Nu fortsätter vi med Vårens resa, som nu har kommit fram till den 28 april.
När vi lämnade Nederländerna efter Zutphen blev det till staden Enschede, där vi firade Kungens födelsedag, vilket berättats om i tidigare inlägg.
Därefter var det dags att vinka hej då och åka över gränsen in till Tyskland. Första gången som vi hamnade i lite kö på någon kilometer, som gick ganska snabbt. Visade sig att polisen stängt av motorvägen och tog in alla bilarna för kontroll. Bara att köra rakt igenom för oss då det var fullt i kontrollen.
Jakob ville göra ett besök i staden Rheine och sett ut en ställplats i P4N, TaT-Themenpark. Lite roligt för vi trodde att det var ett thermalbad. Men så fel vi hade, man anmäler sig inne i en reception och byggnaden visade sig var ett slags kontorshotell, långt ifrån thermalbad. Är den receptionen stängd, fanns en betalautomat på väggen. Önskade man frukost fick man meddela receptionen det dagen innan.
Ställplatsen hade vatten och det ingick el. Det var en grävmaskin där och vad som skulle ske vet vi inte då det inte fanns någon att fråga. Vi ställde oss på en av de första platserna och lite längre bort var det en större gräsplats/äng. Kanske att grävmaskinen skulle fixa något där.
Det blåste en hel del, inte så skönt att sitta ute som vi hade hoppats på då det virvlade upp grus. Bestämde oss för en promenad i omgivningen, trots allt var det härligt med solen. Vi kom inte långt förrän jackorna åkte av, ibland är det svårt med kläder, av och på.
Floden Ems med bra cykel/promenad väg.
Väldigt fin natur, allt var så krispigt grönt, de röda kastanjerna och fruktträden stod i blom, det var precis de sista dagarna i April månad.
Vi gick parallellt med floden Ems och kom fram till det tidigare Klostret Bentlage, som varit för de reguljära kanikerna vid det heliga korset. Reguljära kaniker, kallas även reguljärkorherrar, vilket innebär att det är prästvigda män som lever i en gemenskap inom katolska kyrkan. De lever efter strikta klosterregler, den helige Augustinus regeln och är knutna till en biskops katedral. och ansvarar för tidebönerna och kyrkans alla handlingar.
Klostret grundades år1437, blev ett adelsresidens år1803. Efter alla olika arvsskiften har klostret genomgått olika ombyggnationer. Kyrkan revs 1828, kyrkogården på innegården togs bort och gjordes om till en trädgård.
År1490-1500 bodde där lite mer än 50 munkar och därefter minskade antalet till endast 7 stycken kaniker år 1631. Därefter år 1647 härjade de svenska trupper där och brände ner stora delar av klostret.
Idag är det staden Rheine som äger det kulturminnesmärkta klostret och har gjort stora omsorgsfulla renoveringar. Det är ett kulturcenter, museum, utställningar, konserter osv.
Vi gick in och upptäckte att det fanns ett cafe, ett av rummen såg ut så här. Vi valde att ta med oss brickan med Apfelstrudel och kaffe och satte oss ute under de blommande träden.
Det var här innergården med den tidigare kyrkogården varit som sedan blev omgjord till en trädgård.
Vi hade fått en broschyr om klostret, bestämde vi oss för att gå in där konstutställningen var.
Vi började högst upp på vinden där tavlor av Wilhelm Morgner, Henrich Vogeler, August Macke och Carlo Mense, hade sina verk hängandes.
Tycke och smak är olika eller hur? Jag fastnade för Wilhelm Morgners stora oljemålningar, som man möttes av när vi klev in på vinden.
Lokalen var fin med golvets breda original plank och takstolarna.
Carlo Mense med Flickorna i Brugge
August Macke med Anemoner och blå bok.
Josef Albers med Homage of the Square.
Vi gick ner till bottenvåningen och fick se en del gamla saker som har bevarats från klostret.
En del från sandstens altaret, 1450-talet.
Heliga Helena som fanns i slottskyrkan.
Här kunde man se en liten bit på väggen av originalfärgen. Visst är otroligt att man kan få fram färgen men att ta fram den i rummen går inte, fick vi berättat. Det är så många lager vit färg som har målats över genom åren, vi fick i alla fall se en liten bit hur det hade sett ut.
Här fanns ett stort vacker kors från år1485. Relic of the true cross of christ, inbäddat i mitten. De genomskinliga bergskristallen symboliserar hopp om uppståndelse och gudomligt ljus.
I ett av de mörka rummen fanns två stora tavlor som Cistercian nunnorna hade gjort av kläder paljetter stenar flodpärlor, det enda av sitt slag. Symboliserar hoppet om himmelriket efter döden.
Det var svårt att se detaljerna, hur det egentligen såg ut när det var så pass mörkt i rummet och bakom glas.
Vi tyckte det var ett trevligt besök och när vi kom ut, fortsatte vi att gå utmed Ems. När vi efter ett antal timmar kom tillbaka till husbilan hade vi gjort en promenad på 8km. Vi som bara skulle se oss omkring hahaha.
Fortsättning följer från Rheine, för det finns mer att upptäcka där.
