fredag 4 september 2015

Vad Var Det Som Egentligen Hände Pappa .......

Inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att detta skulle hända mig/oss.
Inom loppet av tre veckor sker detta:
Först förlorade vi våran fina kissekatt Nogger.
Därefter, är jag påväg in i väggen.
Några dagar senare, avled min moster plötsligt. Hon var min mors sista syster i en syskonskara av 7.
Redan där tyckte jag att livet vart ganska tufft. Min mor behövde stöd och jag själv kände att jag inte riktigt räckte till.
Då kom nästa smäll utan förvarning: min fina goa pappa dör!!!

Pappa hade åkt in på sjukhuset för han var lite tungandad.
Allt var under kontroll, han gick omkring på avdelning med sin droppställning innehållande penicillindropp. Läkarna tyckte han var en oförskämt pigg 84 åring med tanke på att han ev hade en lunginflammation. Han skulle bara göra en datortomografi av lungorna och därefter planerades det hemgång. Vi pratade med varandra runt 14-tiden och allt var bra, han väntade på besök av sin särbo.
Ja så kom det ödesdigra telefonsamtalet klockan 17,35 och en lungdoktor presenterar sig och frågar om jag är ensamen hemma? 
Den frågan sa allt.
Inom loppet av ett par minuter satt vi i bilen och körde in till sjukhuset.
Under den tiden det tog för oss att komma fram hade han genomgått datortomografin. Där man såg att hans kroppspulsåder hade brustit. 
Hade man sett detta tidigare hade det ändå inte gått att operera, det var alldeles för stort.
Pappa vaknade aldrig upp efter det som inträffade på avdelningen.

 Det har varit tufft och är fortfarande.
Mycket praktiskt som ska ordnas med lägenhet papper osv osv osv.
Två stycken begravningar med 5 dagars mellanrum.

På Pappas begravning, sjöng "våran" dotter Kristina akapella i kyrkan.
Hon har en sådan fantastisk vacker röst.


Ängeln I Rummet

"Det bor en ängel i mitt rum
hon har sitt bo ovanför mitt huvud
hon gör mej lugn
och hon viskar till mej
allt det jag säger dej 

Det bor en annan i min kropp

hon har den vackraste av själar
hon är kärlek och hopp
och hon berättar för dej
hur mycket jag älskar dej 

Det bor en ande vid min fot
som blåser värme över huden
det kittlar och du såg att jag log
men när hon andas på mej
är det för att jag ska komma
och värma dej 

Här är jag med allt det andra
som gör en människa hel
och jag hoppas jag hoppas att du orkar
och att ängeln i rummet
det är henne
du ser"



Jag hade gjort ett stort BlomsterHjärta 
och skrivit text på bandet:
"Far i Baljan"  Tittar du ner, tittar jag upp
(När han ringde sa han oftast: Hej det är Far i Baljan)


Allt har gått så fort.
Känns som jag lever i en bubbla och inte riktigt kan ta till mig vad som egentligen har hänt. 
Så mycket praktiskt som har varit och fortfarande är.
Vad händer sedan?

Det är konstigt tomt, pappas röst kommer aldrig mer höras.

Vi försöker samla ihop oss så sakteliga och komma tillbaka till livet.
Livet går vidare, sägs det.

Kram
Yvonné











11 kommentarer:

  1. Ibland undrar man om man ska klara mer.....men trots alla tråkigheter så är vi starka .......och det är du också.
    Känner med dig i din sorg, hoppas och tror att du trots allt ska orka igenom allt det praktiska.
    Kramar till er båda.

    SvaraRadera
  2. Mycket på en gång och jag förstår väl att livet känns tungt, men det måste gå vidare!

    Hav tröst!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Beklagar förlusten av din far och släkting. Förstår att du har det tungt nu. Tyvärr går det inte att planera allt, en del saker bara händer helt plötsligt och överraskande. Hoppas att du får tid över att även tänka på dig själv och kunna landa på ett bra sätt. Långa promenader rekommenderas, det brukar jag ta till när livet kör ihop sig alltför mycket.

    SvaraRadera
  4. Usch så mycket otrevligt som hänt på en gång för er!
    Men som sagt,livet måste rulla på ändå.

    StyrkeKramar......

    SvaraRadera
  5. Jag har redan sett den fina blomsterkransen ...via mms. Din pappa tycker nog att han har en duktig dotter som gör så fina saker för honom. Det är skönt att vi ändå kunnat prata med varandra flera gånger och pratat om vad som hänt. Men det är verkligen jättetrist att detta hände. Sköt om dej, och tack för dagens samtal också. Kramiz

    SvaraRadera
  6. Ibland förstår man inte varför allting ska hända på en gång...Skickar styrkekramar och hoppas att du har fina och bra människor runt omkring dig!

    SvaraRadera
  7. Tänker på er båda.
    Kram Sven & Sussi
    Husbilen Ventilen

    SvaraRadera
  8. Ibland kan det kännas som om vissa perioder i livet, är som att vandra i "dödsskuggans dal". Jag har själv gjort det och jag tror att du känt det nästan likadant just nu. Res på dig, du är stark, du kommer att klara detta också. Du har orkat att göra detta enormt vackra konstverk av blommor, mitt i den svåraste av stunder, då orkar du allt. En stor Smålandskram.

    SvaraRadera
  9. Vad kan man säga; beklagar sorgen/sorgerna låter så stelt och futtigt. Iblan delar Livet ut fler smällar än vad man tror man klarar. Fast det gör man ju. Styrkekram och varma tankar till dig och familjen. Hjärte-kransen gudomligt vacker, fylld med själ och kärlek.
    Kram/Titti

    SvaraRadera
  10. Så tungt, men du vet att sorgen ska bearbetas och det går! En dag i taget, precis som med det egna tillfrisknandet! När man är mitt i sorgen tror man det inte, men vi stärks! Ha förtröstan och ta vara på de positiva minnena. Du gjorde ett jättevackert hjärta! Jag tror han tittar ner - på något sätt! Styrkekramar! Elisabeth

    SvaraRadera