onsdag 9 oktober 2019

Hemma Igen ...

Borta bra men hemma bäst, 
är ett ordspråk som många nämner och tycker passar in. Kan hålla med om det men samtidigt när vi reser runt med husbilen, är vi ändå alltid hemma på något sätt. 
Nu är vi hemma på riktigt, inte i hemmet, som är på hjul.
Jobbet har redan satt igång, redan dagen efter hemkomst, om än med lite bryskt uppvaknande. Jag hade nämligen tagit fel på tid när jag skulle börja jobba. Har hela tiden trott att jag skulle jobba lördag kväll men tänk så fel jag hade, Vi blev väckta av telefonsignalen och det var klockan 7, som jag skulle börja jobba, jaja allt löste sig snabbt, bra att ha nära till arbetet hahaha

Trädgården ser ut, som den brukar göra på hösten. Rådjuren, har haft det lugnt och skönt på tomten. Ätit och hållit ner de yviga buskarna, man ser tydligt på höjden hur långt upp de har nått. 
Kryddorna ser fräscha ut. Squash finns det några kvar och det ska bli intressant och se hur potatisen har blivit. 
Mycket rönnbär är det, men det är inget som vi tar rätt på. 
Det har varit en frostnatt tidigare i veckan, med en tunn ishinna till följd och skrapning av bilens rutor.
I natt har det regnat +6grader.
Jakob cyklar varje morgon till golfbanan och spelar med sina kompisar.
Vardagen är åter.








Kram
Yvonné

fredag 4 oktober 2019

Upp Genom Tyskland ...

När vi körde ut från Schweiz blev det genom Bregenz, Österrike alltså. Har nämt det tidigare och nu har det blivit mer eller mindre bekräftat, detta med 3,5tons förbuds skyltar. Gps´n har tagit oss runt på alla möjliga gator i Bregenz, ut i ytterkanten och runt igen. Helt hopplöst, det är nog för att dom vill ha ut en på motorvägen och hova in pengar. 
Första natten i Tyskland blev på en flygplats. Ingen stor, utan en liten för sportplan med en tillhörande restaurang. Där satt vi och tittade när de lyfte och landade.

 Det blev en vacker färg på himlen när solen började försvinna.
 Vi stannade kvar en stund på morgonen och tittade när de rullade ut sina plan från hangarerna, tankade och upp i luften.


Man kunde åka rundflyg också och visst blev vi sugna på att göra en runda på 50 minuter bort till Zugspitze. Vi fick info att det blåste ganska mycket och det var absolut inget vi ville uppleva i ett litet sportplan. Nej den rundan avvaktar vi med.

Därifrån åkte vi uppåt till en liten ort Pappenheim

Ställplatsen är bredvid fotbollsplanen.
Det var söndag och Pappenheims fotbollslag hade match. Medans dom spelade, gick vi upp till Borgen.
Entre på 4euro och vi hade dryga timmen på oss att titta runt innan det var stängning. Hann inte se allt som fanns men större delen.
Här härjade de svenska trupperna under 30-åriga kriget och förstörde både stad och borg år 1633.



Fin utsikt uppifrån tornet med sina 98 trappsteg, ut över Altmüls dalgång.
Borta vid fotbollsplanen kan man skymta våran husbil.

 Borgen hade en riktigt ruskig tortyrkammare.
Första gången som jag ser en sträckbänk och inget som jag skulle vilja hamna i.
 Burr tänk att sitta på dessa stora taggar.
 Eller gå runt i byn med tunnan som var fylld med skit och bara huvudet som stack ut. Det kunde man få göra om man varit ute och rumlat runt lite för mycket efter krogen.
 Ansiktsmask, ja inte sådan ansiktsmask som man kan smeta in i ansiktet, Nej den här var mycket mer obehaglig.
 Som tur var fanns det trevliga rum på borgen också.
I botten på detta huset var det en fin kyrka och där skulle det vara bröllop om några dagar. Festvåningen var på våningen ovanpå.

 Det fanns en model hur det hade sett ut. De två huset till vänster, är det som är museum och kyrkan idag. Av den högra delen är bara tornet som är bevarat, resten av byggnaderna är ruiner.
Borgen är i privat ägo Grevinna Pappenheims barnbarn, som är ingift i någon annan adelsfamilj och fick ärva denna.
När vi kom tillbaka till husbilen hade hemmalaget vunnit med 5-0 och det var glada grabbar.
Åh natten blev en sådan där jobbig föhnvindsnatt, igen. Dåligt med sömn och på morgonen började det regna.
Valet blev lätt när förslaget kom upp att åka till tropikerna, igen.
Ut på autobahn och körde upp till Tropical Islands. Det blåste stark medvind hela vägen upp och omväxlande med regn.
Vi började semestern med det och då är det skönt att avsluta med ett besök där.
Följande morgon gick vi in och latade oss i solstolarna och badade i de 32 gradiga poolerna.
Vi åkte inte vattenrutschbana, däremot simmade vi ut men det regnade och Jakob tyckte att han blev blöt, så vi simmade in igen hahahaha


 Lilla killen som står vid röda pelaren, väntade på att den stora baljan skulle tippa över.

 Det blev ett rejält plask hahaha
Efter tre timmar var vi nöjda och skinnet smått uppluckrat.

