torsdag 19 november 2015

Sakta Och Säkert......

Rullar vi vidare utmed ostkusten, Adritiska kusten.
Innan vi kom fram till Lido Salpi, trodde vi att vi såg i syne. Inte kunde det vara snö som lastmaskinen flyttade runt med? Naturligtvis var det inte snö, det förstod vi också. Det var salt. Vi har sett saltbassänger på Sicilien men dessa var enormt stora och likaså ett enormt stort området. 
Det luktade salt i luften, vilket inte luktar speciellt gott.
Saltet flyttades fram och tillbaka, i alla fall såg det ut så för oss när vi tittade på från vägen. Han som körde visste förmodligen vad han gjorde och varför.
Lido Salpi camping
Hade en bra restaurang där vi åt musslor och fisk räkor calamari.
Tyvärr är ingen av oss någon älskare av just calamarisar. Jag försöker tycka om det och smakar men klarar inte av den gummiliknande konsistensen.
Restaurangkulturen är något annorlunda mot vad vi är van vid. När vi började "gäspa" och tänkte gå hem runt 22,30. Då kommer hela familjen italienare på 27 personer, in på restaurangen. Barn som vuxna och alla ska ha mat hahaha Det är härligt att se hur olika vi är. Att äta mat sååå pass sent är inget för oss.
Att ha pickenick på stranden när solen går ner och det blir mörkt och lyssna på havet, det är också mysigt.
Innan vi skulle ge oss av från campingen på morgonen, efter 2 dagar, tog vi en sväng ner till havet, igen.
Tänk att det är så svårt att låta bli att gå ner till vattnet, det är som en magnet som drar mig dit, trots att jag inte alltid badar. Bra att få vara där är mediativt lugnt skönt och bara titta.
Dimma hav och himmel. Allt gick ihop till ett. Fantastiskt vackert.
Därefter fortsatte vi utmed Gargano halvöns kust.
Den som vi kallar för "sporren" på Italien.
Måste säga Tyvärr var vädret inte vad vi hoppats på. Dimman hade lättat när vi åkte från campingen men den var kvar utmed sporrens kust. Den fantastiska naturen som vi såg gör sig inte på korten.

En hel del grtottor fanns det här också.

Orten Vieste
och en lång gata med stängda campingar.
Vilka stränder och inte en människa.
På sommaren kan jag tänka mig att det är dessto fler!
Det är samma sak när vi kommer fram till Peschici.
Låång härlig strand.
och kilometer efter kilometer med campingar. Tror att vi såg tre stycken som var öppna men ska kanske låta det vara osagt.
Vi åkte utmed väg P53 och P52 som går utmed kusten och viker ibland av inåt landet.
Fantastisk natur och fin slingrig väg, upp och ner,
Så här dags på året var det inte mycket bilar, vilket var bra när man vill stanna och titta lite här och där.
Det här är fiskeredskap, som är fastsatta i berget med långa störar. Sedan använder man en håv och sänker ner för att senare hissa upp och då ha fått massor med fiskar! Förhoppningsvis.
Ser ut som ett "plockepinn" med alla långa antenner.
En del av dessa Trabocchi, har gjorts om till restauranger.
Att köra mindre vägar tar oftast lång tid, i alla fall för oss. 
Stanna Stanna jag måste ta ett kort, ungefår så låter det i nästan varje sväng hahaha
Till slut kom vi fram till Rodi Garganico.
Visserligen hade vi lagt in en plats lite längre fram på vägen. Men orten såg så mysig ut när vi kom åkande så valet ble lätt, Vi stannar här och nu!
Svängde in på en grusplan, där var det några fiskegubbar som höll till i ett skjul. 
Hälsa och fråga hur det står till och därefter om det går bra att övernatta här?
Sjävklart blev svaret vi kan stå vart vi vill på hela platsen och det kommer vara lugnt och tyst! 
Hur kunde han lämna den garantin tänkte vi som är vana med bilar som kör runt sent på kvällarna.
Dagen efter kunde vi konstatera att det hade inte varit en enda bil på planen under natten. I alla fall hade inte vi märkt något.
Bra fångst kom karlarna in med.
Den här orten tyckte vi om. 
Nu gick vi i den gamla delen med smala gränder och mycket trappor överallt åt olika håll.
Gult sken i lamporna även här.
Det blir ett varmt mysigt sken.

Någon. måste ha tyckt om att måla på husen.


Kunde inte låta bli att gå upp följande morgon igen och titta när det var ljust.
Man kan skymta våran bil mellan den första och andra palmen 







Och vad får jag då?
Vidare for vi och de enormt stora olivodlingarna verkar aldrig vilja ta slut!
Oliver Oliver Oliver
Likaså stora fält med någon slags sallad?
Vi tar rast utmed stranden och går ner och doppar tårna i havet.
Det är som om hela kusten består av sandstränder 
Vindruvorna har fått höstfärger.
Hmm innebär det att vi närmar oss vinterklimat mån tro?
Vi har i alla fall förflyttat oss ända upp till Ancona. 
En stor grusplan med en liten oansenlig krog bredvid, brukar betyda bra mat.
När vi kom till en sådan svängde vi in och parkerade.
Ja nog kan man säga att det var fler än vi som tyckte likadant!
Känner oss sbsolut inte ensamma hahaha
Vårat Annex försvinner bland alla de stora långtradarna, tror det är 15 stycken som står här.
Bra mat var det också.
Fika med bakelser tog vi "hemma"

Nu surrar John Blund, dax att sova.
Temperaturen ute har sjunkit till +12grader

Kram


3 kommentarer:

  1. Oh så många fina bilder.....nu blir jag sugen på Italien igen :) Ni har ju hittat riktigt fina pärlor.

    SvaraRadera
  2. Verkligen härliga bilder.
    Kram Sven & Sussi

    SvaraRadera