tisdag 3 oktober 2017

Sverige Del 12 Vildmarksvägen 1 ...

Nu rullar vi vidare på
Vildmarksvägen
Det var 5 år sedan som vi körde där och vi har sedan dess haft en längtan tillbaka dit.
Hittade en karta som jag kopierade för att kunna visa hur hela vägen runt går.
Vi körde inte hela rundan, utan den här gången kom vi in vid Vilhelmina och körde nordväst tills vi svängde av i Gäddede.
Häng med om ni har lust på "våran" rutt.

I förra inlägget skrev jag att vi stannade vid Sagostigen. Straxt innan Rönnös vid sjön Malgomaj.
Innan vi kom fram dit, strax efter Vilhelmina, runt orten Malgovik, vägen gick med vatten på bägge sidorna, en låg bro. Där precis efter den låga bron, håller man på att göra i ordning en ställplats. Vi stannade inte där för det var grävmaskiner och lera överallt. När det är klart blir det nog en fin plats att stanna på. 
Därför körde vi till Sagostigen. Nu måste jag erkänna att den platsen hade vi glömt bort att den låg just där. Vi blev väldigt glada då vi såg skylten, som vi kände igen från 2012 resan.
Med Näcken ute i forsen.
Där stod vi bra och på andra udden stod en personbil med båtsläp och annan husbil som hade ett blått släp. Från det släpet steg det upp rök från en skorsten!?
Återigen tog nyfikenheten överhand och vi gick dit för att se vad som hände. Jag trodde dom rökte fisk medans Jakob gissade på bastu! Vadå bastu, inte kan man ha bastu på en släpkärra eller?
Men det var just vad dom hade, en vedeldad bastu fanns det i den blå kärran hahaha Bara att dra skynket åt sidan, där fanns det långbänkar och en sprakande eld och en blank vattenbehållare ovanför så dom fick varmt vatten till duschning.
Man kan tro att det var en finne, ursäkta men de flesta finnar älskar att basta. Han var från Umeå, inte finne.
 Sagostigen, är en sagostig med figurer och berättelser som man kan gå runt i en liten kort slinga i skogen.
 Visst är det fint i skogen med röda lingontuvor
Mindre fint med detta!
Jag fattar inte hur man tänker när man dumpar detta? 
Det vackra tog ändå överhand.

 Prästkrage i september
 Om nöden kräver 

 Efter att plockat lite lingon
Åkte vi vidare
 I orten Stalon, svängde vi vänster och precis där finns det en skylt om Utsiktsplats.
Dit körde vi upp, på eget bevåg, så stod det på skylten.
Allra högst upp 
 Är det som en platå med lågt växande "träd"
 Det blåste lite där uppe men nog kan man övernatta här allt, det finns plats för många bilar.
Utsikten var det inte något fel på, trots lite moln.

Man fick en helt annan utsikt när man stannade till, straxt innan, man körde upp den sista biten.
 Även här uppe fanns det Prästkragar.
Gjorde ett stopp vid 
Litsjöforsen
Vilka fina färger!
 Nästa stopp blev den stora breda
Trappstegsforsen

Vi började närma oss Klimpfjäll
Fast innan dess, fanns en avtagsväg till 
Fatmomakke 
dit åkte vi på grusvägen, hade vanan inne sedan Finlands grusvägar hihihi
En länk att läsa om denna fina plats som var Samernas mötesplats.
Absolut värt ett besök, tyckte vi, trots grusvägen.
Man fick gå över bron och Kyrkstaden ligger längst bort till vänster i bild.




 Kåtorna ligger utspridda lite här och där.


 Fantastiska stolpar det står på, lite knepigt kan det bli att klättra upp haha

 Visningskåtan var öppen
 Så här såg det ut inuti och så här såg det ut i den, som vi knackade på hos och fick titta in i nere i Arvidsjaur. Fast den var så klart mysigare inredd.
 En härligt vacker kyrkdörr
 med en fin nyckel och tyvärr låst kyrka.


