Höstens Europa Resa......

Så blev den äntligen av, våran efterlängtade semesterresa.

När det var som mest jobbigt fanns inte planeringen för en semester. Trots att vi verkligen hade sett fram emot just den här höstens resa. Men som sagt man kan inte bestämma när saker och ting kommer att hända och tur är ju det.

Vill Tacka Alla 

som har skrivit här på bloggen och hört av sig med blommor kort och telefonsamtal.

Det är Guld värt att ni finns och inte har dragit er undan utan har hört av er. För när det var så jobbigt fanns inte förmågan att själv höra av sig.

Sorgen och saknaden finns självklart kvar och gör sig påmind med jämna mellanrum. Och utan förvarning kommer tårarna.

Som sagt vi är påväg ut i Europa.

Vi mår bra, så bra man kan må under omständigheterna. 

Vi njuter av dagarna och stressar inte. 

Förvisso finns det dagar när vi har något som ska göras, då är det klockan som ringer och uppstignig sker hihihi.

Vi tog färjan från Göteborg över till Danmark närmare bestämt till Fredrikshamn.

Körde utmed Jyllands västkust med de enorma sandstränderna.

Undrar hur det ser ut där en solig varm sommardag? Är det mycket folk som badar mån tro? Vi tyckte det var svårt att hitta en plats att parkera på så vi kunde gå upp över sanddynan och se havet.

Kanske att vi har missat några parkeringar.
Vi fortsatte ner till Römö, där finns den enormt stora sandstranden. Där stod bilarna lite överallt och hipp som happ. Vi körde också ut och ställde oss för att njuta en stund. Man får inte övernatta på stranden och det skulle jag nog inte vilja göra heller. Tänk vad som händer när vattnet stiger och kommer upp på stranden hua hua.

Lämnade Danmark och in i Tyskland, körde över Elbe med färjan och vidare in i Holland en sväng. Därefter Belgien.
Utanför Liege mötte vi vänner från Värmland och vi hade sällskap till Frankrike.
Vi hade sikte på Paris.
Jakob och jag har varit där flertalet gånger medans kompisarna inte hade varit.
Vi tycker om den staden. Nu kan man flanera runt och njuta på ett annat sätt när "alla måste platser" är gjorda.
Den här gången åkte vi upp i Montparnasse 208 m. Där finns en stor takterass med en härlig utsikt.
Sacre Coure är ju ett måste och Målarnas torg. Och några andra platser visade vi dom runt på.
Ytterligare en kakburk handlade jag, nu blir det fyra stycken som får pryda hyllan hemma hihihi.
Äntligen kom vi så till
Disneyland
hahaha

Det var verkligen roligt.

Vi gick "bara" i en av de två parkerna.

Åkte de olika bergodalbanorna och skrek så jag fick kramp i magen.

Den värsta var Mission 2!
Vilken hemsk läskig rolig rysare som gick i mörker hela tiden.
Det var flera looper och man svängde tydligen fram och tillbaka. Jag blundade och skrek hela tiden.
Och sedan kom den gigantiska Paraden med alla sagofigurerna.

Här provar Olle och jag Musse Pigg öron hahaha

Nästa gång vi kommer till Paris blir det Disney Studio om jag får bestämma hihi och slottet Versaille. Vädret har varit regnigt till och från och igår kväll kom en regnstorm in över oss.

 Lite otäckt när det forsade och blåste så träd föll omkull och saker for runt i luften.

Nu har vi förflyttat oss ännu längre österut, till orten Saverne., som är början på Alcases vinväg.
Ligger strax väster om Strassbourg.
I morgon tänkte vi vandra upp till slottet och hoppas på fin utsikt däruppifrån.

Kram från oss i Annexet
JoY

Vad Var Det Som Egentligen Hände Pappa .......

Inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att detta skulle hända mig/oss.

Inom loppet av tre veckor sker detta:

Först förlorade vi våran fina kissekatt Nogger.

Därefter, är jag påväg in i väggen.

Några dagar senare, avled min moster plötsligt. Hon var min mors sista syster i en syskonskara av 7.

