Italien Gardasjön Del 1 ...

 Innan vi lämnade Iseo sjön och deras camping började vi titta lite närmare på våran GPS. Det hade ju tagit ganska lång tid för oss dagen innan att åka. 
Jodå pekfingret hade varit framme och markerat så gott som alla rutor i avvikelser. Inte undra på att vi körde på vägar som vi inte behövde. Nu blev det lättare att ta sig fram när vi rättat till det.
*** 
Gardasjön var målet och för att göra det enkelt för oss, körde vi till Cisano Camping, där har vi varit ett antal gånger. (Vi har stått på annat ställe också utan större framgång) Det var till och med att ett tyskt par inne på campingen kom förbi och hälsade oss välkomna tillbaka, dom kände igen oss/regnummret på bilen sedan tidigare gånger hahaha.
Tycker den campingen ligger bra till, ganska mitt emellan Lazise och Bardolino. Och Cisano i sig, är en trevlig liten liten by ort eller vad säger man, med några restauranger nere vid strandpromenaden. 

Vi kom dit redan vid 11-tiden, det var soligt och varmt med temperatur runt 28gr. Vi installerade oss med matta och satte upp solskyddet, som vi egentligen hade tänkt sälja men ändrade oss innan vi åkte iväg. Nu har solskyddet verkligen varit till glädje och kommer inte att säljas.
Förr har vi inte stått länge på varje plats utan åkt runt på ställplatser/fricampat och då är det inte läge sätta upp solskydd, inte har vi varit inne speciellt ofta på campingar heller. 

Tog det bara lugnt vid bilen och njöt av 28gr värmen i skuggan. Fram emot kvällen gick vi ner för en promenad utmed sjön.  Tunga regnmoln hängde över bergen bort mot Garda hållet. Väder appen visade på Extremt väder, mycket åska och regn, som skulle börja under morgontimmarna och följande dag.

När vi är påväg tillbaka vid 20-tiden, ringer mobilen, då är det våra schweiziska vänner, som står på campingen och undrar vilket tomtnummer vi har hahaha Dom hade kört på hela dagen för att komma fram och hade turen att få en plats, bara en bit från oss.

Det här är vänner som vi träffade på en camping i Colmar för 10 år sedan. Då satt Jakob och jag utanför husbilen och åt ostfondy, det är en speciell doft som sprider sig av den smälta osten. Grannarna, en bit bort kände doften och kom över och på den vägen är det. Dom har varit hemma hos oss med sin husbil och vi har träffats när vi varit nere i Schweiz, när det passat.
Nu fick vi ett par roliga trevliga dagar tillsammans vid Gardasjön. 

***

Väder appen stämde, det kom ett ihållande regn 60mm på några timmar. Jakob grävde ränder i marken för vattnet att ta sig fram i. Skyfallet som kom höll sig ändå ganska bra i rännorna, vi fick inget vatten in på mattan. Stackars grannarna som inte grävde, hade sina mattor fulla med lera. Dom kämpade med att få rent och när det var gjort, kom nästa skyfall! 

Trots det dagslånga regnet blev kvällen fin och vi gick ner till sjön i Cisano och åt en god middag. 
Spagetti Carbonara när den är som bäst, mums. Jakob tycker om Gnoggi och till dessert blev det Tiramisu.

Espresso och  till det en liten grappa, som serverades ur en väldigt lång otymplig flaska karaff eller vad man nu ska kalla det för. Har aldrig sett något liknande och vet inte varför det ska vara så heller. Kan ju slå till någon med den långa.

En fin solnedgång fick vi se.

***

Följande dag hade vi en fin promenad bort till Lazise och tittade runt, åt glass och fikade.

