Sverige Del 13, Vildmarksvägen 2 ...

Fortsätter på del 2, Vildmarksvägen.

Samma grusväg tillbaka och vidare mot 

Klimpfjäll.

Där hade några hässjor satts upp, det är inte ofta man ser hässjor nu för tiden. När en annan var ung hade man mycket roligt i dom och lekte kurragömma, till böndernas förtret.

 Vi såg ett vattenfall på håll, när vi nästan var uppe på Stekenjokk.

 Visst är det vackert i naturen

Uppe på 

Där uppe var vi ensamma om att övernatta.

Den här gången var det varmare än för 5 år sedan. Nu hade vi +5grader på dessa 820m

 Renarna kom nära husbilen.

Solen försökte trycka igenom

När vi ska åka därifrån kommer det fram en helt fantastisk regnbåge.

Vilken lyckokänsla att få se en sådan och på just den speciella platsen, magiskt.

Vi körde vidare på 

 och såg mängder med renar ute på vidderna.

 När vi kom ner till trädgränsen kom solen fram lite och färgerna får en helt annan lyster.

Jag har vänner, från min tid då jag bodde i Kashmir-94, som bor i närheten av Geddede och dom hade vi bestämt träff med vid Gaustafallet.

Fallet ligger på höger sida av vägen, om man kommer, som vi gjorde, ett par km uppifrån Steken. En liten skylt Gaustafallet och en vanlig parkeringsficka att svänga in på. Lätt att köra förbi om man inte är observant. Därefter bara att följa stigen några 100 meter, bort till fallet, som har ett turkost vatten.

Vi följde med hem till vännerna, LoU.

Tänk att bo så här fint, nära en liten fors och höra den brusa dygnet runt, härligt.

Deras bruna söta spanska vattenhund, Patrik eller var det Fredrik? Ursäkta LoU jag minns inte riktigt.

 Här blommade Riddarsporrarna för fullt och vi satt ute i solen och fikade, hörde bruset från forsen, innan det var dags att laga maten, inne.

Följande dag föreslog LoU att vi skulle ta en sväng till ett annat vattenfall, Hällingsåfallet.
Åkte utmed Lilla och Stora Jorm.

 Även här syntes att det var väldigt lite vatten i sjöarna, det ska upp ett par meter till

I Geddede tog vi av väg 74 mot Norge och en liten bit in på den kom skylten

 Här var det dikesarbete som pågick och vi fick vackert vänta på våran tur tills vi kunde passera.

Vi kom fram till en fint ordnad grillplats

Det dånar från fallet och det yr vattenånga i luften, där vattenmassorna kastas ut från 42meter. Rätt ner i en 800 meter lång kanjon.

Visst är det fina fall vi har i Sverige

Kändes lite si och så att gå över bron med vattnet som rasade ner över kanten, precis under!

Vi valde att åka tillbaka på grusvägen, till en liten rastplast som låg där forsen planade ut. Det var så fuktigt högst upp och längre ner, kom vi även i lä.

Grillen kom fram och det blev lite i magen innan vi vinkade Hej då till varandra och på återseende.

(LoU är inte mycket för att bli fotograferade så med respekt för det, finns det inga bilder på oss tillsammans här på bloggen.)

***

På vägen tillbaka mot Geddede, såg vi stora luddiga kossor.

I stället för att fortsätta på Vildmarksvägen, körde vi till 

Norge.

Väg 74, som vi inte har kört på tidigare. Det var en fin väg som slingrade sig fram utmed sjöarna.

 Går in på väg 765

Efter någon timmes körning, kom vi åter in till Sverige och vägen byter namn till 340.

Vi kom fram till en rastplats vid en sjö, i närheten av Häggsjövik.

Där stannade vi för natten. Där fanns flera grillplatser, bord/bänkar, toaletter.

Kram

Yvonné

Sverige Del 12 Vildmarksvägen 1 ...

Nu rullar vi vidare på

Vildmarksvägen

Det var 5 år sedan som vi körde där och vi har sedan dess haft en längtan tillbaka dit.

Hittade en karta som jag kopierade för att kunna visa hur hela vägen runt går.

