Fortsätter I Tyskland Schwarzwald Till Forbach ...

Efter en bra natts sömn vid skidliften, fortsatte vi med husbilen återigen upp och förbi Mummelsee på Schwarzwaldhochstrasse. 
Hade tittat på kartan och sett att det fanns en sjö 20km bort, Schwarzenbachtalsperre, som låg utmed väg L83 och enl P4N skulle det även finnas några platser utmed vägen att stanna på. För visst är det härligt att stå vid en sjö, så tänkte vi i alla fall när vi gav oss iväg.
Vi passerade den ena efter den andra parkeringen och hade lite svårt att se sjön. Så kom vi fram till den tredje och slutligen den sista och största parkeringen, längst till höger i bilden. En ganska stor parkering där det var avdelat för husbilar utmed ena kanten.

Vi klev ut som man gör och funderade på Vart har vi kommit? Fast mest undrade vi, Vart allt vatten hade tagit vägen, det skulle ju vara en sjö? Vi såg säkert ut som två fågelholkar där vi stod och tittade ner över kanten. Vad hade hänt? Hade någon dragit ur proppen, som på Göta Kanal filmen?
Tills vi såg de små maskinerna som stod längst ner på botten, vid dammens mur. Aha det pågick renovering av dammen. Det förklarade saken till att vattnet hade tappats ur.

Vi såg folk som gick ner på en stig genom ett buskage, vi tänkte: kan dom gå där så kan vi och hängde efter.

Vi kom alltså ner på andra sidan av dammen och stod framför dammens höga 65 meters vägg och längden 400 meter. Lovar att man kände sig liten där. 
Vi fick den här informationen: Vattnet tappades ur 2023 och i oktober hoppas man kunna börja fylla upp sjön igen, vilket tar runt 2 år. 
Om man googlar kommer den här info: vattnet tappades ur i början på 2026 och räknas med att börja fyllas på i oktober 2026 för att vara klar hösten 2027. 
Hur det än var, så är det tomt på vatten än så länge.

Vi gick upp på andra sidan och följde grusvägen. Ja plötsligt hade vi påbörjat vandringen runt sjön som var 7 km. Vilket egentligen inte var meningen då vi inte hade något vatten med oss eller stavar och det var varmt.
Vi såg en del personer både med och utan hundar, som gick och sprang, hoppande omkring på stenarna  nere på botten men det var inget som vi tänkte göra. Speciellt då det fanns varningsskyltar utmed vägen som mer eller mindre förbjöd att gå ner. Det fanns områden där nere med sankmark och flera olyckor hade inträffat. Kunde varit lockande att gena över botten men nej, vi fortsatte runt på vägen.

Vi var tillbaka efter 2 timmar och bestämde oss för att åka vidare då vi hade sett det vi ville se eller egentligen inte, sett det vi hoppats se hahaha.

***

Ut på vägen igen och fortsatte ner till floden Murg i Raumünzach. Där svängde vi ut på väg 462 och körde fram till orten Forbach, som har en liten ställplats Forbach-Gausbach, P4N, 48.688874. 8.362537
Ägaren heter Björn och bor i huset bredvid, ställplatsen har 7 platser, varav 5 stycken breda platser är på grus och två utmed vägen. Det var fullt på alla platserna när vi kom men en bil åkte senare. Så vi fick stå på vägen under tiden, vilket vi fortsatte att göra, perfekt med uteplatsen tyckte vi. Kanske inte om man har barn hund som kan ramla ner, fast vi höll oss kvar utan problem.
Ström ingick, tömning av gråvatten, toa och färsk vatten till en summa av 19 euro. Man kunde beställa frukostbröd. Stannar man två nätter, ingår det ett Gästekarte, för han har turisttaxan inbakad i priset. Det innebär att man åker gratis med buss tåget inklusive cykel, även lite rabatt på thermalbadet, som vi besökte en dag. 

Han är en trevlig man som delar med sig av information och kom förbi varje dag och kollar allt var i sin ordning.
Att stå utmed vägen kanske verkar tokigt men det är en återvändsväg så den slutar där, egentligen ingen trafik. Precis under ställplatsen, går tåget in i tunneln, man hinner precis se tåget, så har det försvunnit. Två gånger i timmen kommer det och absolut inget vi tänkte på, tror inte att det gick på natten, vi sov i alla fall.

Vi gick en sväng bort genom orten för att titta var stationen låg och på den gamla träbron. Den var under restaurering, alltså avstängd då golvet inte var lagt. Vi fick bara titta på utsidan.

Dagen avslutades med våfflor under markisen, till ljudet av bondens får och lammens bjällror som bonden har bortanför husbilen.

Någon kanske tycker att det är vita konstiga djur på bilden? 
Björn berättade att bonden har tre stycken stora vita hundar tillsammans med djuren. Det finns nämligen varg i skogen och hundarna skäller när något närmar sig som inte tillhör flocken. Hundarna brydde sig inte eller skäller om någon människa kommer på vandringsleden. 

Kram Yvonné

Tyskland Schwarzwald Thermalbad Och Mummelsee ...

