Vänner Och Landsort ...

Vilka härliga dagar vi har haft tillsammans med BM och Lars (bmlarsreseblogg) som kom till oss för någon vecka sedan, den 15/7. 
Visserligen började inte just dagen speciellt bra för min del, då jag blev sjuk och fick uppmaningen av 1177 att åka direkt in till akuten på SÖS. Jösses tänkte jag, skulle ju bara ringa 1177 och ställa en fråga och plötsligt låg jag på en brits i ett akutrum uppkopplad med EKG och infartskanyl i armen.
Efter dryga 4timmar och kontrollerad av läkare, kändes det att livet sakta återvände med diagnosen Kristallsjukan. Om än på lite vingliga ben fick vi åka hem och Välkomna våra vänner BM o Lars som kom inrullande med sin husbil.
Några fler bilder togs inte under den kvällen av tidigare själ.

Dagen efter, på onsdag morgon kände jag mig återställd och vi tog en golfrunda på våran hemmabana. Det blev en solig varm runda, som Lars vann, vilket var roligt eftersom det var länge sedan han spelade på den banan. 

Eftermiddagen ägnade BM åt stortvätt, medans Jakob skötte lunchgrillningen.

Tänk att man söker sig till skuggan, det trodde man inte för 6 månader sedan då snön ven utanför dörren.
För visst är det väl ljuvligt när man kan sitta ute i skuggan och det fläktar lite.

Kvällsmiddagen blev en sallad då ingen av oss orkade äta något varmt.

Timmarna går fort när man har roligt och plötsligt blev det sen kväll och dags för godnatt.
Följande morgon ringde klockan tidigt då vi behövde åka hemifrån redan klockan 7,45. 
Dagen innan hade jag ringt Waxholmsbolaget ang biljettbokning ut till ön Öja. Någon bokning kunde inte göras utan båtbiljett köpes ombord eller med SL-appen. Vad som blev lite förbryllande var båtens avgångstid. Waxholmsbolaget sa en sak, avgång 9,20. Medans jag hade hittat en tidtabell som visade något helt annat, nämligen kl 10. Vi beslutade att gå efter vad  Waxholmsbolaget sagt och åkte iväg för att vara ute på Ankarudden, södra Torö vid 9-tiden. När vi kom dit, visade det sig att båtens avgång var klockan 10. Men med facit i hand, var det bra att vi var tidiga, vi fick parkering och kom med båten, vilket det var många som inte gjorde. Nästa båt skulle gå en timme senare.

Det finns inte så mycket att göra ute vid Ankarudd, där vägen tar slut och vändplats för bussen.  Restaurangen Sjöboden, öppnade först klockan 11. Många år sedan vi åt där, då var det bra mat, hur det är nu vet vi inte.

Båten Bamse, (vårat barnbarns katt heter också Bamse)  är en reservbåt och ligger förtöjd vid kaj.

Väntan blev lite lång för herrarna som sökte sig till skuggan för en liten slummer, vilket inte syns bakom solglasögonen.

Där kommer båten från Öja, M/S Stångskär, som är en isbåt, in till kajen där vi väntade. Den här båten rymmer 68 passagerare och den blev full, tyvärr blev många kvar på kajen.
Enkelbiljett rabatterad  64:-, ordinarie pris tror jag det var 104:-

Vi tog plats uppe på taket, för visst vill man njuta av havsvindarna.

Därifrån hade vi en fin utsikt under de 30 minutrar som det tog över till Öja.
Den här dagen gick båten in till Västerhamnen, det finns ytterligare två hamnar, norrhamn och österhamn. Vilken som används beror på väder och vind. Västerhamnen där har Sjöräddningen/Lotsbåtarna sin hamn som är bemannad dygnet om.

De flesta känner nog igen namnet Landsort från sjörapporten, det är ön Öja. Stockholms sydligaste skärgårds ö och en av Sveriges äldsta lots och fyrplatser. 

