mannen är händig. De har behållit den gamla entré dörren, så fint att spara den.

Med initialerna J L och årtalet 1915 

Det här är mellanvåningen och där är allt som det varit med träväggar osv, fast golvet är justerat även där.

Högst upp har det pågott renovering av det översta sovrummet och detta är hallen, vilka breda golv och väggplankor.

Ladan där djuren var, har idag gjorts om till alla deras kaniner, det är utställning och avels kaniner, även tupparna. Just den biten har jag svårt att se då de sitter i små burar, tupparna har bättre med plats och kunde vara ute. 

Solen gassade, bergen var klara, vilket man kan tacka fönvinden för och vi njöt av allt det vackra. Just från detta huset, vilket är enda huset på sluttningen, som man ser alla sju bergen med samlingsnamnet Churfirsten och berget Säntis till vänster i bild, samtidigt. 

Churfirsten
från vänster Chäserrugg, Hinterrugg, Schibenstol, Zuestoll, Brisi, Frümsel och Selun.

När vi stod där så zoomade jag in berget Säntis som vi vandrade upp till för många år sedan. Nämnde det i förra inlägget. På filmen ser man Säntis till vänster på filmen och så här blir det i zoom.

De sju bergen, som genomsnittshöjden är 2300m, zoomades den som är längst till vänster Chäserugg. Den skrev jag också om i förra inlägget och som man åker upp till från Unterwasser. Zoomen blev så här och då ser man restaurangen högst upp på Chäserugg.

Visst är det fint när man kan se alla sju bergen på rad, den typiska Toggenburg siluetten. Har sagt det tidigare men nämner det igen, där vandrade Jakob tillsammans med sin far när han var liten. Hans far hade ett rep runt midjan på Jakob så han skulle kunna hala upp honom ifall han föll ner från kanten!  Vilket som tur var aldrig hände. 
Vi blev nog lite kaxiga och tyckte att vi skulle fortsätta upp till skidbackens topp och ta en fika. Men se det blev alldeles för varmt, vi fick ge oss och vända om ner efter ett tag. 

Tänk förr, då var det lie och räfsa som gällde så fort skolan var slut och på skolloven. 
Nu finns det ordentliga maskiner som tar hand om allt på ett snabbt, mycket enklare sätt.

Ett dopp i Thur passade mycket bättre, trots att det var lite svalt i vattnet men riktigt skönt att sedan kunna sitta i gräset och torka i solskenet.

Senare blev det en sväng bort till Restaurang Adler för att möta upp kompisen igen, över att glas vin.

***

Dagen därpå var det lite molningt, vilket var riktigt skönt. Vi tog fram cyklarna för då hade vi bestämt oss för att inte ge oss, vi skulle upp till restaurangen Wolzenalp. 
Men det berättar jag om i nästa inlägg. 

***

Nu börjar det bli lite grusat i ögonen och längtar efter John Blund, dagens körning tog oss upp till Citti Park Lübeck. I morgon blir det färjan till Danmark.

Kram Yvonné

Schweiz Del 1 ...

När vi skulle köra in till Schweiz, kom vi på väg 96 i Tyskland vilket tog oss mot Bregenz. I den orten Bregenz, är husbilar över 3,5 ton inte välkomna, det har Österrike bestämt och skickar ut oss på Österrikes motorväg A14. Det kom inte som någon överraskning för oss, hade redan satt dit dosan vi har för Öresundsbron och den pep till när vi passerade betalstationerna. Vi retar oss på att Österrike inte har skyltat var man kan ta av för att köra in till Schweiz. Nu visste Jakob vilken gränsövergång som vi kunde köra över men inte en skylt på motorvägen fanns det. Förmodligen, finns det skyltat längre fram på motorvägen, vilket gör att man får betala mer, tycker att det är lite fult gjort. 
Vi svänger av mot orten Au, där går det bra att köra över 3,5ton. 

 I mobilen på : PSVA Schweiz Wohnmobil. köpte Jakob vägavgiften för 10 dagar som kostade 31,50 Fr.
I prislistan står följande: 1-30 dagar i följd kostar 3,25 Fr/dag. minsta belopp är 25 Fr, vilket blir 8 dagar. Har man en bil på 3,5 ton behövs en vinjett för att köra på motorväg.
Över 3,5 ton måste man köpa en Schwerverkehrsabgabe, oberoende på vilka vägar man kör på.
Vet man vilket datum man ska köra in i Schweiz, kan man till exempel köpa det redan hemma. 
Ja sedan är det bara att rulla igenom tullstationen och börja njuta av landet, det gjorde vi.

