lördag 30 september 2017

Kopparbergs Marknad ...

Bryter av våran Finlandsresa med ett inlägg om 
Kopparbergs Marknad
som är en av Sveriges största Knallemarknaderna med upp emot 125 000 besökare. Hur många Knallar det är, vet jag inte men väldigt väldigt många var det.
Eftersom jag var ledig fredag passade denna utflykt bra och vi skulle möta upp våra vänner. Vi åkte dit redan på torsdags eftermiddag, eftersom marknaden skulle börja en dag tidigare, i år.
(Vad vi inte visst då, var att den info inte var rätt läst, själva marknaden började som den alltid gjort, idag lördag och fortsätter imorgon söndag. Igår fredag kväll öppnade Tivolit.)
***
Torsdag eftermiddag/kväll var en fin kväll och vi gick in till orten, 1km, för att se hur förberedelserna pågick.


Det fina Tingshuset
 med ett rejält hänglås





Vi satt ute och grillade till det blev sent. Snart är det Oktober och man kan njuta ute på kvällen, mysigt.

***
Fredag morgon gick Jakob in en sväng i skogen och kom tillbaka med 12 stycken kantareller. Det finns mycket svamp men inte några ätliga. Man får vara glad för de man hittar.
Gjorde oss redo och gick in till orten.
Gissa om vi blev vi mer än snopna när vi kom fram och det inte fanns några stånd, det såg lika dant ut som kvällen innan! Nu var inte vi de enda som bara hade läst den feta stilen och trodde att marknaden var redan på fredagen hahaha.
Vi fick en trevlig dag i en nästan folktom ort med besök i den gamla Ljusnarsbergs kyrka från 1635. Det är en träkyrka med rödfärgade träspån, väldigt fin både utanpå och inuti med fina målningar.

 Ett ljus tändes för min Far.


Ett litet krukmakeri hittade vi också fram till.

Och naturligtvis blev det kaffe och bakelse på ortens konditori.
Det kom in en man efter att vi satt oss vid bordet. Han kom fram och ställde ner sin kopp hos oss och sa: jag sätter mig här där det finns någon att prata med. Bra initiativ av honom, och vi hade en trevlig pratstund tillsammans. 

På kvällen tog vi ytterligare en vända in till orten.
Man kan aldrig ha för mycket reflexer på sig eller hur? Jakob tog sin reflexjacka som syns väldigt bra när bilarnas ljus träffar honom.
Nu blev det till Tivolit som hade öppnat.
Hua ligen vilka otäcka karuseller det finns. Snurr snurr och upp och ner snurrar det. Inte ser dom som åkt, påverkade ut när de kliver av. Själv skulle jag nog vara både grön och vit i ansiktet. Vilket naturligtvis aldrig kommer hända, eftersom ingen kan få mig till att åka något dyligt.

***
Lördags morgon gick vi iväg in till marknaden redan vid 9-tiden. Bilar kom i långa rader.
På vägen dit stannade vi och pratade med en kvinna som kom ut från skogen med sin hund. Både kvinnan och hunden var andfådda och uppe i varv. Dom hade sprungit ut från skogen, då dom hade sett en stor brun björn!
Vi träffade på en polis som vi informerade om björnen.
.
Jakob och jag hann gå en snabbrunda på en liten del av den stora marknaden. Nu var det folk och mer blev det. Det fanns stånd med kläder, skor, plånböcker i kalvskinn, får och renskinn, skinntofflor, strumpor, korvar, knivar, godis och cocosbollar osv osv osv



En fin gammeldags marknad inne på den Stora Gården (så här såg det ut dagen innan då de byggde upp stånden inne på gården.)
Marknadsdagen med folkdans och kålsoppa som kokades i stora kastrullen.


Där bakades även bröd

***
Tyvärr blev det bara dryga timmen för oss på marknaden, jag börjar jobba klockan 15. Vi hann dock handla lite saker som stått på våran "önske-lista" hihihi
Fler husbilar hade kommit när det var dags för oss att åka.
Där vi stod parkerade, är det skyltat till Träningsspår, utmed raksträckan till Kopparberg från Skinnskatteberg. Därifrån fick vi gå 1km fram till orten/marknaden.

Kul att ha fått en liten skymt av den och gärna ett nytt besök nästa gång.
Med tanke på att vi mötte km långa rader/köer med bilar som var på väg till marknaden, förstår jag absolut inte vart alla kan parkera?
Gå på marknaden när den öppnar, är att rekommendera. Våra vänner som stannade kvar, berättade att när klockan var 14, gick det inte att gå pga allt folk.