 Tänk om man skulle åka upp hit och fira Midsommar?

Nu kommer i alla fall jag avsluta detta lååånga inlägg.
Vilket resulterade i att vi inte ens har kommit upp till Stekenjokk än.
Hur kan det bli så här mycket bilder i mina inlägg hahaha
Jo jag vet, jag älskar att fota och tar enormt med bilder som jag ska se över först.
Nog för idag, del 2 kommer snart.

Kram
Yvonné












måndag 2 oktober 2017

Sverige Del 12 Piteå Arvidsjaur ...

Då var vi i Piteå hos våra vänner Kjell och Dessan,
Vi träffades för första gången, just här på Västra Kajen för 5 år sedan, den 17 september 2012.
Innan dess hade vi lämnat några kommentarer på varandras bloggar.
Till Västra kajen 2012, kom Kjell och Dessan sladdande med sin bil i mörkret och vi började prata.
Ja och pratar med varandra gör vi såklart fortfarande.
Visst är det kul med bloggandet när det blir en sådan här fin go vänskap, som vi har fått.
Nu följde vi med hem till deras fina ljusa lägenhet som ligger mitt i stan. Mer centralt kan man inte bo.
Där överraskade Dessan verkligen Jakob.
 När dom var nere hos oss för ett tag sedan tyckte hon att hans tennarmband såg lite slitet ut, som han hade fått i mars. Nu hade hon gjort ett nytt tenntråds armband till honom.
Han som sa till mig att han inget ville ha för han hade det som Dessan hade gjort. Nu fick han ett till, för inte tar han av sig det mörkbruna han fått tidigare inte hahaha.
Det är såå fint, hon är duktig Dessan.
Mysiga kvällar med goda middagar a la Kjell/Dessan har vi haft.
Kjell trivs i köket när han får laga maten,
5-stjärnig uppläggning på planka med kött, mos, bakad potatis, baconlindad sparris, och en bea.
Åhh så gott det var.
Drycken blev ett
Carthago vin.
Hur många husbilar har sin egna vinproducent hahaha
 Som pricken över i blev det en ljuvlig pannacotta med hjortron.
Mums
Så bortskämda vi blev.

En kväll tog vi "spegel-hissen" upp till 13:e våningen, för ett besök uppe i det nya hotellet som är byggt i stan.
Där uppifrån har man en fantastisk utsikt.
Om man fotade som jag gjorde, genom rutan, ser det ut så här
 eller så här
Denna bild lånade jag från Dessan, tyckte det blev så fint när hon använde sitt stjärnfilter.
Vi hann med en Second hand. Ibland kan man hitta tyg men denna dagen fanns inget av intresse.
 Carinas, är en väldigt trevlig butik som har riktigt fina hantverk och även lite rökt kött.
 Dessan och jag tog en extra sväng till tygbutiken och köpte en bit tyg som vi delade på.
Det är inte alltid man behöver flera meter av ett tyg, utan en liten bit kan räcka.
 Dagarna gick fort och vi vinkade och tackade för oss för att fortsätta på våran resa.
Från Piteå körde vi vägen mot
 Där stannade vi till vid
Intressant att gå runt och titta.


 Det som är lite extra roligt med denna Lappstad är ju att det fortfarande används.
Kåtorna är privatägda. Vi kände röklukt och gick mot den kåtan som hade öppnat luckorna i taket och hade en barnvagn utanför. Man får inte vara blyg inte, så vi knackade på och fick titta in. Där hade dom lagt ut härliga renfällar runt elden som brann i mitten, omgiven av stenplattor. Nej jag fotade inte, där kände jag att gränsen gick hahaha


Vi fortsatte rulla vidare till
Där slog vi läger för natten.
Fortsättning följer när vi åker
Vildmarksvägen,

Kram
Yvonné