Det var lite speciellt att leva ett campliv. Inne på campen fanns allt man "behövde".
Visade bilder om det i föregående Kashmir inlägget.
Det var alltid roligt när vi kom ut och träffade på folket, som var lika nyfikna på oss, som vi på dom.
Kortet är taget i Januari månad och en av männen står barfota, den andra i strumpor och den tredje i flip-flop med trasig strumpa. Bredvid på marken ligger snön. Plast till fönster har dom i sitt hus.
Gräset hänger på tork i träden.
Ser ni de rödbruna aporna i trädet?
Dom här flickorna var såå söta och såå smutsiga.
Kvinnorna, som bar sin stora vedhögar på huvudet upp för bergets branta stigningar, tar sig en liten paus innan den sista etappen uppåt.
Han har köpt sig en höna och rensar den direkt vid vägkanten.
Kvinnorna såg man aldrig i själva byn, i alla fall inte den tiden på dagen, som vi var där.
Dom höll sig vid husen.
Den här flickan diskar kok kärlen i iskallt bäckvatten.
Det dyker upp nyfikna barn överallt, som vill vara med på bild, samtidigt, som det är lite läskigt att bli fotograferad.
En kvinna som vallar getter, lite ovanligt. Männen sitter bredvid vägen, inte ovanligt!
Annars brukar det se ut så här, pojkar, som vallar getterna.
Eftersom det arbetades måndag-lördag var det endast söndag ledigt och så här kunde då en söndagspromenad se ut för oss, utlänningar.
När vädret blev bättre
och vi fick tillåtelse att spela golf på militärens bana i URI, blev det oftast en golfrunda på
söndagarna.
Varje morgonen vid samma klockslag, kom en militärkolonn på cirka 30-40 fordon. Dom utgick från orten Uri, och körde genom arbetsområdet, och vidare till Srinagar, det är en sträcka på ca 100km.
Srinagar, är huvudstad i den indiska delstaten Jammu och Kashmir, fast bara under sommaren, under vintern är det Jammu, som är huvudstaden.
Vägen till och från golfbanan var ibland ganska riskabel med tanke på att den rasade lite då och då vid regnväder! Sådan information fick våran säkerhetschef av militären.
På den här bilden ser man vart ett ras har gått ner. Vid regn kom det mängder med vatten och drog med sig vägen, så det gällde att se upp vart man körde.
De runda ringarna, är där våra bilar åker, lite svårt att se kanske.
Den här vägskylten var en bra påminnelse, men inte för militären, som körde väldigt fort. Man var glad om man kunde köra åt sidan tillräckligt mycket så dom kunde passera utan att skada bilen!
Vackert med mandelträden som blommar i dalen.
Framme på golfbanan möttes man av CaddieMastern och några av hans caddies.
Informationstavlan på Sunny Vale Golf Club har en bra text:
Logotypen såg ut så här, den har jag på en golftröja.
Ett vapen och en golfklubba, lite originellt.
Golfbanan har också ett stort fint blommande träd mitt på fairway.
Här på fairway kunde ibland militärhelikoptern komma och landa, då fick vi avbryta spelet och gå undan.
Den här militäranläggningen med golfbanan, låg väldigt nära Pakistanska gränsen.
"Nästan", bakom det blommande trädet!
Vi damer kunde åka iväg med chaufför, en gång i veckan och spela golf. Naturligtvis om det passade militären att ta emot oss, så dom inte hade någon övning eller så.
Förutom att vi hade varsin caddie, så hade vi även beväpnade vakter som följde oss hela tiden. Allt för att skydda oss damer från överfall osv.
Efter spelet fick vi sitta i militärens trädgård och fika med våra medhavda termosar.
Tänk så skönt vi hade det i solen, i väntan på att chauffören skulle komma och hämta oss.
Ibland bjöd militären in oss allihopa till sina söndagstävlingar.
Då var det riktig fest i trädgården.
Mat och dryck serverades.
Och prisutdelning hihihi
Synd att jag inte kommer ihåg vad jag fick?
Avslutar detta inlägg, så jag inte tröttar ut er alldeles, ni som orkat läsa hit hihihi
Det verkar kunna bli ytterligare något inlägg om min tid i Kashmir!
Tänk så roligt det är att få friska upp minnet, om hur man hade det då.
Kram
Yvonné