Vi körde i Rhendalen med Kreuzbergen vid sidan av.

Tog av mot Toggenburg och vägen börjar gå uppåt.

Vi kom fram till våra vänner Monica och Rainer i orten Unterwasser. Med tanke på ortens namn, ligger den inte under vatten. Däremot går det en vattenåder under orten, från vattenfallet, försvinner en stor del av det vattnet och mynnar ut någon kilometer längre ner, därav namnet Unterwasser.
 Tidigare drev Monica o Rainer hotel restaurang och ställplats men efter att de gick i pension avskaffades verksamheten och dom skaffade en egen husbil. Kvar har dom bara ställplatsen för ett antal husbilar, tömning av toa och gråvatten o färskvatten. Där står man bra och har bergbanan och liften bara 400 meter bort, som tar en upp till Iltios och Chäserrugg. Fina vandringsleder och på vintern är det bra skidbackar, ända ner till byn, i bästa fall ända fram till husbilen, som det var det året vi var där och åkte, 2009.
Skidor i Unterwasser

Fast än så länge är det sommar eller kanske man kan säga höst och sol, på våran resa i Schweiz.
Så här ser ställplatsen ut i Unterwasser och precis ovanför våran platta tv antenn , är Säntis, berget som vi vandrade upp till toppen på 2400meter, visserligen länge sedan, år 2010. 

 
Det finns tårtbitar och så finns det Schweizerbitar och när man får en sådan, då om inte förr så vet man att man är i Schweiz. Monica hade gröpt ur chokladbotten och fyllt med banan och grädde och strösslat det urgröpta över själva tårtan, behöver inte nämna att den var god och gränsfall lite för stor för mig hahaha.

Bakom Jakob och Rainer går Iltiosbahn upp och vidare gondolen till Chäserrugg, vilket man inte ser från platsen där vi sitter.

2024 när vi var här, håll man på att bygga det nya stationshuset till Iltiosbahn. Nu var allt klart och roligt att se hur fint det hade blivit och med nya glänsande vagnar.

Nerfarten sett från vägen.

På kvällen när belysningen tänds ser man restaurangen Iltios lite bättre.

Toggenburg heter dalgången och där är Jakob född och uppvuxen. Då förstår ni att hjärtat klappar lite extra när vi är där och ser oss omkring.

Följande dag var det dags för Klassträffen 2026 på restaurang Sterne i orten Nesslau St. Johann.
Även denna gången blev det 41 personer som kom, ytterligare två var anmälda men en hade fått förhinder i sista stund och den andra, som var Jakobs bänkkamrat hade glömt bort det, trots att han sett fram emot det. Vi gick hem till honom och hans fru efter klassträffen och pratade. 

En kom för första gången till klassträffen och en kvinna hade lämnat jordelivet. 

Jakob tycker självklart att det här är jätteroligt att träffa sina klasskamrater och från hans klass som är den äldsta årgången var det 9 stycken. Visst tycker jag också att det är kul men jag håller mig lite i bakgrunden eftersom jag är den enda respektive som är med och går ut och ser mig omkring medans dom pratar. 

Lunchen bestod av Flädlisuppe, som är en smakrik buljong med strimlad pannkaka, kan man säga. 
Har vi pannkakor över gör vi det hemma men min mor tyckte det var väldigt konstigt att äta så och speciellt servera på restaurang hahaha.
Kan tycka att det här var gott, inget fel på maten men ganska medioker mot vad vi har ätit. 

Senare på eftermiddagen/kvällen gick vi bort till St Johann bryggeriet och satte oss ute i trädgården med en kall Radler. Nackdelen med att sitta ute på restaurang är att de röker som bara den och gärna cigarrer! 

När vi gick tillbaka till rest Sterne, gick vi in för att äta sen middag och då var maten helt annan, nu kände man igen den schweiziska uppläggningen.

Skymningen föll och vi somnade mätta, dagen därpå åkte vi till nästa by Krummenau, som är Jakobs hemby.

Just nu i skrivande stund, regn 18gr, står vi på en ställplats för 7 bilar i orten Forbach, Schwartzwald i södra Tyskland finns i P4N. Har så gjort i 3 dagar, en perfekt plats för utflykt med att ta tåget med cykel och trampa tillbaka. 

Återkommer så småningom med flera inlägg. 
Tanken är att vi ska åka vidare, någonstans.

Kram Yvonné