Collioure ...

Det är en fin mysig stad, inte så långt från spanska gränsen vid Medelhavet.

Vi har varit där tidigare och återvände för att hälsa på våra vänner.

Tog in på camping les Criques de Porteils som ligger bra till för att lätt kunna träffas.

Vi fick kanske inte så rolig plats men med tanke på att det blåste 20 sekundmeter och sanden, på de andra platserna virvlade runt i luften. Var vi nöjda med att stå på asfalten och ha fasta bord och stolar utanför.

Här i Collioure är det superbra med elcyklarna. Staden ligger nere vid havet och campingen högt upp och våra vänner bor mitt emellan, väldigt kuperat.

Vi trampade ner till staden och åt musslor, som vi hade längtat efter det, mums.

Följande dag vart en vandringsdag.

Vi blev skjutsade bort till orten Banyuls-sur-Mer och därifrån började våran vandring upp till Madaloc.

Första anhalten var detta lilla kapell.

 Vi ska gå upp till den höga bergtoppen bakom oss.

Som tur var hade blåsten minskat något, ner till 10 sekundmeter.

 Fantastisk utsikt 

 Efter knappt 3 timmar kom vi upp till själva tornet på 660 meter och kunde sätta oss i lä vid muren.  

Nu skulle vi ner på baksidan av tornet för att gå ner till Collioure.

Vilket visade sig bli ett äventyr!

Till saken hör att Lena är höjdrädd och gjorde helt klart en enorm bedrift genom att gå denna väg.  (hon har gjort den tidigare och visste vad som väntades)

Vi gick runt tornet och fullständig blåste tillbaka, så stark var vinden där!

Det kom folk, som vandrat upp från det hållet och vi beslutade att göra ett försök att komma förbi "blåshålet". Vi kröp på alla fyra, på berget för att inte blåsa omkull.

 Här "springer" stackars Lena nerhukad med blicken rakt fram för att slippa se ner på sidorna där det stupar ner. När det fanns en bergsida bredvid, gick hon med blicken vänd in mot berget för att slippa titta på utsikten. Superbra gjort av henne.

Att gå ner var väldigt jobbigt. Stigen var väldigt ojämn och ganska dåligt markerad. Mycket lösa stenar och höga "trappsteg" Helt klart besvärligt att ta sig fram.

Vi kom hem efter 6 timmars promenad.

Campingen hade två små pooler. Varav den ena hade en liten bubbelpool och ett par olika massagestrålar, vilket var riktigt skönt. Den andra poolen var riktigt varm, så skönt för våra ömma ben och fötter. Det som var allra bäst, var nog rutschbanan hahaha

 En cykeltur till vänner på kvällen blev det också.

Idag har vi bara gått runt i stan och fikat ätit och fikat.

 Lite ovanlig avslutning på stuprännan.

 Cafe gormand

Promenadvägen mellan campingen och stan går utmed havet.

Här i Collioure utbildas franska elitförbandet, som här ger sig ut i kanoter.

(lite svårt att se på bilden)

På udden bakom, är campingen.

 Tidigare gick vandringsleden längre ner vid vattnet. Den stängdes av när en kvinna med två små barn spolades ut i havet och omkom. Trots det fortsatte folk gå där nere. Nu har man rivit bort stora delar av leden för att ingen ska kunna gå där.

 Soldaterna kom så småning om fram med sina uppblåsbara kanoter och fick nya uppdrag.

Här kom dom simmande på led med något slags vapen på en flytkudde framför sig.

 Dit upp jag pekar, var vi igår.

Snart rullar vi vidare.

Kram

Yvonné