Redan där tyckte jag att livet vart ganska tufft. Min mor behövde stöd och jag själv kände att jag inte riktigt räckte till.

Då kom nästa smäll utan förvarning: min fina goa pappa dör!!!

Pappa hade åkt in på sjukhuset för han var lite tungandad.

Allt var under kontroll, han gick omkring på avdelning med sin droppställning innehållande penicillindropp. Läkarna tyckte han var en oförskämt pigg 84 åring med tanke på att han ev hade en lunginflammation. Han skulle bara göra en datortomografi av lungorna och därefter planerades det hemgång. Vi pratade med varandra runt 14-tiden och allt var bra, han väntade på besök av sin särbo.

Ja så kom det ödesdigra telefonsamtalet klockan 17,35 och en lungdoktor presenterar sig och frågar om jag är ensamen hemma? 

Den frågan sa allt.

Inom loppet av ett par minuter satt vi i bilen och körde in till sjukhuset.

Under den tiden det tog för oss att komma fram hade han genomgått datortomografin. Där man såg att hans kroppspulsåder hade brustit. 

Hade man sett detta tidigare hade det ändå inte gått att operera, det var alldeles för stort.

Pappa vaknade aldrig upp efter det som inträffade på avdelningen.

 Det har varit tufft och är fortfarande.

Mycket praktiskt som ska ordnas med lägenhet papper osv osv osv.

Två stycken begravningar med 5 dagars mellanrum.

På Pappas begravning, sjöng "våran" dotter Kristina akapella i kyrkan.

Hon har en sådan fantastisk vacker röst.

Ängeln I Rummet

"Det bor en ängel i mitt rum
hon har sitt bo ovanför mitt huvud
hon gör mej lugn
och hon viskar till mej
allt det jag säger dej 

Det bor en annan i min kropp
hon har den vackraste av själar
hon är kärlek och hopp
och hon berättar för dej
hur mycket jag älskar dej 

Det bor en ande vid min fot
som blåser värme över huden
det kittlar och du såg att jag log
men när hon andas på mej
är det för att jag ska komma
och värma dej 

Här är jag med allt det andra
som gör en människa hel
och jag hoppas jag hoppas att du orkar
och att ängeln i rummet
det är henne
du ser"

Jag hade gjort ett stort BlomsterHjärta 

och skrivit text på bandet:

"Far i Baljan"  Tittar du ner, tittar jag upp

(När han ringde sa han oftast: Hej det är Far i Baljan)

Allt har gått så fort.

Känns som jag lever i en bubbla och inte riktigt kan ta till mig vad som egentligen har hänt. 

Så mycket praktiskt som har varit och fortfarande är.

Vad händer sedan?

Det är konstigt tomt, pappas röst kommer aldrig mer höras.

Vi försöker samla ihop oss så sakteliga och komma tillbaka till livet.

Livet går vidare, sägs det.

Kram

Yvonné

Såå Nära Väggen.....

Vilken tur jag hade, min goa arbetskamrat stoppade mig! 

I stället för att låta mig gå rakt in i väggen, tog hon tag i mig, vi pratade och jag fick gå hem från jobbet. Vilket jag tackar henne för. 

Hemma finns Jakob som känner igen mina symtom och har sett dom komma sedan ett tag tillbaka.

Nu har jag varit hos min läkare och fått ordinerat: ute, vila och sova! 

Vilket jag nu försöker göra och ska göra ett tag framöver, tills jag är återställd.

Kliar på näsan, knottrig i munnen, kraftlös i armar händer och ben, gråter utan att egentligen veta varför, svårt att fatta beslut, osocial. 

Listan kan göras längre men det räcker så här.

Varför märker jag inte varningssignalerna, har ju varit där redan en gång tidigare? 

Egentligen gör jag det men förtränger dom, vill ju inte vara sjuk. Vill ju vara som alla andra och som jag alltid har varit tidigare, vilket jag aldrig kommer att bli. Att vara som jag varit tidigare, är inget att sträva efter, eftersom jag då blev sjuk.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, kroppen och hjärnan samarbetade inte men nu måste dom göra det för att jag ska bli bra.