Därifrån åkte vi upp till Lubeck och handlade lite förnödenheter.
Jag hade letat rätt på en tygbutik och dit åkte vi, Tante Thea, som hade mycket fina tyger i olika material. Prismässigt ligger det på liknande som hemma. Tyger börjar bli dyrt, om man inte hittar på rea förståss
 2 manchester bitar blev det. Ser nu att färgerna stämmer inte på bilden. Det ska vara mer rostbrunt och mer grönt. Jakob ville ha ett par "rostiga" byxor och det gröna blir kanske en kjol.
Kul att manchetern är tillbaka tycker jag.
Vidare över Stralsundsbron mot Rügen
 Vi orkade inte med några fler intryck, utan vi styrde direkt till den ställplatsen vi stod på när vi började semestern för 4 veckor sedan. Hade tur att killen i fruktståndet fortfarande hade öppet och vi kunde handla härliga stora vindruvor
och ett par flaskor Sanddorn koncentrat. Vilket är gjort av Havtorn, nyttigt och gott.
Havet låg lugnt när vi gick ner till stranden. Visst hade det varit mysigt att sitta där en stund men det var ingen värme alls när solen började gå ner.

Följande morgon (igår) kom bloggvännerna Maggan och Ingemar, som skriver på bloggen Pensionärsvil(l)an med färjan från Trelleborg till Sassnitz. Dom gjorde ett stopp där vi stod, hann prata och fika en stund, alltid lika trevligt att surra en stund.
Dom är nu påväg söderut till nya spännande resmål, kommer bli kul att följa deras resa.
Önskar er en fin resa, kram.
Samma färja som dom kom med, tog vi tillbaka till Trelleborg.
I färjeledet stod nästa bloggare: Brittmarie och Lars, som skriver på bmlarsreseblogg.
Kul att träffas på riktigt efter att man har läst deras blogg och "hängt med" på deras äventyr. Senaste från Spanien.
Middag var bokat och där satt vi och pratade hela överfartens 4 timmar, som gick väldigt fort.
 Tack Brittmarie och Lars för en trevlig överfart.
När fören öppnades och vi rullade av Stena Line hade det blivit mörkt ute och vi var åter på svensk mark.
Polisen hade nykterhets-kontroll av alla fordon som körde av båten, väldigt bra att det kontrolleras.
Vi stannade för att sova i Trelleborg, tycker inte om att åka i mörker och fortsatte hemåt i morse.
Nu har vi kommit hem och allt har gått bra, hela resans 533mil.

Kram
Yvonné







torsdag 3 oktober 2019

Släkt Vänner Och Mera Kor ...

Att umgås med släkt och vänner i flera veckor är väldigt trevligt. Dock blir det mycket mer måltider och fler rätter vid varje tillfälle. Ja vi gör så gott vi kan med att äta hahaha som här, hemma hos syster och make, där det blev ostfondy.
Syster man och en av sönerna. Maria kom med tåget för att träffa oss en dag, då vi gick mellan två byar, 10km.
Här hade den andra sonen anslutet till lunchen.
När vi träffade den tredje sonen, glömde jag bort att ta kort, så blir det ibland.
Vi har sett fint pyntade kor, som varit på utställning, närmare bestämt 800stycken kor.

Nej vi har inte sett allihopa men ändå väldigt många och en del vita spralliga getter, som barnen försökte hålla ordning. Djuren hade stått stilla ett tag och nu hade både kor och getter mycket spring i benen hahaha





Denna klädnad som "pojken" har på sig, är från Jakobs område Toggenburg.
Vi har varit i Jakobs hemby 









På klassmöte från grundskolan. 40 stycken var det som kom till träffen. Varav en var lite speciellt att träffa. Dom har inte pratat med varandra sedan 6-7 års åldern. Men år 2010 när Jakob och jag vandrade upp till toppen på Säntis 2400meter. 
Kom en grupp på 6-8 personer och när vi möttes, sa Jakob: "vi släpper fram er här i svängen" Varpå mannen svarade: du ser ut som "drien Köbi" det är så Jakob kallas i byn. Varpå Jakob svarade: "jag ser inte bara ut som han, jag är han också." Just då och där, gick det inte att stanna och prata, eftersom vi var högt upp på en smal brant led.
Efter det mötet har vi pratat mycket om just honom, Hur kunde han känna igen Jakob?
Träffen hölls på Restaurang Sonne. En krog som vi mer än gärna har besökt och kunnat rekomenderat, tidigare vill säga. Tyvärr är den uthyrd till annan person, vilket var allt annat än bra. När "ägarinnan" är ogästvänlig och vänder på klacken när klagomål framförs, ja då vet inte jag vad man ska göra. Mer än hoppas att Peter kommer tillbaka och återtar sin krog.
Nu på denna träff möttes dom äntligen och pratade mycket då de även satt bredvid varandra. 
Hur kunde han då känna igen Jakob där uppe på vandringsleden efter såå många år?
Svaret var: han och hans fru tänker och pratar ofta om Jakob "drien Köbi".
Han utbildade sig till Bergguide och håller fortfarande på att vandra med grupper. Dels så har han bestigit Killimanjaro 10 gånger och även gått över berget, alltså ner på andra sidan. Hahaha vi som var glada att gått upp till 1:a etappen på Killimanjaro. 
Nu har vi sagt att nästa gång vi kommer ner, ska vi vandra tillsammans. 
Ett härligt möte mellan dessa två grundskolevänner.

Vi åkte till vännerna Rainer och Monica Hotel Post i Unterwasser, som har en ställplats där man även kan tömma och fylla.
N47 11 49  E9 18 34
Även där glömde jag bort att ta kort på dom, blev en bild på det vi åt i stället, kallskuret, gott gott, så tokigt hahaha
Vi tackar alla som gjorde våran semester så jättehärlig och nästa gång kommer vi och stannar ännu längre hahaha 
Måste bara hem och fixa till vikten lite hahaha

KramKram
JoY