På vägen tillbaka blev jag (bara jag utav oss fyra) anfallen av något, vad, vet jag inte. Helt plötsligt brände det till under min skjorta och linne. Flera ställen på midjan magen och det började klia. Tänkte inte mer på det men på kvällen hade jag mängder med röda märken som kliade sved så jag trodde jag skulle hoppa ur skinnet. Inte alls som vanliga myggbett, det här var något helt annat. Att badda med kallt vatten var skönt, fast en stund senare satte det igång igen. Hade som tur var hydrocortisonsalva som jag använde, vilket lindrade något och med värktablett, gick det att somna.
Någon dag senare när Jakob och jag cyklade tillbaka till Lazise, gick vi in på apoteket och jag drog upp tröjan för expediten. Då visade det sig att hon hade fått likadant! Och det var inte moskiter enl henne, utan något konstigt i luften vid ett visst område?! Där och då köpte jag hydrocortison med antibiotika och efter första användningen kändes klådan lugnare.
Nu efter närmare 14 dagar, är klådan nästan helt borta men fläckarna lyser fortfarande knalligt röda.

***

Våra vänner lämnade oss efter tre roliga dagar tillsammans. 

Hej då tills vi ses igen.

Kram Yvonné

Schweiz Till Italien Via Gotthardpasset ...

 Alltså, nu kom min allra största utmaning, att köra över mitt första riktiga bergspass. Det är tur att Jakob är så lugn förstående och läser av mig, hur jag mår. Som jag gruvade mig innan vi gav oss iväg, till och med svårt att äta frukosten.

Vinkade Hej då, ses igen, till våra vänner. Och hopp in i bilen, mot St Gotthardpasset.
Kanske någon undrar varför vi inte väljer tunneln i stället, om passet är olustigt. Men där kommer nästa dilemma, jag avskyr tunnlar, som jag nämnt tidigare har jag lite svårt med mörkerseendet och det blir lite si så inne i en tunnel. Den har dessutom mötande trafik, hua, och är 16,9km lång. Så nej, den går helst bort, men om man måste så måste man.

Nu var det, över passet, som gällde.

Man ser hur vägen ringlar sig fram och tillbaka längre in i dalgången.

Och plötsligt har vi kommit en bra bit upp.

För att en kort stund senare stå vid järnvägsövergången uppe på Andermatt och se Glaciärexpressen åka förbi. Där sitter passagerarna vid sina bord med glas framför sig och tittar ut på omgivningen. 

Och ytterligare några minuter senare kan jag kliva ut i duggregnet för att förevigas vid skylten Gotthardpass 2106m 
Jippiiii gissa om jag var glad och stolt att klarat detta utan att rulla bakåt i kurvorna eller göra något annat fel hahaha

Där uppe blev det kaffe och macka inne i bilen då det duggregnade lite lätt.

Att vi skulle åka ner på andra sidan, var jag inte orolig för, det hade gått så bra upp och ner kommer man ju alltid eller.

Självklart måste man ta det lugnt utför men inte ligga på bromsen hela tiden. Då blir det som när vi cyklade utför på Grossglockner strasse, det började ryka från bromsen! Motorbromsen får göra sitt.

Kul med korna som står ovanpå infarten till tunneln och tittar ner på oss som kommer åkandes.

***

Det gick bra att köra och vi rullade på genom den ena orten efter den andra. Visserligen var det väldigt mycket 50 och 30, inga betalvägar, vilket gjorde att det tog ovanligt lång tid att komma fram dit vi tänkt. Men till slut var vi framme vid en camping vid sjön Isoe i Italien, den lilla sjön ligger öster om Comosjön. 

Möttes av campingvärden med information att det var fullt! Nej Mamma Mia vi som har åkt så långt länge och det vart kolmörkt.

Han kunde ordna, genom att flytta två personbilar som stod utanför campingen, om, vi ville stå utanför camping med tillgång till allt därinne, men ingen el men det behövs ju inte och gratis. Sagt o gjort vi bestämde så och personbilarna flyttades. 

Vi blev inbjudna till campingens party. Där var det uppdukat pizza buffé, vilket vi avstod ifrån. Tackade däremot ja till tårt buffé som dukades fram. All mat bjöd campingen på, det var camping chefen som fyllde år. Bra live musik var det också. Vi somnade gott till tonerna av Mamma Mia, here I go again.