 När dimman lättat och vi vaknat till ordentligt och såg på termometerns temperatur, 7gr! Då bestämde vi oss för att det var dags för ett Thermalbad. Även om temperaturen snabbt steg upp till 21gr, kändes ett bad verkligen lockande.
Vilken tur att vi endast hade 22 km till Bad Dürrheim och kom dit redan på förmiddagen.
Även det en ställplats vi hittade i P4N,  48.0097. 8.5360 
Det finns många platser, enl P4N är det 400 st, utspridda på ett stort område. Vi svängde in på första infarten och hamnade på området som heter P2 och valde plats nummer 96, ifall ni vill stå där vi stod hihihi.
Hade man kört in den andra infarten, hade man kommit förbi huset där in-checkningen skedde. Så här går den till: man tog bilen/ gick runt och valde en ledig plats man önskade och sedan skedde in-checkningen. Vi som inte visste, kört in och ställde oss på en ledig plats. Samtidigt kom en husbil in bakom oss, som vi frågade hur det gick till, han sa att man skulle göra så, perfekt vi hade gjort rätt. Däremot gick det inte att checka in då, deras tider var 8-11 och 16-18. 

När vi sedan gick runt och tittade fanns det olika sätt att parkera. Där vi hamnade på P2, parkerar man efter varandra och har gräs med en häck, vilket passade oss perfekt och fick även en stund av kvällssolen. Andra platser var på grus och bilarna bredvid varandra. Tydligen var det olika priser på vilket P-område man stod på, vi stod längst bort från Thermalbadet och betalade 15euro.
Det gick även att boka plats och där sattes det upp lappar. Dessa platser utmed vägen, fick vi passera då vårat område skymtar till vänster i bild och alla som skulle dit bort, fick åka förbi alla bilarna, lite dammigt kanske. Fast det var tydligen populärt att stå där, för där satt det lappar för reservation för datum någon vecka framåt i tid. 

Här var ett annat parkeringsområde.

Några stora avstånd till Thermalbadet var det inte, från vårat P2 var det kanske 800meter. Och dit gick vi på en gång, vi längtade efter varma bad.

Bad Dürrheim Thermal Solemar

Visst skulle jag velat fotat inne på badet men det vet ju alla att man inte får. Däremot ska jag berätta hur det var. 
Vi valde ett tretimmars pass, som kostade 17,50 euro. Vill man besöka bastuavdelningen, kostar det extra. Hur det är i den avdelningen vet vi inget om men läser man på deras hemsida finns det många olika sorters bastu.
Man kanske undrar hur någon kan hålla reda på om vi är där längre än de tre timmarna vi betalade för. Det är enkelt, man fick ett armband och när man gick igenom spärren till badet registrerades tiden. Ja sedan får man själv hålla reda på tiden så man kommer ut i tid. Armbandet används även till klädskåpet.
Sedan har man tillgång till alla pooler, som var många både inom och utomhus med härliga temperaturer mellan 33-37grader. Bubbelpooler 28-36grader. Dels fanns en stor saltvattenspool, ljuvligt att flyta runt i och alla massagestrålar som fanns, så härligt. Om man inte vill vara i vattnet, fanns ett rum med ånga, sköna stolar osv Ett ställe som vi mer än gärna vill återvända till. 

Thermalbadet angränsar till en stor fin park med många fina planteringar.

Även ett utomhus spa, saline, där man kunde sitta på bänkar och andas in den svala salta luften. 
Det var ett sådan plats vi besökte i våras och berättade om här 
Saltverk i Rheine

Vi cyklade även en kvällsrunda genom stan och passerade en del restauranger men vi hade siktet på matbutiken.

***

Följande morgon den 12/9 gav vi oss iväg i ottan efter tömning och fyllning. Vi hade en dag framför oss på 14mil, siktet var Mummelsee i Schwarzwald Nationalpark. Den hittar man mellan Strasbourg och Stuttgart.

Så kom den bruna skylten där vi tog av, 24km upp till Mummelsee.

Egentligen vet jag inte vad som fick oss att åka dit men det är aldrig fel att komma till en plats man inte vet något om. Hade googlat lite om sevärdheter i Schwarzwald och då kom Schwarzwaldhochstrasse och  Mummelsee upp. Vi gillar lite höjder och att vandra är härligt, speciellt när vädret var så fint.
Vägen upp var en bred asfaltsväg som många mc-åkare gillade. Vi åkte upp till Mummelsee och kunde bara konstatera att där var inte husbilar välkomna, det satt höjdpinnar på de fina parkeringsplatserna som hade fin utsikt. Visserligen var det parkeringsplatser utmed vägen men stå så snett, var inget för oss, tror inte att man fick övernatta där.

Vi hade titta på P4N och vände, körde en bit ner till skidliften, där kunde man övernatta. Gratis på en grusplan, förvisso utan utsikt, det finns skylt uppsatt med restriktioner under vintersäsongen. 
48.5955. 8.2163    Det kom ytterligare en husbil till natten.