Försöker vara ute, har plockat 10 liter krusbär. Hjälp vad gör man av alla bären? Jakob åkte iväg och kom hem med en frysbox! Bara att lägga in bären där, vad man gör med dom sedan, är ett beslut som tas längre fram. 

 Vänner, har tittat förbi, tycker det är helt ok att jag går och lägger mig efter en stund. 

Måste lyssna på kroppen och knoppen nu. En sak i taget och utan Måsten så kommer det här också att ordna sig.

Kram Yvonné

Mina Maskiner.....

Nu har mina två symaskiner blivit uppställda och fått jobbat lite.

Overlockmaskinen och den vanliga symaskinen och med på bordet står även pressen.

Det var ganska länge sedan som jag sydde. Förr, sydde jag nästan alla mina kläder, även vinterjacka skjortor byxor till maken. Numera blir det någon sommarkjol/klänning och mest gardiner kuddar osv.

Det är ju så roligt att sy och kunna svänga ihop "en trasa" hahaha

Nu blev det till Husbilen.

Två stycken kuddar som tillhör sängen, kläddes om i rosa linnetyg och fick varsina tryck på.

En kudde till soffan också den med ett 

"This is my Happy place" tryck på. 

Det är en väldigt duktig kreativ tjej som heter Cici, som har delat med sig av en fil som hon har gjort och jag använde mig av den. 

Skar ut med hjälp av pysselmaskinen Cameon och pressade fast den på tyget.

Nu är det lite olika rosa toner i husbilen.

Tog fram en rosa duk som jag vävt en gång i tiden och färgerna passade perfekt ihop med kuddarna hihihi

Det var bra att den kommer till användning.

Sydde även en tunn tygbit att sätta för takluckan ovanför sängen.

Starkt solljus i ögonen vill vi inte ha men luft!

Nu kan vi ha takluckan öppen och luften kommer in genom tyget som är uppsatt med magneter i varje hörn.

Klistrade fast magneterna.

Sen är det bara att släppa på magneterna om man vill ha in mer luft ljus.

Eftersom jag gillar kartor.

Blev det en

Tavelkarta

som sattes upp på väggen ovanför lilla soffan

så vi vet vart vi varit hihihi

Kram

Yvonné

Tiden Läker Alla Sår....

Det har gått två veckor och jag kan vakna på natten och inbilla mig att jag hör Nogger knapra på sitt torrfoder nattetid, så som han alltid gjorde, just på nätterna. Det är mycket som vi fortfarande gör på rutin: dörren till badrummet står fortfarande öppen med en liten springa eftersom Nogger hade sin toalett där, ytterdörrarna stänger vi snabbt, så han inte ska smita ut, sätter fötterna på speciella ställen där han hade sina matskålar osv osv osv.

Bloggen och lusten att skriva har kommit av sig lite, som så mycket annat......

Tiden läker alla sår men inget blir sig likt igen......

Igår

tog vi husbilen och åkte till Caravanhallen. Det var en liten sak som Robbin tittade på.

Hannu, hade hört att jag funderade på hur det skulle vara att ha ett runt bord. Han kom med en bordskiva i högsta hugg innan jag ens hann fråga, han är för go Hannu. Nu blev det ingen rund skiva, det blev inte bra, passade inte och det försvann en del yta som vi idag har med våran skiva. Man måste få testa för att veta hur man vill ha det.

Vi fortsatte runt till olika butiker, var lite som semester när man svänger in på de stora parkeringarna med husbilen.

När husbilen ändå var ute på rull, åkte vi sedan till Tyresta skogen.

Hade bakat och tagit med

 Roy Fares Hallonbullar

Det var somriga goda bullar med mandelmassa smör hallonsylt och vit choklad fyllning, mums.

Med tanke på att jag var helt vitklädd, hade vi inte planerat något skogsbesök! Men i husbilen fanns andra kläder och gummistövlar, vi bytte om och gick en sväng in i skogen.

Det sägs att det finns såååå mycket svamp och blåbär!