Följande morgon vaknade vi av väckarklockan morgontåget som gick i princip genom Annexet. Hahaha
vilket var bra då vi skulle fortsätta till Gardasjön.

Obs

Med tanke på vädersituationen i Europa och några undrar om vi har drabbats av översvämningar eller snöstorm. Svaret är Nej vi har haft det bra, bara lite snö hihihi

Just nu står vi i Chiavenna, mörkret har lagt sig och man ser ljus högt uppe på bergsväggarna. I morgon kör vi över ett par pass och kommer in Schweiz igen, efter 14 dagar i Italien. 

Kram Yvonne 

Schweiz Vännerna Vandring ...

 Lunchen i föregående inlägg, drog ut lite på tiden men inte gjorde det något. Skymningen mörkret  kommer först runt 19,30. Vi kom fram till våra vänner i Attinghausen, lagom till sena middagen, vilket var bra eftersom vi hade ätit en lång lunch. 

Passerar ZurichSee och över Sattel, som inte är något riktigt pass.

Kör utmed vackra VierwaldstätterSee och möter enormt mycket bilar, en jämn kö som ringlar långsamt.  Det är nämligen söndag, sen eftermiddag och då kommer folk tillbaka från att varit i Italienska Schweiz. Vi var glada att åka mot trafiken, i vännernas ort Altdorf, där var de mindre vägarna helt igenkorkade. Ute på 3-filiga motorvägen som kommer från Gotthardtunneln, stod trafiken still. Och så är det tydligen varje söndag eftermiddag/kväll och åt andra hållet är det köer på fredagarna. 
Bra att tänka på om man vill ta sig den vägen.

Dom bor så fint med bergen precis bredvid och man ser bort till södra änden av Vierwaldstättersee.
Det var där som Wilhelm Tell sköt med sin armborst och står som staty inne i Altdorf. Vi gick aldrig in till byn den här gången, bilden är från föregående besök. Willhelm Tell syns bland flaggorna. 

År 1291 svor de tre kantonerna Uri Schvyz och Unterwalden eden och kallades för Eidgenossen och det var grunden för Schweiz.

Lite mer om sägen Wilhelm Tell på början av 1300-tal och han var känd för att vara duktig med sin armborst. Schweiz var på den tiden styrt av Habsburgarna, som var ett tyskt furstehus. Wilhelm Tell vägrade att buga för den nye Österrikiske Habsburgske fogden Hermann Gesslers hatt, som var uppsatt på en påle. Vilket innebar att om man bugade sig, underkastade man sig fogden. Vilket inte Tell tänkte finna sig i.
Gessler tänkte ut ett straff för Tell och med tanke på hans skicklighet med armborst skulle ett äpple placeras på Tell´s sons huvud. Om Tell misslyckades, skulle de bägge två dö.

 Tell med två pilar, äpplet, sonen och fogden, gick ut i skogen där sonen bands fast vid ett träd med förbundna ögon. Äpplet placerades på huvudet och Tell sköt och äpplet klövs i två delar.
Fogden undrade varför Tell hade två pilar med sig, och fick till svar, att den andra pilen var avsedd för fogden, om han hade misslyckats. Vilket gjorde att fogden blev rasande och Tell kastades i fängelse. Därifrån flydde han så småningom och kunde döda fogden med den andra pilen. 

Men enl Jakob, från skolans historietimme, är det så här det gått till:
Allt var lika fram till att Tell svarade fogden om extra pilen.
Då skulle fogden föra Tell till borgen med båt på Vierwaldstättesee, från Altdorf till Brunnen. Vädret blev dåligt och det blåste upp riktigt ordentligt. Fogden bad Tell om hjälp med båten, eftersom Tell kände till sjön. Tell styrde in mot en klippa, som idag heter Tells Platte och såg till att båten svängde ut med fogden ombord medans han själv hoppade i land. Han sprang och gömde sig och lade sig i bakhåll för fogden som senare kom till häst på vägen. Där och då sköts fogden med den andra pilen. När fogden föll av sin häst, lär han ha sagt: det måste vara Tell´s pil.

