På Rull - SydTyrol.....

Lämnat passen bakom oss, i alla fall de Schweiziska passen för den här gången. 

Passerar de små orterna St Maria och Münster innan vi kom fram till tullen.

Nu är det Italien som gäller.

Vid gränsövergången hade vi stämt träff med goda vänner som bor i Schweiz. Dom  kom bara fem minuter efter att vi kört igenom tullen, vilken tajming. 

Dom har ingen husbil utan bor på hotel och hade ett förslag att vi åker till staden Silandro. 

Vi lät dom köra iväg i sin takt och vi rullade efter i våran takt.

Oj oj innan orten Glorenza/Glurns dyker det upp en sådan där skylt som vi inte vill se utmed vägen: max 2.80 höjd!

Vi stannar till på en sidoväg där skylten med lastbilsförbud finns!Vi beslutar ändå att fortsätta mot 2.80 skylten. Efter ett tag kommer nästa skylt: om 100 meter sista gången det går att vända!! 

Mama Mia, vi kör in på den platsen och hittar en kvinna att fråga, nu gällde det bara att lita på henne när hon sa: att det åker husbilar igenom där.

Ok vi chansar, antingen går det bra eller så får vi fortsätta resan som en Carthago med cabb! 

Någon sådan fanns nog inte att se på Elmia mässan tror jag hihihi

Det första som möter oss är en hög bro som går över vägen, pust, det går ju hur bra som helst att köra under, nästan larvigt med den 2.80 skylten hahaha.

Men så enkelt var det inte, när vi ser en buss, som gör sig väldigt smal genom en stadsport!

Samtidigt ser vi att våran väg går inte ditåt, utan vi ska svänga 90 grader höger, skönt hann jag tänka i ett par sekunder, för när den 90 graders svängen var gjord, så stod vi också öga mot öga med en annan stadsport!

Det var en dubbelport och med ett djupt andetag för att göra oss smala och låga, körde vi igenom med ett par cm på var sida om sidospeglarna, hur det såg ut uppåt har vi ingen aning om och tänker inte heller testa att göra resan tillbaka för att ta reda på hur mycket marginalen var! 

I sådana lägen kommer min önskan om att ha en mindre husbil hihihi

Vi rullar vidare genom enorma äppelodlingar

och kommer fram till orten Silandro. Efter att gjort ett försök att köra in i orten vid första rondellen, var det "bara" att vända om och fortsätta utmed vägen. Kom så småning om fram till en EuroSpar butik där vi kunde svänga in. Inte helt lätt att stanna när det inga parkeringsfickor finns utmed vägen. Nu visade det sig att EuroSpars kundparkering kom att bli våran övernattningsplats, självklart med butiksansvariges medgivande.

Våra vänner kom till oss och vi åkte med deras bil till de närmaste byarna för att leta annan plats till oss inför nästa dag, men förgäves. Överallt skyltar med husbil och sträck över. Vill man inte ha husbilsfolk här? Hittade till slut en camping i orten Naturno. Vi körde in där och kunde snabbt konstatera att våran husbil kunde inte ens komma in på den campingen. Jo kanske att vi kunnat köra in men absolut inte ut pga att det fanns en balkong vid receptionen på höjden 2.80 och framför balkongen stod bilar parkerade så man vart tvungen att köra under den! Fråga mig inte hur det skulle ha gått till. Har vi nu lyckats att köra igenom en port på 2.80 så ska vi inte chansa på en balkong också, bilen är trots allt ett par cm under 3 meter!  

Vi gav upp och åkte tillbaka till våran ort.

Våra magar kurrade och gick in på en krog.

Mums vilken mat!

Förrätten delade Jakob och jag på en tallrik med speck och ost.

För ovanlighetens skull åt Jakob en wienersnitsnitzel och jag kalvmedaljonger med en god svampsås.

Två glada mätta kompisar.

Efter en god natts sömn vaknade vi till sol +18 grader.

Blir hämtade av vännerna klockan 10. Idag var det en utflyktsdag till orten Schnalstal. Den orten har Jakob längtat att få återse. 

Han var där för 35-40 år sedan på fortbildningskurs i slalom tillsammans med svenska skidlandslaget:  Stenmark, Herman Nogler och grabbarna. På den tiden var det en grusväg som gick dit upp, smal som en "kostig" så som den här vägen.

Då fanns endast ett hotel, det är det bruna huset till vänster i bild med vita blommorna och ett litet annex, (dock inte vårat Annex som går på hjul hihihi) Dåtidens annex byggnad ,är numera utbyggd och har blivit det vita huset bakom oss, där vi står.

Nu fanns det några fler hotel och totalt 800 bäddar.

Molnen satt fast uppe vid toppen men plötsligt kunde vi skymta liftstationen på 3212 meter.

Vi nöjde oss med att gå omkring och titta nere på marken.

Jakob blev intresserad av snökanonerna.

Ett fint monument över honom som startade hela anläggningen.

Stannar till utmed den stora dammen.

 Här ser man tydligt ett överloppsrör, tror jag att det heter. Det som brukar se lite otäckt ut när det är mycket vattnet och det försvinner ner i ett stort hål. Själv har jag bara sett sådant på bild.

Kyrkan ligger fint bredvid dammen.

På vägen ner, körde vi upp till en liten liten ort Certosa

 Här var det rejäla piggar på maskinen så den håller sig kvar på sluttningen.

Delar av det gamla klostret där munkarna en gång i tiden bott.

Något längre ner i dalen, svängde vi upp till en ort på andra sidan dalgången, som heter Katarinaberg.
Om jag tyckte att kyrkan i förra orten låg nära kanten, är det ingenting mot vad den här låg!

Huset för "sista vilan" med en väldigt vacker utsikt in mot dalgången.

Inuti kyrkan var det verkligen vackert.

 Alla blommor på husen var såå vackert.

Här var det dags att fylla på kaloriförrådet hihihi

Kaffe och Apfelstrudel med både grädde och vaniljglass!

Man måste ju se till så man inte "faller ur"....

 Efter ett par kanondagar tillsammans, säger Hej då till våra vänner

och rullar vidare genom äppelodlingarna

 bort till Merano

 och en gratis ställplats uppe vid linbanan Merano 2000.
Här på en stor grusplan övernattar vi tillsammans med 10 andra husbilar.

Lamporna tänds nere i staden och vi slumrade in sött på kuddarna.

Följande morgon rullade vi vidare till
Val Gardena
där är vi fortfarande kvar.
Och det kommer bli en fortsättning om detta också

Nu är det dags att sova

Kram
JoY
Nogger