Kram
Yvonné

torsdag 28 september 2017

Sverige Del 11 Mot Piteå ...

Vi fortsatte våran resa, söderut den här gången och på svenska sidan av den fina Torne älven. 
Visst är det vackert i Sverige.
 Tredje gången vi passerade Polcirkeln, på olika platser.
Torne älven, är under 19mil, gränsen mellan Sverige och Finland, är även Norrbottens längsta älv med hela 520km. 
 Det började skymma när vi kom fram till Kukkolaforsen och fotografen var inte riktigt med när vi svängde in till:
Det var fint att se hur den brusar fram i skymningen. 


 På andra sidan som då är Finland stod ett par män med håvar och hoppades på fiskelyckan.
Här finns även en camping, som såg fin ut med restaurang bredvid forsen. Vi hade tänkt oss lite längre ner och rullade vidare. Men efter några km såg vi en husbil på en liten plats. Den platsen finns även med i "Park4night-appen". Vi svängde också av och slog läger för natten. När skymningen kommer går det fort.
Här sov vi bra trots att vägen går där jag stod och fotograferade. Fast det går ju knappt några bilar förbi, inga problem med nattsömnen då inte. Morgonen hade lite dis och dimma med sig.

 Älvens vattenmassor fortsätter förbi mig där jag stod.
 Mannen är ute i sin båt, mitt ute i älven.

Vi lämnar den lilla platsen och fortsätter, förbi Haparanda och tog av på väg 390, för att köra mot Morjärv.
Där gjorde vi ett litet stopp vid 
Kalix älv
Där fanns "Stegen till Himlen"


 Till vänster i bild ser man att det finns en camping, säkert mysigt att tillbringa några dagar där.
Vi fortsatte vidare.
Ja vad gör man i Morjärv kan man kanske undra?
Dessan, "sömmerskan", som många av mina läsare känner till, hade tipsat mig om en tygbutik där, 
GK Grosssist kompaniet.
Är i man i krokarna, som vi var eller som dom säger här uppe "ett lappkast ifrån" så for vi dit.
 En butik, som hade "allt" inte bara tyg. En påse med lite smått och gott följde med ut bla 2 tygsorter 
Nu var det bara symaskinen som fattades hahaha
Vände bilen återigen söderut och nästa stopp blev Luleå. Även det ett tips från Dessan. Fast nu handlade det inte om tyg, utan:
I ett litet hus på gården hade Mona sitt företag och säljer Tenntrådsarmband och tillbehör.
 Där skulle jag kunnat vara huuur länge som helst. 
Härlig doft av allt skinn.
 Hur ska man kunna välja av allt detta, det är som att bara ta en karamell ur en jättejättestor skål!
 Mona, naturligtvis väldigt trevlig glad tjej, hon visade mig hur jag skulle göra och jag nickade och sa Ja Ja jag förstår. Vilket jag långt ifrån gjorde eller snarare så att det gjorde jag just då, men knappast att jag kommer ihåg det nu hahaha.
 Innan jag gick in, frågade jag Jakob, som hellre tog sig en tupplur i bilen. Ifall jag skulle köpa material och försöka göra ett armband till honom? 
Svaret kom snabbt: Nej tack jag har ett fint som jag fått av Dessan. 
Jahapp då var det klart, förstod att det inte skulle gå att göra något åt honom inte.
Köpte lite material till mig själv för att göra armband. Hur nu detta ska gå till??
Ja då hade vi inte långt kvar på den dagens etapp.
Piteå, med det nya höghuset som man ser när man kommer in till staden.
 Titta där stod han, i lätt duggregn, mitt i gatan med plakatet upp och ned hihihi.
Tack till er goa vänner, Kjell, som stod ute vid stora vägen och dirigerade oss rätt.
Dessan, som tog vid och visade oss vidare till rätt plats.
"Trycka-på-knappen" och stödbenen gick ner. Vilken bra uppfinning detta är med hydraliska stödben, super.
Så roligt att vi kunde träffas igen.
Vad vi har gjort under de dagar vi var där, berättar jag om senare.

***
Vi har varit hemma snart i 1 vecka och jobbet rullar på.
Nu är det dags för lunch och därefter ger vi oss iväg igen med Annexet.

Kram
Yvonné