Tyskland CittiPark Till Malmö ...

Efter de två dagarna i Wolfenbüttel åkte vi på söndagen sista biten upp till Lübeck. Vi hade stundtals regn under vägen, som upphörde och blev fint fram emot kvällen.  Tror inte att det spelar så stor roll när man kommer till den parkeringen, det står alltid bilar där. Och på måndag morgonen när vi vaknade och butikerna hade öppnat, stod det bilar på kö för att få en plats. 

Vi gjorde våra ärenden borta på Bauhaus som förresten hade ett café med mycket gosaker till kaffet och  billigare än fiket inne i CittiMarkt.  

In på tankstället bredvid ställplatsen rullade denna skönhet och vi var snabbt på plats för att titta. 
En Bugatti från år ???? som vi redan har glömt. 

Vi hade färjan från Puttgarden på kvällningen över till Rödby. 
I väntan på färjan såg vi hur polisen jobbade med att mäta lastbilarna med långa trailers. En chaufför hade lastat på bilar, så trailern blev för lång, vad det ledde till vet vi inte men förmodligen böter och han åkte vidare. 

Plötsligt flög det upp tusentals fåglar från träden runt omkring, ganska obehagligt, vi gick in i bilen. 
Vet att vi såg svärmar med fåglar när vi besökte BM o Lars i deras lägenhet i Falköping men det här var ännu fler, usch, tänker på Hitchcocks Fåglarna.

En snabb överfart på 45 minuter och sedan var i Danmark. Stannade för natten, på samma ställe, som när vi åkte söderut. 

***

Vi kom igenom Danmark och var på svensk mark runt 13-tiden, toppen att checka in på Sibbarps camping.

Senast vi var här, var i Maj månad då vi kom hem från Vårens resa och anslöt till Manges Minnesceremoni ute i sundet, tankarna på Mange kom såklart när jag ser ut på segelbåtarna.

 Underbart väder med en lat eftermiddag i solen som värmde så gott. Kvällen, då blev det lite lätt kyligt med vinden som kom in från sundet.

Den solnedgången kan man inte klaga på, visst är det magiskt med dessa färger. 

Ett fint avslut, fast inte riktigt, på höstens resa med första svenska anhalten i Malmö.

Kram Yvonné

Tyskland Fortsättning I Wolfenbüttel ...

    Fortsätter från föregående inlägg i denna korsvirkestad, som har några statyer vi gick förbi.

Wolfenbüttel = vargen och boplats.
Bronsstatyn med vargen, visst ser den lite grym ut.

Framför St. Trinitatis kyrkan på Holzmarkt står det fina trädgårdsmästarparet.

Vi stannar till vid en av platserna där minnesmärket är för att hedra det judiska samhället.

I marken, en stor Davids stjärna med namnen på de som föll offer för nazismens grymma förföljelse.
De fem stelarna som sticker upp ur marken är gjorda till att likna järnvägsräls och fyllda med sten. Symboliserar deportationerna av personer till förintelselägren. 
Visst blir man tagen av platsen när man står och läser och ser det, hemskt det som hände.

***

Jägermeister, örtlikören har sitt huvudkontor i Wolfenbüttel, startade som ättiksfabrik 1878 och har fortfarande sin fabrik där. Den har sedan 1934 utvecklats till en örtlikör med hela 56 olika örter rötter frukter. Exporteras till hela 140 länder. Man har kunnat gå på visning där tidigare men det hade upphört, när vi var där.
Det är många sorters örter, men det finns två andra likörer med ännu fler örter.
Chartreuse med sina 130 örter som Kartusinamunkarna tillverkar i bergskedja med samma namn, Chartreuse, i närheten av Grenobel. Vi har varit där som går att läsa  Klostret där Chartreuse tillverkas

Ytterligare en örtlikör är italienska Sterga med 70 örter.

***

Passerade en muralmålningar som var tvunget att fotas både dag som kväll, den var så fin.