Vi körde inte hela rundan, utan den här gången kom vi in vid Vilhelmina och körde nordväst tills vi svängde av i Gäddede.

Häng med om ni har lust på "våran" rutt.

I förra inlägget skrev jag att vi stannade vid Sagostigen. Straxt innan Rönnös vid sjön Malgomaj.

Innan vi kom fram dit, strax efter Vilhelmina, runt orten Malgovik, vägen gick med vatten på bägge sidorna, en låg bro. Där precis efter den låga bron, håller man på att göra i ordning en ställplats. Vi stannade inte där för det var grävmaskiner och lera överallt. När det är klart blir det nog en fin plats att stanna på. 

Därför körde vi till Sagostigen. Nu måste jag erkänna att den platsen hade vi glömt bort att den låg just där. Vi blev väldigt glada då vi såg skylten, som vi kände igen från 2012 resan.

Med Näcken ute i forsen.

Där stod vi bra och på andra udden stod en personbil med båtsläp och annan husbil som hade ett blått släp. Från det släpet steg det upp rök från en skorsten!?

Återigen tog nyfikenheten överhand och vi gick dit för att se vad som hände. Jag trodde dom rökte fisk medans Jakob gissade på bastu! Vadå bastu, inte kan man ha bastu på en släpkärra eller?

Men det var just vad dom hade, en vedeldad bastu fanns det i den blå kärran hahaha Bara att dra skynket åt sidan, där fanns det långbänkar och en sprakande eld och en blank vattenbehållare ovanför så dom fick varmt vatten till duschning.

Man kan tro att det var en finne, ursäkta men de flesta finnar älskar att basta. Han var från Umeå, inte finne.

 Sagostigen, är en sagostig med figurer och berättelser som man kan gå runt i en liten kort slinga i skogen.

 Visst är det fint i skogen med röda lingontuvor

Mindre fint med detta!

Jag fattar inte hur man tänker när man dumpar detta? 

Det vackra tog ändå överhand.

 Prästkrage i september

 Om nöden kräver 

 Efter att plockat lite lingon

Åkte vi vidare

 I orten Stalon, svängde vi vänster och precis där finns det en skylt om Utsiktsplats.

Dit körde vi upp, på eget bevåg, så stod det på skylten.

Allra högst upp 

 Är det som en platå med lågt växande "träd"

 Det blåste lite där uppe men nog kan man övernatta här allt, det finns plats för många bilar.

Utsikten var det inte något fel på, trots lite moln.

Man fick en helt annan utsikt när man stannade till, straxt innan, man körde upp den sista biten.

 Även här uppe fanns det Prästkragar.

Gjorde ett stopp vid 

Litsjöforsen

Vilka fina färger!

 Nästa stopp blev den stora breda

Trappstegsforsen

Vi började närma oss Klimpfjäll

Fast innan dess, fanns en avtagsväg till 

Fatmomakke 

dit åkte vi på grusvägen, hade vanan inne sedan Finlands grusvägar hihihi

En länk att läsa om denna fina plats som var Samernas mötesplats.

Fatmomakke

Absolut värt ett besök, tyckte vi, trots grusvägen.

Man fick gå över bron och Kyrkstaden ligger längst bort till vänster i bild.

 Kåtorna ligger utspridda lite här och där.

 Fantastiska stolpar det står på, lite knepigt kan det bli att klättra upp haha

 Visningskåtan var öppen

 Så här såg det ut inuti och så här såg det ut i den, som vi knackade på hos och fick titta in i nere i Arvidsjaur. Fast den var så klart mysigare inredd.

 En härligt vacker kyrkdörr

 med en fin nyckel och tyvärr låst kyrka.

 Tänk om man skulle åka upp hit och fira Midsommar?

Nu kommer i alla fall jag avsluta detta lååånga inlägg.

Vilket resulterade i att vi inte ens har kommit upp till Stekenjokk än.

Hur kan det bli så här mycket bilder i mina inlägg hahaha

Jo jag vet, jag älskar att fota och tar enormt med bilder som jag ska se över först.

Nog för idag, del 2 kommer snart.

Kram

Yvonné