Hela Öja är ett naturreservat, avlång ö runt 4km, bredaste stället 600meter. Består mestadels av lövträd al och björk, en hel del sumpmark. Naturligtvis klippor som många badar ifrån. 
En grusväg går mitt på ön från norr till söder, som vi valde att gå en bit på, bort mot norra delen av ön. 
Första stoppet blev den lilla fina Landsort kapell som byggdes i trä på en betongsockel som blev en källare under, år 1939. 

Ljus och fin med sitt välvda tak och dessutom vita gardiner vid varje fönster.

Fortsatte vägen bortåt och passerade klockstapeln.

Svängde av vid skylten som visade till fågelstation och gick vidare ut till klipporna med milsvidd utsikt över öppna havet, härligt. 
Där var det dags för det medhavda fikat, som smakade riktigt gott i solen.

Tillbaka till grusvägen, som fortsatte vidare på.

Kom fram till labyrinten som är Sveriges mest kända labyrint med ett lagt mönster från 3000 år sedan. Den anses ge skydd mot havets faror och bringa fiskelycka, om man går in och ut i den. Skulle man kliva över vallen, blir det otur, vi gav oss inte in i den. 

Nästa stopp blev vid Pestkyrkogården. Pesten som härjade bland sjömän 1710 begravdes här och smittade även lotsen som klev ombord på deras fartyg och fick med sig sjukan hem. 

Vi gick och gick, kom så fram till Albert Holms ristning, mannen som varit överlots och engagerad i allt på Öja, 1848-1939.

Där vände vi och gick samma väg tillbaka. Hamnen passerades och med en titt på trätavlan fick vi informationen att båten skulle avgå från Västerhamnen, samma som vi lade till vid när vi kom.

Tanken hade funnits att vi skulle ätit på krogen i hamnen men med tanke på att vi hade ätit upp allt vi hade med oss, var ingen hungrig mer än att en glass slank ner. 

Med sikte på fyren Landsort på Öja södra udde, fortsatte vi förbi några skulpturer i bronz. De två fåglarna Luft under vingarna och Flyg min vän av Joze Strazar.
En Neptuni gaffel stod på berget som skulle vara synlig för just sjöfarten, men tyckte nog att den skulle vara svår att se från havet. Men vem är jag som ska bedöma det men har aldrig sett en sådan under alla åren som jag seglade. 
Den treudden, gaffeln, är symbol för Neptuni ordern och finns uppsatt på 30-tals olika platser i skärgården och i Mälaren. Även i London och på ön St Barthelemy och ska uppmana sjöfararna att göra gott.

Så stod vi vid foten av Sveriges äldsta bevarade fyr, statligt byggnadsminne, byggd 1689 och 25 meter hög.  Den är fortfarande i bruk, helt automatisk och sista fyrvaktaren slutade 1963.

På hela ön ser man skyttevärn kanoner och batterier, vilket det så klart även finns en hel del av även på södra delen.

Logi erbjuds i det gamla Lotstornet där det finns sex stycken dubbelrum. Även vandrarhem och stugor som man kan hyra.

Fasta boende är det 19 familjer enl en kvinna vi pratade med, som är skriven ute på ön. 
Själv tycker jag det skulle vara kul med ett höst/vinterbesök då det stormar och yr. Problemet är nog att ta sig dit, utan att bli sjösjuk. 

Passerade den Östra hamnen som låg väl skyddad från havet utanför.

"Jag drömmer om min andra hälft" i granit av Yemisi Wilson

Båten tog oss tillbaka och när vi kom hem blev det en siesta innan middagen.

Den bestod av sill potatis och den lille, alltid gott med salt i den värmen som vi hade.

Kvällen avslutade killarna med att titta på tv:n när tjejerna spelade fotboll, där de förlorade.

En riktigt härlig dag hade vi ute på Öja. Dagen efter blev det ytterligare en dag till havs.
Kommer ett inlägg om det också.

Kram Yvonné