Nu har vi kommit in i Juni månad och äntligen har det blivit soligt och även skönt i luften, nästan jämnt. Bara för några dagar sedan vart det kyligt i vinden, inget barbents väder då inte. Nu har jag ändå plockat fram sommarkläderna och lagt undan tjocktröjorna, för inte ska det komma sådan kyla att de ska behövas.
***
I början av förra veckan visade väderlekens app, att det skulle bli en regnig vecka. Suck, vi som skulle få vänner på besök. Inte nog med det, det skulle vara Stockholm Marathon på lördagen.
Visst blev vi glada att väderappen hade så fel, bara några droppar regn kom det totalt på hela veckan.
I tisdags kom äntligen Kjell och Dessan inrullande med sin nya husbil, som dom köpte i höstas. Den var så fin och naturligtvis fint fixat inuti.
Men att dom kommer klädda i bara shorts och tyckte vi hade varmt, jo då kommer man från norra delarna i Sverige. Både Jakob och jag gick varmt klädda hahaha
Kjell är duktig i köket och han ville bjuda på palt, som vi verkligen tycker är gott. Han fick hjälp av Jakob när det var dags att riva den råa potatisen.
På kvällen kom deras yngsta son med sambo och deras två små söta flickor, dryga 4 och 2 år.
Det passade så bra att dom kunde bo hos oss, när föräldrar skulle springa Stockholms Marathon. Nu är det tredje gången som dom bor hos oss och känner sig hemma, däremot är det första gången, som vi är hemma.
Det var roligt att få träffas och vara tillsammans.
En dag cyklade vi fyra bort till Tyresö Slott och Notholmens Cafe. Där var det familjedag med metartävling. Vi satte oss i solen och fikade, det där med fiske är inte riktigt något som vi (Jakob/jag) är duktiga på. Varken sätta mask på kroken eller att rensa fisk.
Kustbevakningen kom och lade till vid bryggan, man fick gå ombord och titta, om man ville.
Det var många som prövade sin fiskelycka, hur mycket fisken vägde som vann, vet jag inte men hörde att en fisk på 1, 5 kg dragits upp tidigare i tävlingen.
Radion var på plats och intervjuvade de ansvariga för tävlingen.
Det var många som samlats runt ekan och tittade på de olika fiskarna, även en kräfta, som hade tagit skydd i skuggan under den ena sittbrädan.
Slottet, som man kan besöka med att gå på visning. Börjar den 6/6 fram till 7/9 varje lördag/söndag och går att boka online, som det mesta nu för tiden.
Kyrkan, som vi gifte oss i för 25 år sedan. Den behöver man inte boka för att gå in och titta i.
Hemma igen så blev det vattenkrig, äldst mot näst yngst hahaha
Vi har haft besök av våra tyska vänner, Monica och Rainer, som bor i Schweiz. De var på genomresa i Stockholm för att fortsätta till Finland, tillsammans med en husbilsgrupp.
Fram tills för 2 år sedan då de blev pensionärer, drev dom hotell/restaurang/ställplats i Schweiz men har nu avvecklat hotell/restaurang delen och kvar är Ställplatsen i orten Unterwasser. Nu minns jag inte hur många platser det är, kanske 8st, tömning och färskvatten finns. Ligger perfekt med skidbacken/liften bara några hundra meter bort. Vi brukar alltid stanna och hälsa på dom. Även i mars var vi där och det är fin skidåkning ända ner till parkeringen. Bra vandringsområden är det också.
På kvällen när resten av vännerna kom hem, blev det grillmiddag tillsammans.
På lördagen var det dags för de två Marathon löparna att ge sig iväg tidigt.
I väntan på att resten av familjen skulle åka in och heja. Passade vi på att gå bort till vårat barnbarn, och flickor fick träffas för första gången och leka en stund.
En hel del vattenlekar blev det med vattenballonger och springa genom vattenspridare.
Själva starten på Marathon nöjde vi oss att se på tv. Visst är det imponerande att se alla löpare, hela 23600, ge sig iväg ut från Lidingövägen och vidare på Stockholms gator. Det är en stor folkfest i stan som är rolig att uppleva, speciellt som vädret denna lördag var bra.
Jakob, som tidigare har jobbat med många springlopp under många år, bland annat Marathon, är inte så förtjust i att åka in och titta på det. Även jag var med och jobbade några år, bland annat fick jag stå och ta emot vinnarna i målgång inne på mäktiga Stadion och följa upp med dopingkontroll. Det var riktigt häftigt med alla applåder som tog fart när de första löparna kom in genom porten och sprang fram till målgång.
Nu handlade det varken om mig eller Jakob utan det var Gabriel och Sandra, som gjorde sitt första marathon lopp och dom gjorde det riktigt bra. På en tid runt 6,05 vet inte exakt och duktiga var dom.
Jakob körde upp och hämtade dom vid bussen, det räckte med de meter/steg som dom redan gjort.
På söndagen vinkade vi Hej då och allihopa åkte vidare.
Ses snart igen, syrran hihihi
Kram Yvonné