Ja det blev lite historia om Wilhelm Tell, sedan gör som man vill, tror på den eller inte.

***

Tillbaka till nutiden och mörkret som lade sig över bergen och orten Altdorf.

Följande morgon var det klarblå himmel. Inget, som går upp mot detta blå och bergen. 

Vi bestämde oss för att ta den lilla liften strax bredvid deras hus.

För att åka med den här banan, får man ringa ett samtal till någon någonstans, som startar liften. Man får med andra ord stiga in, sätta sig och stänga dörren, invänta att signalen tjuter och banan rör sig uppåt. 

Ovanför Hedys huvud är telefonskåpet. Jag sa: att där hade Jakob och jag lätt kunnat suttit länge utan att upptäcka att man skulle ringa. 
Den här lilla liften är mer att använda för att slippa gå upp/köra bil, 700meter, till nästa station.
Den går endast några meter över marken.

In mot Gotthardpasset är det riktigt mörkt, såg ut att kunna innehålla rikligt med regn i molnen.

Så närmar vi oss stationen där vi ska byta till den riktiga liften.
Man kan se banan gå upp över taket på liftstationen. Blir inte så bra att fota genom kabinens fönster.

Där skulle vi byta till en blå kabin, som tog oss upp till 1600 meter.

Många olika vandringsvägar som man kan välja på. För våran del var det bara en rundväg på 2-3km, bort till Alp Catrina för att få något i magen.

Här uppifrån kan man se en bit av Vierwaldstättersee.

På många vandringsstigar finns något som heter Klangweg. Just här passerade vi denna, meningen är att man skulle rulla ett klot av något slag för att klockorna  ska ¨spela¨. Inget klot fanns så Jakob visar med staven hur de olika klockorna låter.

Vi hamnade till slut i liftstationens restaurang för kaffe o kaka.

Man hade kunnat suttit ute men det satt två personer ute, som rökte och det är otroligt många som röker överallt. Valde att sitta inne i stället.
Han som serverade oss, skötte hela stället själv, bra gjort.  Fast jag undrar hur det går när det kommer mycket folk samtidigt.
Vi skrattade gott, för han pratade så högt att det skulle kunnat hörts ända ner till byn hahaha Jösses så han skrek högt och inte behövde han överrösta några heller då det var endast vi fyra i restaurangen. 

Väldigt god plommonkaka som hans mamma bakat. I Schweiz får man rejäla bitar, orkar inte äta en hel utan vi delade på den.

Figurerna hade han sågat ut i trä, fint gjort. Även om jag själv inte vill ha någon i trädgården.

Under tiden vi varit där uppe, skingrade sig molnen och det klarnade upp in mot Gotthardpasset.

Bra med tydliga skyltar hihihi

När det var dags för nerfärden, kom helikoptern med material hängandes under i en vajer. Många hus ligger högt upp och har det svårt med vägar, då är det helikopter som gäller att få upp sina saker.

 

Det här var ett stiligt träd, har ingen aning om vad det heter. Det som såg ut som stora kottar/kokosnötter eller var det överblommade blommor? De satt så pass högt upp att man kunde inte ta och känna.

Killarna går igenom foton och pratar om Sverigeresorna dom har gjort, i väntan på att middagen blir klar.

Vi kunde sitta ute under taket och det serverades en rätt som heter Gschwälti. 
Kokt potatis, ost och kallskuret och en grönsallad. Gott och trevligt med plockmat.
Minns första gången jag åt detta och var jättehungrig och det kom fram just kokt potatis och kallskuret. Trodde inte jag skulle bli mätt, men där tog jag fel. Man äter några potatisar och sedan olika tilltugg, inte behöver man gå hungrig från bordet, det lovar jag.

Det var fina dagar vi fick tillsammans innan det var dags att fortsätta våran resa.

Kram Yvonné