lördag 14 november 2020

JoY´s Nyponfabrik ...



2014 fick jag en 10-års dagbok, av Dessan, tjejen, som bor med sin make Kjell i Piteå och är våra goa vänner i norr. Dagbok, har jag alltid skrivet, mer eller mindre utförligt. Somliga har sparats andra har kastats. Min 10-års dagbok har rutor att fylla i för väder och temperaturen. det gäller bara att komma ihåg att göra det hahaha Även tre rader för text. Tycker det är roligt att slå upp dagens datum och snabbt få en överblick hur det har varit tidigare år. 
Åter till November månad, under dessa år sedan 2014, har vi haft +grader fram tills dags datum, med undantag för ett par dagar 2016 och 2017.  Då det även förekommit lite snö, som försvunnit efter någon dag. Undrar hur det kommer bli fortsättningsvis i November månad?

Några av Novemberdagarna har gått i regn och gråskalans tecken, har ändå haft en skön temperatur runt +7 grader. Det gäller att ta vara på de ljusa timmarna, vilket vi gjorde igår. I lätt duggregn gav vi oss ut i marken för att plocka nypon.


Ni som har plockat nypon, vet hur stickigt det är, mycket aj aj blev det. Om vi skulle sälja nypon, skulle det bli ett högt liter/kg pris hahaha 

Jakob plockade utan handskar och såg ut som han hade haft en omgång med en ilsken katt på händerna. Själv började jag också utan handskar men insåg snabbt att det fungerar inte. Taggarna fastande i fingrarna, vilket gjorde väldigt ont.  Det blev handskar, som snabbt blev blöta och fick sällskap av vantar under, vilket blev lite klumpigt. Plastpåsarna vi plockade i, fylldes väldigt långsamt, konstigt tyckte vi, tills vi upptäckte att det gått hål i dom. även påsarna fastande i taggarna. 

Taggiga nyponbuskar är inte att leka med. Undrar om det var en sådan häck som omgärdade Törnrosas slott hihi? 

Gott att ha lite fika med i duggregnet och kunna värma våra stela kalla händer mot kaffekoppen.

Vi fick ihop en hel del nypon, mer än vi trodde. Lades ut och fick torka upp till idag.
Nu har vi kokat och passerat nyponen.

Tänk så lätt det gick att passera med en sådan här apparat. Ett tillbehör som skruvas fast på assistenten. Tidigare har jag använt en duk och det har fått stå och droppa. 

Nyponpuren blev slät och fin

Det blev ett par liter Nyponsoppa, vilket vart väldigt gott, ljusår från den fårdigköpt. När man gör så här blir det mer koncentrerat. Till nyponsoppa tycker jag att det smakar gott med mandelbeskvier. Vispade äggvita och rev lite mandelmassa och lite riven cocos, spritsade små små pluttar som gräddades och resultatet blev så här.

När det var dags att äta blev det extra allt hahaha både glass grädde och beskvier, kanske överkurs men det kan det väl få vara ibland hihihi

Nyponmarmelad, fick vi också ihop, nästan 2 liter. Det är "hemlandstoner" för Jakob, gott på smörgås och det smakade som han mindes. När ugnen ändå var på blev det en plåt med Granola, gott att ha på yogurten. Brukar ta det som finns hemma, olika fröer gryn nötter och torkad cocos.


Vi har lite nypon kvar, som vi ska testa att torka i torkmaskinen. Har ingen aning om det blir bra eller inte. Vet inte heller vad man gör med torkade nypon?  Kanske klipulver hihihi

Kram

Yvonné

tisdag 10 november 2020

Mörkt Och Ett Nytt Litet Ljus ...



Eftermiddagarnas mörker omsluter oss tidigare och tidigare för var dag som går. Tycker det är rätt mysigt med mörkret utanför, lamporna och ljusen som vi får tända inne. Med det, tappar vi helt bort vad tiden är. Är klockan 16 eller 18? Ingen ordning alls på middagstiderna 

***

Med mörkret kommer också att man syns sämre ute på gator och vägar. Reflex, är ett höstämne, som jag aldrig kan prata för mycket om. Då kommer också frågan: Varför använder inte alla reflexer? Ingen föds väl självlysande eller har jag missat något? Det är så tokigt att man inte vill synas när det är mörkt regnigt osv. Jo kanske att bovar och banditer inte vill bära reflexer, det kan jag förstå, men alla andra då? Hur tänker man då eller så tänker man inte alls. Det gäller även de som bor och rör sig runt i städer med gatubelysning. Människor korsar gatan både på och utanför övergångsställena, sikten är dålig även där, för bilisten. Vet när jag körde jourbil nattetid i Stockholm, regn snöstorm, det var  inte många som bar reflexer. De som brukar vara duktiga är föräldrar, som kommer med barnvagnar. Nu har jag sett till att barnbarnets vagn har många reflexer som hänger och dinglar runtom. 

För något år sedan sydde jag mig en fin reflexväst att bära utanpå kappan. Hade kvar av det tyget och klippte ut figurer, två delar, som syddes ihop och med ett snöre i. Lätt som en plätt.



***
Det har varit "bak-vecka" hos oss, Kanelbullar och Saffransbullar. Nej inte "riktiga" lussekatter men nästan hihi Runda släta med strösocker på och några med mandelmassefyllning.  Riktigt gott, min mor blev så sugen på saffransbullar så jag svängde över med en påse till henne.

I lördags var det Kladdkakans Dag och då blev det den" Kladdigaste Kladdkakan" Grymt god.

200gr mörk 70% choklad
4 ägg
4 dl socker
200gr smör
2 krm salt
1 tsk vaniljsocker
1/2 dl kakao
2 dl vetemjöl
 
Ugnen på 175grader
 
Finhacka chokladen.
Rör noga ihop ägg med socker. Det ska inte vispas pösigt, för då blir inte kakan seg och kladdig!
Smält smöret tills det blir gyllenbrunt.
Ta av kastrullen från värmen och rör ner chokladen. Rör tills den smält och vispa ner chokladsmöret i äggsmeten tillsammans med saltet.
Sikta i vaniljsocker kakao och mjöl i smeten och blanda ihop.
Häll smeten i löstagbar form, 24cm i diameter, med ett bakplåtspapper i botten.
Grädda mitt i ugnen ca 30 minuter.
Kakan ska vara kladdig i mitten.
Servera den lite ljummen med vispad grädde till och lite pudrad kakao över.

Den passade bra till söndagens Fars Dag fikat.

Det är många minnen som kommer upp en sådan dag. Det har gått 5 år sedan min fina pappa avled och saknaden är fortfarande väldigt väldigt stor. Kommer alltid att vara det.

***
Vi har fått ett litet litet barnbarn.
Ellie, 50cm och 3680gram
Hon är ju sååå söt och ligger fint på nyblivna pappans mage och sover gott. 
Fint med tre generationer, farfar son och barnbarn.

Har sytt en Baggydress, testade att sy fast så kallade fötter, tycker det ser lite konstigt ut. Kanske det är bra för lilla Ellie att vara varm om fötterna. Funkar det inte, då sprättar jag bort och syr på mudd, som jag gjort tidigare. Denna är i storlek 50, i kanelbulletrikå med text Nybakad, med en tillhörande mössa. Det lär nog dröja innan denna kan passa henne och dessutom vill hon inte ha några kläder på sig hahaha  När man bara är fyra dagar så har man inte hunnit lära sig att klä på sig.


Vi fick ett riktigt lyckoboost av att träffa henne och så klart det glada trötta föräldrarna.

Kram
Yvonné