Tänk så fint man kan måla en tråkig container. 

Vi gjorde ett besök på slottet, från 1100-talet, ursprungligen vattenborg med en vacker barockfasad.  Det har en museum våning man kan besöka med audioguide, visserligen inte på svenska men både engelska och tyska funkar för oss och så var det fotoförbud. Förutom museum våningen finns en gymnasieskola och federala akademin håller till där.
Vi tyckte det var intressant, fint och många originalföremål, 

Dagen innan när vi gick runt i stan, gjorde vi ett besök i St. Trinitatis kyrkan där det pågick repetion inför den stundade, Kulturnatten. Då hade alla kyrkor teatern slottet öppet med gratis inträde, såg några butiker där det verkade vara föreläsning. Däremot var det ingen försäljning av grillade korvar, som vi alltid tror att det ska finnas när det är fest i byn. Vi blev lite besvikna, hade sett fram emot en god grillad korv. Fast det var ju kulturen det var fokus på denna kvällen.

Vi började med en kort föreställning i Lessing Teatern. Var 30 minut började lite olika förställningar, som visade vad teatern hade att erbjuda för program.
Tyvärr blev det ganska rörigt i salongen då folk släpptes in och många gick ut under föreställningen. Faktiskt så smet även vi ut, skäms lite men men vi satt i alla fall ytterst på raden vid dörren.

Fortsatte bort till kyrkan och där var det fullt med folk som lyssnade på de olika framträdandena. Vi missade det vi hade lyssnat på tidigare, när vi kom in var det en kör.

När vi ändå besöker kyrkorna så gick vi bort igen till den stora kyrkan som hade orgelmusik på programmet. Nu var det mycket folk även i den kyrkan, mot när vi besökte den tidigare. Det var olika organister under kvällens lopp, vi fick lyssna på en kvinnlig som spelade lite olika stycken.

Vi gick ut och mörkret hade börjat lägga sig i staden. På ett ställe utmed kanalen stod folk samlade med lite dryck i glaset. På Lessing teatern gick fortfarande folk ut och in genom entrén till de olika förställningarna. Medans vi fortsatte hem till Annexet.

Kram Yvonné

Tyskland Korsvirkestaden Wolfenbüttel ...

Vi lämnade orten Alsfeld och alla korsvirkeshus bakom oss, för att åka 25 mil. Det blev ut på autobahn, till ytterligare en ort med korsvirkeshus, nämligen Wolfenbüttel. Är residensstad, grundades redan på 900-talet ligger en bit uppåt i norra delen av Tyskland i delstaten Niedersachsen. 
Där finns en hel del att upptäcka, korsvirkeshus, statyer, kyrkor, slottet, teatern, Herzog August biblioteket och örtlikören Jägermeister och säkert mer.
Det kommer bli två inlägg därifrån.

När vi åkte dit och hade lagt in koordinaterna i GPS´n hamnade vi inne i ett bostadsområde på en smal gata med stora betongblock/blommor. Det var inte rätt väg att köra in på, det gick så mycket bättre med gatuadressen Langen Strasse 21.

Ställplatsen tar emot runt 40 husbilar, platserna är stora och det går att boka. För att komma innanför bommen till ställplatsen, får man på lågsäsongen gå bort till badet och checka-in. Med nyckeln i handen låses bommen upp, den går även till toa/dusch utrymmet. Ström ingår i priset på 19 euro.

Det var nära bort till stan och en fin promenadväg, vi tyckte inte det var någon idé att ta fram cyklarna.  

Gjord i brons, stod hon där, fina Flora, den romerska mytologins gudinna för blommor vår och växtlighet.

Man passerar Lessingtheatern. Byggdes 1909 i reducerad jugendstil som är en av norra Tysklands vackraste teatrar. Det är en liten fin teater, som efter ombyggnaden minskade ner platserna till endast 485 platser för att ge bättre bekvämlighet i raderna. Vi gjorde ett besök där och såg en kort föreställning dagen efter.

