Tyskland Och Två Slott ...

 Att vi övernattade i orten Pfullingen som vi inte visste något om, var egentligen bra med tanke på att dagen efter, hade vi nära till utflyktsmålet. 
Nja vädret hade så klart kunnat varit mycket bättre än regn, som inte ville sluta och molnen, som strök över trädtopparna. 

 Men är man ute i god tid som vi var, kunde vi också invänta uppehållet, som till slut kom och vi klev ur bilen på den stora parkeringen. 
Vi hade tagit oss till Schloss Lichtenstein.
Det slottet ligger inte i landet Liechtenstein, utan vi håller oss kvar, söder om Stuttgart i Tyskland.

Vi hade inte förbeställt några biljetter men det var inga problem och vi fick en stund att gå runt i den lilla parken i väntan på den guidade visningen. Om man vill se slottet måste man gå med guide.

Redan på 1100-talet byggdes en borg på platsen men som förstördes år 1311 och efter kriget byggdes den upp igen. I slutet av 1300-talet blev den återigen förstörd och 1390 byggdes det upp en ny, fast 500 meter från den gamla ruinen. Det har rivits och byggts upp ett antal gånger, 800 meter upp på klippan, som är fristående. Hur kunde dom, otroligt.
Slottet Lichtenstein även kallat Sagoslottet i Württenberg. Är ett romantiskt slott, inspirerad av Wilhelm Hauffs roman, Lichtenstein. Byggt av greven Wilhelm Württenberg för att hylla medeltiden.
Byggdes på två år mellan 1840-1842. 

Det är idag privatägt av Wilhelm Württenbergs ättlingar.

Molnen kom och gick och plötsligt kom solen fram.

När vi var klara med guidningen, som var bra och vi fick se två våningar med fina målningar och fönsterglas. Speciellt taket i det lilla slotts kapellet, som var blått med guldstjärnor och sju guld medaljonger. I rummet där det intogs drycker efter jakten fanns det fina målade jaktmotiv.
Där hängde även ett champagneglas, lika långt som ägaren Wilhelm 1,93m och rymde tre stycken champagneflaskor.
 Den översta våningen fick vi inte se, det var special visning. Men som på många platser, var det fotoförbud, därav inga bilder.

***

Därifrån åkte vi vidare till nästa, Burg Hohenzollern. 
En borg som man ser på långt håll när man kommer åkande, då den ligger uppe på 855 meter, berget med samma namn Hohenzollern.

Vi åkte ända upp till den översta parkeringen, där allmänna vägen tar slut och en ställplats finns. När det blev sen eftermiddag och personbilarna åkte därifrån, kunde vi ställa bilen på en av de fem markerade platserna.

Från den parkeringen och även från de parkeringarna som man passerar på vägen upp, går det shuttle buss upp till borgen. Vi tog en kvällspromenad upp till borgen och valde trapporna, 305 trappsteg.  

Mäktigt att se den stora borgen nerifrån vägen när vi kom och gick uppåt.

 

Vände vid den stora porten och följde vägen ner, vilket var bättre att gå än alla trappstegen.

Följande morgon vaknar vi till klarblå himmel och vindstilla. Hade köpt biljetterna online till ett tidigt besök på slottet och hoppade på första shuttle bussen som tog oss upp.

Det är ett stort slott/borg där man får gå runt själv, utan guide. Man fick fotografera, utom i skattkammaren där bland annat den fina Prussians Kungakrona fanns.  Det finns gott om duktiga guider utplacerade överallt som man kan fråga. Man kan även scanna en QR code och lyssna i mobilen medans man går runt. Vilket vi inte gjorde, för oss räckte det att titta och fråga guiderna i rummen.

Här finns en länk att läsa om detta 1100-talets gamla slott, som precis som föregående slott, har blivit förstört och återuppbyggt. Dessutom är detta ett slott som ingen bodde i efter att det renoverades på 1800-talet, det användes som representation med någon enstaka övernattning. 

Vi fick en fin utsikt, kanske inte riktigt 100km som det sägs att man kan se där uppifrån. Fint med molnen som låg längre bort nere i dalen, 

Slottet har två kyrkor då den Swabiska delen av Hohenzollern familjen var katoliker och den Prussiska delen var protestantiska.  Båda dessa kyrkor använts än idag.

Den katolska kyrkan har original fönster från 1300-talet.

Vi tar väl en rundtur i det vackra slottet också, följ med.

Drottningens rum där alla sammetsmöbler gick i vackert blått.

Kungens rum var mer dämpat.

Silver rummet nere i källaren, var imponerande.

Att komma ut i solen och sitta ner på serveringen med en god schnitzel och pommes, var riktigt skönt innan vi lämnade slottet.

Härligt väder och vi gick vägen ner till parkeringen, i stället för att åka.

Mätta och belåtna, åkte vi vidare.

Kram Yvonné