När vi är ute med husbilen, kommer vi på lite olika saker som borde fixas. Bland annat är det detta tygskynke, som vi har uppsatt vid takfönstret i sovrummet. Eftersom Jakob är lite känslig i ögonen är det skönt med lite mörker när man lägger sig för en stunds siesta. Har man då fönstret öppet, för man vill ju ha in luft men inte ljuset.
På segelbåten som min vän Jack hade, satte han upp ett windscoop och vid takluckan just en sådan här tygbit. Då drogs vinden ner och man kunde rikta vinden, genom att släppa ett hörn.
Tog några bilder för att visa.
Det här tyget är ett svart fodertyg som jag sytt dubbelt. Magneter är insydda i hörnen och även mitt på sidorna.
Här är ena hörnet nersläppt.
Två magneter nersläppt och det blir genast ljusare och mer vind kommer in.
Men vi ville inte ha ljuset/vinden rakt i ögonen, därför har jag sytt i flera magneter på de övriga sidorna också och Jakob har satt fast magneter på själva ramen.
Släpper man ner som på bilden, svalkar det skönt mot benen och inget ljus i ögonen.
Tyget har blivit lite blekt som synes men det syns inte eftersom den är uppåt. Används den inte, bara att ta bort.
Har sytt likadant till sovrummets sidofönstret. Siesta med sidofönster öppet men vill inte ha insynen, då är det bara att sätta upp tyget och det fläktar härligt.
***
Back kameran har vi och jag har upplevt att det har blivit som dimma på linsen. Försökt att ändra kontrasterna färgen osv men inget har blivit bättre. Tanken var: Nej håller den på att gå sönder!
Men tänk så enkelt det var, bara att rengöra linsen hahaha och nu är det återigen en superbra bild.
***
11 dagar senare är vi tillbaka i Uddevalla hos Telemontage som har agenturen för HPC stödben. Förra gången åkte vi hit direkt efter att ha spelat T L golfen i Herrljunga. Det var då vi hade fått problemet med vänstra stödbenet fram, när vi stod på Motala Golfklubb. Det är väl som med oss människor, det behövs nya reservdelar ju äldre vi blir eller hur. Fick det ordnat och glada i hågen åkte vi hemåt. Säg den glädje som varar länge, då vi hörde en smäll när vi åkte över en broskarv. Aj aj det var vänster bakben som hade släppt och börjat sjunka ner. Bara att stanna och tejpa upp och boka en ny tid.
Ja och nu är Annexet på verkstan igen.
Det visade sig vara en skada på cylindern, det hade flagat. Ingen idé att jag försöker mig på att berätta något mer, begriper det inte ändå. Men så här såg det ut.
Medans bilen var upphissad hinner jag lägga upp Jakobs shorts och ägna mig lite åt bloggandet, som inte alls är i fas.
Ser ni mina blå strumpor med rosa hjärtan? Inte så svårt att missa dom hahaha Det är stödstrumpor, vilket jag alltid använder när vi åker i husbilen. Tycker det är väldigt skönt med sådana strumpor som håller åt, eftersom jag har några opererade inre åderbråck. Att stå eller sitta still, då börjar det dunka och spänna i benet men med stödstrumporna på, känns det inte alls.
Köptes när vi var i Vingåker hos Gus Textil.
***
Vi Tackade för oss när stödbenet var avklarat, och körde söder ut och passerade ett gråmulet regnigt Göteborg.
Nästa stopp blev i Limdome. Ja varför kör man till Lindome, kanske någon undrar. Jo där hittar man JR Larmcenter, företaget som har satt in vårat larm i husbilen. Och säkert resten av halva Sveriges husbilar, tycker det är många som nämner detta företag.
Har inte nämnt detta om larmet tidigare. Det var så att, plötsligt drog larmet igång när vi stod med bilen hemma. Jag Yvonné stod uppe på en stege och Jakob rensade ogräs. Båda två trodde att den andra hade gått in, utan att larmat av, men så var det inte. Ni som har ett sådant larm, vet hur hemskt det låter. Dels ljudmässigt och med alla olika läten, som toktjuter, hemskt. Kändes som en evighet innan nyckeln hittades och larmet stängdes av. Sedan dess har vi inte kunnat larmat eller skal larmat bilen, bara låst med nyckel.
Därför hälsar vi på i Lindome.
I deras butik finns det lite smått och gott av tekniska saker.
Bland annat fastnade jag för denna Garmin Camper 895.
Vilken fin upplösning och större skärm, till skillnad mot den Camper 770, som vi har idag.
Får nog skriva upp det på önskelistan hahaha
Trots att vi inte hade en avtalad tid, körde vi förbi då vi tänkte att dom kanske kunde hjälpa oss att koppla bort larmet.
Men vilken superservice av dessa killar. Vi fick vänta ett par timmar, som jag disponerade med att gå till matbutiken och köpte fikabröd till killarna.
Bilen kördes in och dom tog sig an larmet. Vilken glädje vi kände när vi kunde rulla ut från hallen med ett larm som fungerade och en radio, där vi fått hjälp att fått ut ljudet i alla högtalarna.
Tack för all hjälp.
Nu är alla dom problemen lösta, Jippiii, och vi kan rulla iväg utan bekymmer.
Kram Yvonné