Strosade runt och tittade på en bråkdel av de mer än 1000 korsvirkeshusen. Åt vilket håll man än tittade fanns korsvirkeshusen, lite sneda och vinda och till slut var det som att vi också tittade i kors. 

Vid Holzmarkt, hörde vi musik från St. Trinitatis kyrkan och gick in. Hör ni vilken musik det är som de tränar på?

Vi gick vidare bort till den stora stadskyrkan Beatae Mariae Virginis och Stadtmarkt med den stora ryttarstatyn Hertig August monumentet i brons. Där vi satte oss med en fika. Jakob tog sin tredje Schwarzwaldbit och då rankade han dessa tre i den ordningen han hade ätit, alltså, den första var bäst.

Självklart gick vi in i den stora vackra stadskyrkan Marien kirche som såg ut så här inuti. 

Det smalaste huset, såg ut så här och lilla kanalen som de kallade Lilla Venedig.

Varje hus har så klart en dörr och vi har sett så många fina dörrar.

Det var lite lustigt att se fasader med tegelpannor, det har vi inte sett någonstans. En hel del hus hade även skiffer bland annat runt fönster.

Upplösningen på filmerna är inte de bästa, ska se om jag kan ändra det.

Det kommer bli ytterligare ett inlägg.

Kram Yvonné

Tyskland Via Rastatt Till Alsfeld ...

Följande morgon smattrar det på taket och dimman molnen gick långt ner i dalen. Vi tog det lugnt och ville vänta ut tills regnet slutade. Till slut var det bara att bita i det sura äpplet och åka iväg. Vägarbetarna hade jobbat på bra men trafiken fick fortfarande inte släppas på över bron. Vi gjorde som alla andra, följde de gula skyltarna, men vilken skulle vi följa när vi kom till ett vägskäl? 

Vi kör mot BadenBaden, tyckte Jakob och fortsatte in på väg L79. Man kan ju inte stå och vela i en korsning med bilar bakom och börja titta på kartan eller hur?
Hej och hå vad det går, men uppåt! Skulle vi inte åka ner? Vägen var ganska trasig på sina ställen och plötsligt var alla bilarna försvunna som varit bakom oss.
Kan bara säga: att Jakob inte stannade och släppte av mig i skogen, när vi kom upp på högsta punkten Rote Lache, förstår inte jag. Det var absolut inte min dag att åka på den vägen, som jag tjoade grät och svor så tungan blev helt svart, av rädsla, blev nog så överrumplad av att vi hamnade på just en sådan smal dålig väg.

  

Det som är jobbigt är att jag inte har röntgensyn och kan se genom kurvorna ifall man får möte. Många gånger kör folk fort i kurvorna och lite över på motsatt sida.

Det är roligt med en sådan här kamera så man kan titta Vad var det som egentligen hände?!

Fast egentligen var den väl inte såå smal och brant eller ... ?

Hur som helst, vi kom ner helskinnade och med tanke på att det var regn dimma, slapp vi möta så många bilar och motorcyklar det hade kunnat varit en fin dag. 
I BadenBaden gick stora vägen genom en lång tunnel 2585m, ännu en sak som jag inte gillar: tunnlar med mötande trafik, vilket detta var. Vi åkte fram till ställplatsen i BadenBaden som såg bra ut och låg säkert bra till. Men i det läget var min kropp så trött av all anspänning och åkande över berg och som avslutning tunneln, att jag gick inte ens ur bilen, orkade inte med något stadsbesök.  Så varför stanna i BadenBaden?
Vi åkte direkt vidare och efter 20km var vi framme i Rastatt, på en ställplats, där var det skönt att bara få landa en stund.
Det som är lite roligt, är att vi hamnade med husbilen i Rastatt, en stad som vi hade kunnat cyklat till eller tagit tåget till från ställplatsen i Forbach. Vi körde genom stan lite kuperad och såg ett slott inne i parken som enl P4N hade ställplats, men det var för Plåtisar.
Platsen dit vi kom till, visade sig vara en pausplats för bussarna och parkering för besökare till kyrkogården. Att stå vid kyrkogårdar är inget vi brukar göra men här märkte vi inte ens att det var en kyrkogård. Betalning fick man göra med en app.
Och efter vi gått och handlat, gick även vi in på den stora fina kyrkogården. Toalett kunde man använda i huset där försäljning av blommor var, alltså bakom mig där jag stod och tog detta kort.