Vi gjorde oss i ordning med kängor stavar och så klart mina flätor i håret. Så trampade vi iväg, upp upp och mera uppåt. Kan väl säga att vi har gått på bättre vägar, det här var ganska trist, stenigt rötter och dåligt med utsikt. Till saken hör att det fanns olika stigar att välja på och jag tror att vi valde den sämsta och längsta. 

När man går med bara träd runtomkring sig, har man ingen riktig koll. Äntligen kom vi till en plats så vi kunde se hur högt vi tagit oss. Skidbacken som syns vid Jakobs huvud, där nere startade vi och vi fortsatte trampa vidare uppåt. Vi skulle upp till 1164meter.

Vi kom fram till Dreifürstenstein, som ligger uppe på platåns sydöstra del. En ganska stor sandstensplatta från år 1722, som visar gränserna mellan grevskapet Baden, hertigdömet Württemberg och stiftet Strasbourg. Inte så lätt att läsa och se gränserna som var inristade i stenen. 

Vi var uppe på den stora platån, jippiii Där uppe finns det våta hedar efter trädröjning och den 5 meter tjocka högmossen som är naturligt trädlöst och sägs vara 6000 år gammalt. 

Där framme fanns Hornisgrindeturm med sitt 26 meter höga torn. Berget med samma namn, Hornisgrinde är det högsta berget i Schwarzwald. 
Det har varit ett militärt område både för tyska och franska utrikestjänsten. Där uppe går flera leder bland annat långdistansleden Westweg, 285km, inget som vi tänker ge oss på att gå. 

Vi gick till restaurangen och fick lite i magen, vad passar bättre än en korv bröd och en kall radler. Till det en fantastisk utsikt.

Jakob lät mig gå upp i tornet och fota medans han själv höll sig på marken i skuggan.

Vilket fantastiskt väder vi hade eller hur. Med tanke på att Hornisgrinde är det nederbördsrikaste platserna i Tyskland. Om Stockholm har cirka 530mm regn/år har detta område runt 1930mm. 

Det var ner till sjön Mummelsee, Berghotel Mummelsee, vi skulle och valde en annan väg ner genom skogen, även om det delvis var stenar att gå på, var den mycket trevligare och enklare att gå. 

Vi slog oss ner på Berghotel Mummelsee´s uteserveringen bredvid sjön med utsikt upp mot berget vi kommit ner ifrån. Några hade lånat båtar och var ute och rodde. Andra gick slingan på 800 meter runt den lilla sjön, som har ett djup på 17 meter. Legenden sägs att sjön bebos av Nix och kungen av Mummelsee som bor i kristallslottet på sjöns botten. På andra sidan sjön finns en bronsstaty av en nix, sjöjungfru, sittandes på en sten, men vi gick inte runt sjön för att titta på den.
Sjön är den största och högst belägna på 1036 meter, av de sju cirkussjöarna i Schwarzwald. Själv har jag inte hört namnet cirkussjö, det har absolut inget med cirkus jonglörer osv att göra. Var tvungen att använda google och detta fanns att läsa om Cirkussjö
Somliga satt i solstolar nere vid sjökanten, kanske de väntade på att få se Nix och kungen.

När man är i Schwarzwald och är fikasugen, tänkte vi så klart att det får bli en Schwarzwaldtårta. Det är en tårta som jag tycker om och ibland bakar, men, denna är så långt från schwarzwaldtårtan vi har här hemma som har nötmarängbotten och grädde. Den här, har fluffig chokladbotten med kirschwasser- körsbärssprit, god körsbärssylt och grädde. Två helt olika tårtor, vilket man bör vara beredd på när man beställer en. 
Såå god, kan vara en av de godaste jag/vi har ätit. Helt klart den godaste Schwarzwälder Kirschtorte, som den egentligen heter,  av de tre, som vi åt under resan. 

Efter den stora tårtbiten var det bra att vi hade ett antal kilometer kvar att gå tillbaka till husbilen.

Bredvid hotell/restaurangen/butik finns det lilla St Mikaels kapell, tillägnat ärkeängeln Mikael. Byggt 1937, efter ett typiskt Schwarzwaldhus med det sluttande låga taket och tornet som en Schwarzwaldgran. Blev väldigt imponerad när vi steg in och såg ljuset som kom från de väldigt vackra glasfönster. 

Utanför kapellet när vi går vidare, står en av de 12 stora portaler, som finns utmed vandringsleden Westweg, där de som vandrar cyklar kan stämpla sina vandringskort. 
Först när man tittar på portalen kan man fundera om varför det är olika material, räckte det inte till så man fick blanda? Nej så är det inte, utan här har man använt de naturmaterial som finns i närområdet.
Granit-från berget, Buntsandstein-röd sandsten, Granträ-från skogen och sedan Biberschwanzziegel- bäversvansteglet som är det platta traditionella tyska takteglet. 

Därifrån hade vi 1,5 km tillbaka till husbilen och kunde göra kväll efter att vandrat upp o ner,
totalt 7,5 km.

Följande dag fortsatte vi till en annan sjö eller ...

Kram Yvonné