Vi plockade 12 dl blåbär

och 1 stycken kantarell hahahaha

Väldigt skönt att vara en stund i skogen och höra träden susa högt ovanför oss.

Hemma igen blev det till att koka blåbärssylt. Passade även på att koka kräm på krusbär och lade i några röda vinbär också.

Vi har en del röda och svarta vinbär som jag gör sylt av. Koka saft är ingen ide för ingen dricker det.

Vad gör man mer av vinbär?

Sommarvädret håller i sig, vilket innebär regn +19gr!

Tycker synd om alla som har eller haft semester och inte några fina dagar. 

Får hoppas att augusti månad kan ge oss lite värme.

Kram

Yvonné

Våran Fina Sir Nogger Till Katthimlen For........

Det har nu gått en tid, saknaden är fortfarande

ENORM.

Han har tillhört våran familj i 15år och varit med oss överallt när vi varit ute och rest med husbilen.  Det var visserligen med viss oro och ett veterinärbesök innan avresan, som vi gav oss iväg till Norge. Allt gick bra under resan, tack och lov.

För en tid sedan, plötsligt, sprack en analsäck och det blev operation.

Helig Birma, som Nogger var, är en känslig kattras att söva, vilket vi visste sedan tidigare.

Allt löpte bra under operationen och såret läkte fint.

Men "mitt lilla fjun" blev sig inte riktigt lik efteråt. Han ville inte dricka vatten och åt väldigt lite. Han hade sedan tidigare njursvikt och var ljudkänslig som utlöste EP anfall, vilket naturligtvis påverkade honom.

Vi försökte med alla knep att få i honom mat och vätska. Det är jättesvårt att få igång en katt som slutar att dricka och äta. Vi har varit med om det en gång tidigare, för drygt 1 år sedan och fått gett vätska intravenöst.

Någonstans måste man inse och förstå att det inte går att hålla liv i en katt, som har bestämt sig för att inte äta. 

Det har varit många sömnlösa nätter och inte har vi velat låta honom varit ensammen hemma pga att han kunnat fått ett EP anfall.

Det är fruktansvärt svårt att fatta belutet för avlivning. Han såg ju inte sjuk ut när han hoppade runt och ville vara ute och lukta och äta gräs, precis som han brukat. 

Skönt att jag har en förstående chef, som dessutom själv har katt. Och som gav mig ledigt utan problem.

Veterinären, sa precis dom orden jag behövde höra för att jag skulle förstå och ta det beslutet.

Nu är Sir Nogger i Katthimlen och får återförenas med sin halvsyster 

Lady Tiramisu

som kom dit för 5 år sedan.

Det här var en av Noggers vattenskålar som han brukade dricka ur.

Rosen är lika fin som när jag lade dit den för en vecka sedan, den 16/7, dagen då han reste till

Katthimlen.

Ett fint brev från Veterinären kom igår

Någon säger i all välmening, ni kan ju skaffa en ny katt!

Då förstår man inte riktigt vad det hela handlar om att förlora en "familjemedlem" som Nogger faktiskt var för oss.

Katt ja men det är ju inte Nogger och det är ju Nogger och Tirra, som jag vill ha tillbaka, vilket inte går.

Livet går vidare och saknaden håller i sig.

SNYFT SNYFT

Kram

Yvonné

NorgeResans Avslutningsetapper.......

Väg 72 i Norge övergår till väg 322 i Sverige

Utmed den vägen finns Tännforsen och det var där i skogen vi övernattade.

Tännforsens Turiststation

ligger vackert i skogen och man hör lite av forsens vatten.

80:- kostar det att övernatta med husbilen och då har man tillgång till dusch och toalett i en av dessa byggnader.

Det finns även rum att hyra.

Butiken har mycket och vackert hantverk från trakten.

 En restaurang finns också.

Vi åt inget där eftersom den var stängd när vi kom på kvällen och för tidigt för lunch dagen efter, men det såg trevligt ut.

Fina promenadstigar att följa

Här i Tännsjön börjar vattenytan krusa sig

 Goda Hoppets Bänk

Tännforsen
är Sveriges största fall med sina 38 meter.