***

Natten var lugn, trots att gatan var bredvid. Utvilad och återigen glad, satte vi fart ut på autobahn i solskenet. Inga fler kringelikrokvägar skulle vi ha och siktet var inställt på orten Alsfeld i Hessen, 100km norr om Frankfurt am Main. 
Vi har varit i den orten två gånger tidigare, senast var 2016 och vi tyckte det kunde vara dags igen. 
Efter 250km och klockan var runt 15,30 rullade vi in och kunde konstatera att det var fullt, 40 platser, en vanlig torsdag den 17/9-26!
Det visade sig att man kunde även stå på personbilsplatserna, vilket det blev många som gjorde innan dagen gått över till kväll.  Platsen är bra, kostade 8 euro, vill man ha ström, färskvatten och tömma kassetten kostar det x-tra, tömma gråvatten är gratis. I biljetten ingår en dusch i badhuset, som ligger några hundra meter bort.
Brödbilen kommer på morgonen runt 8,30 och tutar men man får vara snabb att hinna ut, vilket inte vi var hihihi.
Visst jag förstår att den här platsen blir snabbt full, då det ligger så nära torget restaurangerna osv.
P4N   50.7484   9.2790

Vi gick så klart in till stan och såg storkens stora bo uppe på tornet men ingen stork som tittade ut på oss.

Fint med utskurna figurer i knutarna och utsmyckade husen, till och med en katt på stupröret.

Där var det fest på torget och vi möttes av musik, inte bompabompa, utan CCR, Creedence Clearwater Revival´s : Have you ever seen the rain.
Ett band som var lite av mina favoriter, gillade den musiken på 70-talet, även fortfarande när jag hör den.

Varje torsdag kväll mellan april-september är det fest på torget med olika teman. Just då var det strykbordstävling, ja det gäller att hitta på olika tävlingar. Vem hade dukat upp bäst roligaste strykbräda, vem som vann eller vad priset bestod av, vet ej.

Vi har som sagt varit där tidigare och gått runt efter karta som berättade om de olika gamla husen. Det är närmare bestämt över 400 stycken välbevarade korsvirkeshus från 1500-talet. Orten Alsfeld har blivit utsedd till ett europeiskt mönsterexempel på byggnadsvård. 

Ett glas vitt vin innan det var dags att gå och äta middag, smakade gott. Vi ställde oss vid Weinhaus som är ett av alla husen vid torget. I ena hörnet av huset, sitter det fortfarande kvar ett halsjärn. Från medeltiden och framåt var det skampålen, där personer som gjort något olagligt låstes fast med ringen runt halsen. Ja tänk så hemskt att behöva stå så till allmän beskådan och bli spottad på.

Vi drog oss bort till restaurangen Kartoffelsack. Krogen som vi tidigare har besökt och längtat tillbaka till. Den goda maten och att det var mysigt. 

Absolut att maten var bra, det var den. Men ja vad ska man säga: återvänd inte till en bra plats då det är risk att bli besviken. Vi har varit där två gånger med många års mellanrum och trivts bra men nu är det andra ägare, sedan 6 år tillbaka, som skapar sin inredning atmosfär osv. Kommer man dit för första gången, tycker man säkert något annat.

Vi tackade för oss lämnade Alsfeld morgonen efter.

Kram Yvonné