Vid frukosten kom Nogger, som han brukar göra och satte sig bredvid mig och jamade. Han brukar alltid lägga sig på ryggen för att bli kliad på magen. Jag tar min fot med toffeln på och kliar honom. Han börjar leka med den och jag "hoppar med foten" framför honom och han sparkar med sin ben på toffeln. Jag tar bort foten och ser att han fortsätter sparka med sin ben! Någonting säger mig: Fel Fel Fel! Han får ett Epileptiskt anfall!!!
Hur och vad gör man med en katt som får EP anfall?
Liggandes på golvet och håller om honom rinner tårarna och min tanke är: Nu dör han i mina armar!
Han är inte kontaktbar, helt plötsligt kommer en lång pust och han vaknar till och kramperna upphör äntligen. Hur länge som det pågick, vet jag inte. Kanske 30sek kanske 1 minut, varje sekund kändes som minutrar.
När han vaknat till hade han lite saliv i ena mungipan men han hade inte kissat på sig, vilket annars är vanligt.
Han jamade och jamade, tog ett par försiktiga steg, först runt i cirkel, sedan till matskålarna där han åt lite. Hans pupiller var stora svarta och glasartade, det var som om han vore blind.
Han rörde sig runt som om han upptäckte allt för första gången, väldigt försiktigt. Tog honom med till soffan och han fick ligga på min mage som han brukar göra, men han tittade sig runt som om han inte visste var han var.
Han hoppade ner från mig och gick ner för trappen, till braskaminen där vi hade en brasa igång. Där lade han sig och tittade. Han som alltid lägger sig på ryggen och vill bli kliad på magen, gjorde inte tillstymmelse till att vilja bli det nu. Han låg med framtassarna vikta under sig och bara tittade. Hans pupiller, började reagera och återgå till normalt.
Helt plötsligt kommer Jakob och säger: Han lägger sig på rygg nu och vill bli kliad! Därefter kommer Nogger upp för trappen och fram till mig, stryker sig mot mig och jamar jamar. Tar honom åter med mig till soffan och den här gången lägger han sig spinnande till rätta på min mage, med tassarna framsträckta och i kors.
En klump i halsen löses upp och jag gråter, igen!
"Mitt lilla fjun"
Han sover gott i sin favorit fåtölj just nu och vi hoppas han blir helt ok.
Usch vilken otäck upplevelse detta var.
Vet inte om det var mitt "hoppande" med toffeln som utlöste EP anfallet?
I vilket fall som helst: Jag kommer aldrig mer leka med toffeln på det viset.
Kram
Yvonné
Usch så läskigt!
SvaraRaderaHoppas det blir bra nu!
Kram
Å fy vad hemst !!
SvaraRaderaFörstår precis vilka skräck sekunder/minuter du upplevde, hoppas verkligen att det var en engångs händelse.
Det är det värsta som kan hända en när man ser att ens djur är sjukt och inget kan göra.
Kram till dig och Nogger !!
Usch va hemskt,man blir så maktlös över de små djuren !!
SvaraRaderaHoppas ni slipper detta igen på er söta "Nogger"...
Ha det gott/Kram
Stackars dig och Nogger, svårt när man inte kan göra något. Så skönt att han repade sig. Kramar till er båda.
SvaraRaderaOj vad jobbigt för dej kära vän. Förstår att du blev rädd. Speciellt när han inte kunde säga vad som var fel...det är ju så med djur. Man blir liksom hjälplös. Tur att det gick bra ändå. Kramiz
SvaraRaderaÅh stackars Nogger, förstår att du blev rädd. Hoppas att det inte händer igen utan att han är pigg och kry. Mångar kramar från oss alla fyra.
SvaraRaderaFy vilken morgon, hoppas att det bara var något tillfälligt.
SvaraRaderaKram Lena
Usch och fy......hoppas det var en engångsföreteelse.........
SvaraRaderaKram/Ulla
Så otäckt. Hoppas det var en engångshändelse. Ha en bra helg! Elisabeth
SvaraRaderaÅ nej, hoppas verkligen att det var en engångshändelse! Kram
SvaraRadera