 Morgonen därpå blev det frukost ute i solens strålar som letade fram mellan träden.

Från Tännforsen var det inte långt till
Duved
Vi stannade till vid kyrkan, som har en vit fin träfasad i spån.

I den här kyrkan har Jakob varit ett flertal gånger, då det var Kalle Ankas riksfinal i utförsåkning, både invigning och avslutningen hölls där.

 900 sittplatser varav 250 platser på läktaren.

 Nästa stopp blev så klart i
Åre.

 Mycket har hänt sedan Jakob var här.
Det som han kände igen, var en av de gamla liftkorgarna som användes då.

Tveksam om jag hade velat åka upp i den!

Inte kunde man rulla vidare utan ett besök i 

Åres gamla kyrka.

 Öppna dörren får man göra själv med en rejäl nyckel

Om Duveds kyrka var stor och ljus, är Åres betydligt mindre.

 Den här texten var i taket på predikstolen

Åre har  i mitt tycke en väldigt fin
Garnbutik Kaki
 Det var roligt att titta på alla fina garner som fanns. Blev lite sugen på att börja sticka igen men inget garn följde med mig hem.

Lämnade Åre och rullade vidare.

Ett stopp på rastplatsen med utsikt upp mot Åreskutan, där dom hade öppnat för skidåkning!

Lär visst funnits 1,5 meter med snö vid liftstationen på toppen!

Annexet rullade vidare förbi Hallens kyrka, som så dags på kvällen hade stängt.

Passerar ytterligare en skidort, Vemdalen och kom fram i regnet till Hede, där vi övernattade utanför
den fina Hembygdsgården.
Här skulle man kunna fira Midsommar någon gång.

 Och så stod Mickel Räv bredvid vägen och tittade när vi passerade.

 Vi fortsatte bland skidorterna.

 Ramundberget
var lika tomt på folk, som Vemdalen.
Vädret var inte roligt +10 grader och duggregn.

 Här i slingriga Ljusnan har min mor och jag paddlat kanot för måååånga år sedan

 Funäsdalens skidbackar
kom vi också förbi.

Från Funäsdalen, tog jag över ratten och körde mot Tännäs och där tog väg 311 vid. Är väl inte den bredaste vägen, inte heller den rakaste eller bästa vägbeläggningen hahaha. Trodde nästan att grädden vi hade i kylskåpet skulle bli färdigvispad under dessa skakiga 41 km.

Så hamnade vi i nästa skidort
Idre.
Där körde vi om några från skidlandslaget som körde rullskidor.

 Här i Idre var det ganska mycket bilar på parkeringen och i hotellet butiken simhallen fanns det en hel del folk.

 Kom fram till Idres golfbana vid 19 tiden. Då hade damerna precis slagit ut och börjat sin tävling. Vi är inte vana vid att man har en tävling som börjar så dags på kvällen. Varför inte, det var ju fortfarande ljust.
Vi bestämde oss för att spela följande morgon.

 Tyvärr blev det inget spel för oss. Nattens regn satte stopp för det och regnet höll fortfarande på när vi åt frukosten.
Vi rullade vidare i regnet +9grader.

 Så kom vi fram till orten Älvdalen.
Ett cafebesök blev det på Morins konditori.

 Vad passade bättre än en
Sofia bakelse hihihi

 Det fanns även en
Larz-Kristerz bakelse,
 dom grabbarna kommer också från Älvdalen

Båda bakelserna var goda, mumsiga

Det finns många sorters fordon på vägarna.

Här passerade vi traktorer med "husvagnar"

25/6
 närmade sig våran fina NorgeResa sitt slut.
Innan vi kom hem, blev det besök i Nora och bilrally, vilket jag redan har berättat om.

Har helt enkelt glömt bort att räkna hur många mil vi har kört?  Det får jag ta och titta på nästa gång jag kommer in i Annexet.

Just nu får Annexet stå still ett tag, på grund av att Sir Nogger har varit inne på akut operation och mår inte så bra.


Kram
Yvonné